Nu blir det paus T_T

Tråkiga nyheter; bloggen kommer att vara på paus preliminärt till och med 1:a januari nästa år, sen får vi se om jag kan ta upp den igen eller får vänta längre.

Eller tja, det är ju inte som att den blir uppdaterad så mycket oftare i alla fall, men att pausa den är helt enkelt en av ett par åtgärder som just nu är nödvändiga för att jag inte ska bränna ut mig. Kan tyckas lite melodramatiskt, men bättre säker en ledsen efteråt.
Men kommer dock att börja blogga igen lagom till att SS3 kommer ut, helt oavsett, och fram tills dess jobba järnet för att den ska bli klar och grym!

Vi ses i januari!

Kram

/å

Ps. Tack till medverkande i workhopen, om någon läser! Vad roligt det var (^_^)/

Read more...

Kom och teckna manga!

Den 14-19:e augusti är det Stockholms kulturfestival och med på programpunkterna är teckna manga workshop med undertecknad, så kom!

http://kulturfestivalen.stockholm.se/program/details.php?AID=267

OBS!! ÄNDRADE INFORMATION! MAN BEHÖVER INTE FÖRANMÄLA SIG DÄREMOT HÄMTA UT EN BILJETT I INFOTÄLTET 30 MINUTER INNAN WORKSHOP. GÄLLER BÅDA WORKSHOPERNA, MEN DEN SENARE KOMMER ÄVEN HA DROP IN OM DET FINNS PLATSER KVAR. VILL MAN HA SÄKRAD PLATS ÄR DET BÄST ATT HÄMTA BILJETT. Emellan är det däremot fritt att komma förbi och bara sitta och teckna, ingen biljett eller dylikt krävs.

Jag kommer att hålla två workshops onsdagen den 15e:

kl 12.00 - med biljett
kl 15.00 - med biljett men om ej fullsatt även drop in i mån av plats.

Det kommer att vara i Pelikantältet på Brunkebergstorg alldeles bakom kulturhuset.
Vardera workshops blir på en timme, men dessemellan och fram till kl 17.00 kommer jag vara tillgänglig i tältet för fritt tecknande och feedback, så ta gärna med egna bilder för kommentarer!

Hoppas vi ses där <3 p="p">

Read more...

Varför jag tecknar manga bakochfram/framochbak

Min stackars lilla blogg, den har inte fått mycket näring på sista tiden... Jag har liksom en bok-bebis som kräver all tid så det blir inte mycket över till stackars bloggen.

Men jag fick ett mail nyligen med frågan varför Sayonara September är i svensk läsriktning, alltså från vänster till höger, och kom på att det är en intressant fråga som jag nog inte skrivit mycket om, och som kanske borde avhandlas.

Jag började teckna SS i japansk läsriktning; alltså från höger till vänster. Jag började så för att det var så manga 'skulle tecknas' (enligt mig) och för att jag hade siktet på att få med den i Manga Mania - den tidens mangatidning - som var utgiven i japansk riktning.
Men när den inte hamnade i tidningen och det blev bokutgivning direkt istället ändrade jag mig sisådär en 100 sidor in, och spegelvände det som jag redan tecknat. Alltså är alla karaktärer vänsterhändta i första delen av första boken; fast det är inget jag bryr mig så mycket om. Det är mitt universum, och om jag bestämmer att alla karaktärerna i serien har den kognitiva förmågan att rita med både höger och vänster hand så är det så, klart och avslutat (det är gött att få vara gud i sin egen värld).

Vad som däremot var grymt svårt med att spegelvända seriens teckningsriktning mitt i var att spegelvända allt jag hade i huvudet. Tex skolan och Alex, Jannes och Christoffers lägenhet, ställena där flest scener utspelar sig. När jag skriver manus mm ser jag scener som filmer i huvudet, och plötsligt måste alla de filmerna spegelvändas. DET var det svåra. Ju längre tiden gick desto lättare blev det, och jag lämnnade den 'gamla' bilden av Sayonara Septembers värd bakom mig, men fortfarande kan jag blanda ihop saker och ting; vart ett fönster sitter eller på vilken sida av rummet en soffa står på osv osv.
Allt som allt är detta med att vända riktning mitt i tecknandet av en serie något jag starkt avråder ifrån.

Så varför då utsätta sitt huvudet för detta bry? Anledningen till att jag valde att börja teckna serien i svensk riktning är att för mig är Sayonara September en svensk manga, för svenska läsare, för den svenska marknaden. En dag kanske SS blir utgiven utanför Sverige också, men statistiskt sett är nästan alla potentiella marknader förutom den japanska också med läsriktning vänster till höger. Att japansk manga slutade spegelvändas och ges ut som den 'ska' vara tycker jag är helt rätt, men idén som många har att det är så manga SKA läsas är inte längre min. Kanske för att manga för mig inte längre är lika med japanska serier. Vidare finns det ett annat problem, nämligen att även om vi läser en manga japanskt så läser vi fortfarande våra meningar svenskt, så i varje pratbubbla läser vi ändå från höger till vänster. Det flyter inte riktigt som det ska, med andra ord. Dock hellre det än att förvränga orginalverket med en spegelvändning.
Men jag dristar mig till gissningen att de flesta svenska mangatecknare ändå väljer att teckna i japansk riktning, för att det känns mest naturligt i den stilen (manga). Det är, kort sagt, en smaksak, och enligt mig finns det inga satt regler; får man göra som man vill. Det viktigaste är att det känns rätt för tecknaren.

Här finns dock en motsägelse om man tittar noga på SS. Jag har valt att teckna i svensk riktning, men pratbubblorna är formade efter japansk textning; alltså avlånga. Om jag verkligen hade kört svenskt hela vägen hade jag haft långsträckta pratbubblor som i västerländska serier; eller koreansk Manhwa om man tittar på den (koreanska skrivs som vår text, om jag inte missminner mig).
Men det här med att ha kvar avlånga bubblor är för mig bara rent estetiskt; jag tycker avlånga bubblor passar bättre in på en avlång sida. Sammanfattningsvis; att teckna är lite som ett smörgåsbuffé, man tar vad man gillar bäst och plockar ihop den blandningen man som passar en mest.

Men när man vill bli utgiven då? Vad säger förlagen? Om man har tecknat åt ett håll vill man knappast spegelvända sen, om det kan undvikas. Ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Vad förlagen har för preferens. Men jag skulle gissa att ett bra förlag respekterar tecknarens verk, och ger ut serien som den var menad att ges ut, oavsett riktning.

Men vad säger folk? Ska man teckna i svensk riktning, eller japansk?

Read more...

Lite som dig och mig...

För några dagar sen var jag på Yokohama Art Museum och såg min första utställning med den japanska konstnären Yoshitomo Nara. Jag har aldrig lyckats tajma in någon förut, så jag var mycket nöjd. Tyvärr fick man inte ta kort inne på utställningen (liksom på Ghiblimuseét stod det folk och vaktade helt i varje rum så fanatiskt att inte ninja-skills hade hjälp att tjuvfota). Om nån inte har kollat in Yoshitomo Naras konst, gör det. Jag kan ibland tycka han är lite väl indie-klyschig ibland men skulle ändå givetvis byta min stil mot hans vilken dag som helst. Det bjöds på gigantiska bronsfigurer, blyersteckningar som verkar hafsiga vid första blicken men vid närmare titt gömmer tex små små fredssymboler, och inte att förglömma, en gigantisk staty i museumhallen. 

Avslutningsvis en standard tokyohimmel men en måne som gömmer sig någonstans. Fint det är här, ändå.

Read more...

Förnuft och känsla.

Om jag hade haft några som helst patrotiska instinkter så hade de gett utslag i den 15e juni när det famösa åtalet mot Simon Lundström ogillades av Högsta domstolen. I sanning förnuftets seger över vansinnet, och jag måste säga att jag tydligen av naturen är pessimistisk nog att vara extremt förvånad. Men sjukt glad och peppad! Nu ska jag dock inte ens låtsas jag har möjlighet att skriva så mycket om detta som det förtjänar, så jag ska avhålla mig med ett 'YATTTAAA!!!!!' med reservation för att återkomma med fördjupning. Kanske rita något naket för att fira.

Numera en klassiker

Dock ska vi inte glömma att lagen står kvar som den gör, dessutom att en av bilderna i målet visst ansågs vara barnpornografisk trots att den var tecknad, vilket gör att man teoretiskt fortfarande kan bli fälld om man, säg, tecknar serier i riskzonen. Smolken i glädjebägaren är att debatten helt enkelt faller i glömska när intresset avtar, vilket vore olyckligt.

Fast lite naket har jag faktiskt, så det kan jag posta till högtidlighetens ära så har några veckor efter domen. Gjorde bilder till en kompis musikspel som ska släppas i Japan snart, och den enda riktlinjen var 'gör vad du vill så länge det håller sig inom ramen för vad apple tillåter'. Så tja, det blev naket.

Så pass att jag valde att inte ta med den i spelet. Inte för att det är naket -det är en väldigt snäll bild, inte ens mjukporr, faktiskt- men det är lite fjärran från spelkonceptet, helt enkelt. Kontan är alltså vad inte barnporrlagen censurerar censurerar jag tydligen på egen hand ändå, om än av andra skäl, så tror justitieminister Beatrice Ask oroar sig i onödan. Men det gör ingenting, så länge jag får rita getter är jag nöjd- se nedan.

En av åtta färdiga bilder till spelet.

Och så känslan var det, ja. Nu är det bara 89 sidor kvar av SS3, hurra jag är över den värsta kullen! Nedan mitt arbetschema, oglamörst handskrivet (vem har skrivare?). Nu är det bara X antal dramatiska slutscener kvar! När SS är klar ska jag fasiken... gifta mig för att fira! Med en get! Och flytta upp på ett berg.

Read more...

På Nihon Kokakuin college

Mina erfarenheter i öst fortsätter, och i fredags var jag och besökte en riktig mangaskola! Alltså inte bara en kurs som innan, utan en proper 2 år utbildning på motsvarigheten till college. Mycket berikande!

Det började med att en svensk kompis introducerade mig för Ryo Azumi, japansk mangatecknare som är galen i svensk kultur, och ritar vikingmanga. Bara en sån sak, hon är ascool. Hon är dessutom lärare på Nihon Kogakuin Semmongakkos manga och anime/mangalinje; man kan läsa om den på engelska på deras hemsida här:

http://ncie.neec.ac.jp/en/creators/anime/

Så hon frågade om jag ville komma förbi och prata lite om svensk manga, och efter 4 månader eller nåt annat löjligt fick jag plats för det i schemat, och så bar det iväg med min mycket halvhjälpliga japanska.

Det var bara en av flera klasser, som varje hade ca 70 elever, alla utrustade med egen dator och ljusbord vid sin plats. Pratade i ca 15 min och visade upp egen böcker samt Klara, Färdiga, Manga!-antologin, varefter jag kunde gå runt i klassrummet och titta på vad eleverna gjorde.

De nickade hövligt när jag slaktade deras språk och var väldigt generade, men frågade saker som 'Vad är jobbigast med att vara svensk mangatecknare?' (svar: inga assistenter) och läraren basunerade glatt ut min förhållande-status (singel/inte).

Klassrummet! Läraren till vänster. Inför alla dessa hade jag föredrag på japanska, hjälpe mig. I taket ser man tv-skärmar kopplad till en kamera som filmar läraren (eller i detta fallet mig) när hon/han pratar, eller lärarens skrivbord. På så sätt kan läraren effektivt visa olika tekniker på papper inför hela klassen.

Klassrummet igen. Ursäkta de dåliga bilderna. Men alla elever hade egen dator, ljusbord mm, som synes.

Pratar med engelska och amerikanska utbytesstudenter.

Ryo Azumi's vikingamanga! 

Mer vikingamanga, ha ha! Coolt.


Hur som, skolan i japan börjar i april, så eleverna hade precis satt igång. En typisk mangautbildning på college är 2 år, så även denna, men första 3-4 månaderna pluggar alla samma sak för att sen specialisera sig på:

*manga
*animation
*karaktärsdesign.

Det är för att alla ska få testa på lite av varje, och sen bestämma sig. Intressant, när jag pratade med eleverna var det flera som först tänkte bli mangatecknare, men sen ändrade sig till karaktärsdesign och tvärtom.
Eleverna höll som bäst på med uppgiften presentera-dig-sjäv-manga och när deras namn blev uppropade i mic fick de gå fram till lärarens plats och få feedback (tex 'gör introrutan större' eller 'du har glömt skrapa bort raster här '; allt raster lades för hand än så länge).

En kul grej var att skolan verkar väldigt öppen utåt, ca 20% utbytesstudenter. Mest koreaner och kineser men 2 från England och en från USA som jag pratade med. Här kommer dock de dåliga nyheterna; man kan relativt lätt komma in på en mangaskola som utlänning (de sa att i princip inga arbetsprover krävdes) om man klarar JLPT (japanese proficency test) level 2 dvs kan japanska, MEN när du tagit examen kommer du ändå inte kunna jobba som mangatecknare i Japan.
De utbytesstudenterna pluggade nu 4:e året på skolan (trots att det bara finns 2? wtf? alltså måste de ha fått gå om) för att de helt enkelt skulle köras hem direkt efter examen. Anledningen till det var att de valt manga; som karaktärsdesigner eller animatör kan du få anställning på ett företag i Japan och sådeles visum, mangatecknare är däremot i Japan som här frilansjobb; varför du ej kan få anställning och alltså ej visum att stanna. Alltså jag blir galen på att det ska vara så jäkla svårt! Men i vilket fall, om man nu pluggar på mangaskolan i Japan kanske man måste åka hem efteråt, men det som är bra är att du under åren du pluggar har chans att möta redaktörer ansikte mot ansikte, och kanske tom etablera en kontakt med en så kan stötta dig och jobba med dig i framtiden, och tillslut publicera dig.
Så det kan gå!

Vad mer... ja just det, nivån på eleverna. Pinsamt nog var några såklart duktigare än jag och andra svenska proffs (om man får vara så dristig att använda termen),  medan andra var.... inte så bra. Väldigt varierat! Skulle gärna lägga upp foton och visa men glömde fråga om tillstånd från eleverna, så får skippa det. Det är lite känsligt det där, så har censurerat folks ansikten i bästa porrfilmsmanér, ha ha.

Väl hemma var jag dock utmattad; att prata japanska hela dagen är som att springa ett maratonlopp! Ordförrådet är patetiskt men fantastiskt att jag fick ut så mycket info ändå! Bra presterat av mig! Känner dock att det svåraste är vilken hövlighetsnivå som är proper att lägga sig på. Det är olika beroende på social status; sammanhang och tidpunkt. Vilken jäkla social status har jag egentligen? I jämförelse med vem? Dock får man lägga sin tillit till att man är utlänning; förväntningarna på en är låga och överseendet stort ^^; (det är en bra sak).
Over and out.

Read more...

Slita som en häst

Här har det inte varit mycket uppdatering, men det är för att jag håller på att inte bränna ut mig som vanligt. Det säger jag ju alltid men att teckna manga och plugga heltid är faktiskt att be om ett slutligt pillerberoende.
Så försöker skära ner på allt jag inte absolut måste göra, och har sagt upp i princip alla jobb, förutom Kona-klubbens bokomslag som jag fortfarande gör, kom jag på. Har precis avslutat omslaget till bok 4 i denna serie om hästglada tjejer och det omslaget är alltså ej officiellt ännu (japanerna jag pratar med blir ständigt lika häpna över svenskarnas fascination för hästar), men fick tredje boken på posten nyligen:

Mmm, så fint. Imorgon ska jag dessutom till en Mangaskola i södra Tokyo och hålla föredrag om svensk manga - på japanska. Apropå att inte ta på sig för mycket och allt det där. Hur ska detta gå? Uppdatering på fredag!

Read more...

Klara, färdiga, Manga - tävlingen avgjord

Världens finaste bok kom på posten idag:

För dom som missat handlar det om Wasabi press tävling 'Klara, färdiga, Manga!' där jag satt med som en av domarna.  Wasabi press är vårt nya mangaförlag, och tävlingen nya Mangatalangen, kan man säga. Vinnarna annonserades visserligen ut för ett tag sen, men det är först nu jag fick boken - så går det när man emigrerat. Hur som helst, grymt imponerad över hur snygg den är, Elise (redaktör på Wasabi press) har gjort ett fantastiskt jobb. Älskar färgerna på omslaget.

Jag ska besöka en japansk mangaskola i mitten av maj, så vill jag lova denna boken kommer fram! Ska bli kul att se vad japanska elever gör av våra förmågor :D (förutsatt att jag kan manövrera nån slags hyfsat introduktion på japanska, hjälpe mig).

Min och Natalia Batistas (också domare) krönika. Sammanfattning av min: Mangamormor är nostalgisk över det förflutna, och hoppfull inför framtiden. 

Nedan följer förstapristagarna! Var tvungen att skära ner så postar bara deras bilder nu, men är ni nyfikna, fixa boken, den är gratis för sjutton! Billigare kan det inte bli.

Förstapristagare i genren Komedi/Vardagsdrama: Olivia J. Erliksson med 'Olika passar ihop'. Det var nåt med den här serien som bara hade det där extra, finstämd vardagsrealism med till synes en ganska enkel historia, men som vid närmare eftertanke berättade allt. Mycket imponerande.

Drama/Romantik: Joakim Waller med 'Projektil'. Jag har sett Joakims utveckling under en lång tid, och från att ungt luta sig mot vältecknad love hina-inspiration har han gradvis mer och mer hittat sin egen stil. Det är snyggt, riktigt snyggt, och dessutom föll jag för historien i hans bidrag. Engagerande och modligt med sportmanga. Stark kvinnlig karaktär är iof alltid mer min smak än hormonstinna tonårspojkar-vinkeln. Kan inte vänta att se mer!

Action/Äventyr/Scräck: Doraya med 'Allt för vetenskapen'. Kul vinkel, felfritt tecknad (mycket svärta, man tackar), bakgrunderna är en fest för ögat! Har tidigare sett en del av Maja och det är alltid hög kvalitét, samtidigt som hon vågar vara originell. Tror vi skrev som motivation på den här 'Manga korsat med Tintin' eller något dylikt, och det var det verkligen, och det var jäkligt bra! Vem trodde att det gick?

Förstapristager Junior: Niki Johansson med 'Evigt'. Det som gjorde att jag föll för den här var helgjutet berättandet. Tjejen vet vad som gör manga, och vad manga är;  hon kan berättandet, helt enkelt. Veterander har inte har lika mycket koll på läget, undertecknad inkluderad (sitter just nu och ritar en sida med 9 rutor på - Nio! Är det verkligen manga?). Användningen av raster var också klockren ur berättarteknisk synpunkt; man fattar precis vad som händer, och vad karaktären känner. Visst hade man gärna sett en bakgrund nånstans, men i sammanhanget av berättelsen funkade det ändå bra med avsaknadens flytande, drömska känsla.

Med det sagt, andrapristagarna och åtskilliga till var fantastiska! Jag vill gärna skriva om alla, men i boken finns i alla fall juryns motivering, vilket alltid är något. Sitta i juryn var verkligen jättekul, och jag är glad jag fick den äran, men ett bevis på bidragen allomfattande höga kvalitet var vilket slitet vi hade och beslutsångesten det krävde att utse vinnarna! Tid tog det också! Satt i tre dar och läste/kommenterade alla bidrag, vi hade alla våra darlings som vi vurmade för, men ofta var tvungna att döda i slutändan, ett flera timmar långt skype-möte som mest kändes som en mass-slakt, osv osv.

Men jag kan bara säga till alla som skickade in, fan vad grymma ni är! Superlativen haglar i det här inlägget, men jag har skäl och belägg. Den absoluta majoriteten av bidragen var mycket bättre än mina första publicerade serier, kan jag säga ogenerat (möjligtvis genant för mig, då), och jag vill se mer! Mycket mer! Så fortsätt teckna, och fortsätt skapa fantastisk svensk manga för oss alla att läsa.

Jag vet inte om det är ironi eller helt logiskt, men den svenska mangascenen har aldrig varit så intressant som efter att marknaden kollapsade. Det var väl i askan fröna såddes, antar jag.

Read more...

Meishi!

Har äntligen fått mina japanska visitkort, jättefina! De gjordes på nätet; sidan Moo.com dom skeppar till hela världen. Inte billigaste alternativet; 200 st gick på ca 500 kr inkl porto. Hittade en japanska sida där 200 kostade kring hundringen, men beställa på japanska var lite överkurs än så länge, tydligen. Alla dessa kanji!!! (>_<)

Men nu är jag beväpnad Japan, nu kommer jag! :D

Read more...

Till minne av en Amazon

Kristiina Kolehmainen 1956- drakens år 2012.

Tack för allt, ett tack som jag tror alla Sveriges serietecknare (och några till) ställer sig bakom utan reservationer.
Av någon anledning drar jag mig till minnes en konversation jag och Mattias Elftorp hade på vad som förmodligen var en av Galago relesefester under Spx, kanske förra året, kanske inte, de luddar ihop sig lite. Hur som helst, den gick nåt såhär:

"Mattias: Kristiina verkar också ha roligt.
Jag: Jasså?
Mattias: Hon står utanför och smiskar en glad fransk serietecknare på stjärten.
*jag kontrollerar fakta*
Jag: Vilken kvinna hon är ändå.
Mattias: Jag vet! Så jäkla cool!
Jag: Man kan ju hoppas man blir som hon en dag"

Vila i frid < 3

Read more...

Recension i Expressen

http://www.expressen.se/kultur/kristoffer-leandoer-namnsdagsflickan/

Eller för den late:

"Hanna Höglund läser den könlösa mangaserien Namnsdagsflickan av Leandoer och Ekström.

Seriehybriden Namnsdagsflickanär den mest könlösa mangan jag läst, och det i en genre som nästan alltid har en eller två gränsöverskridare någonstans i intrigen.

Det är sällan man efter genomläsning upptäcker att man fortfarande inte vet vilket genus de unga huvudpersonerna tillhör eller hur gamla de är. Så är det i Namnsdagsflickan och det ger historien en sfäriskt flytande kvalitet som jag tycker om.

Ekströms illustrationer – som förutom människor också fångar stockholmsmiljöer ömt och precist – gör berättelsens centralfigurer Kim och Robin långsmalt androgyna och spetsnästa på typiskt mangavis, så där får man inte heller ledtrådar. Tillslut blir det i alla fall kärlek och är de båda killar eller tjejer är det inget som det sägs något om, även om de inte vågar visa sig ihop för Robins mamma riktigt än.

Bristen på könstillhörighet i en tid av hen-debatt och transpersoners rätt att slippa sterilisering är i högsta grad politisk och egentligen intressantare än själva storyn som utspelar sig på tre plan: realism, fantasivärld och superhjältemanga med Robins lillasyster som vandrare mellan världarna.

Kim och Robins påhittade universum Berghendia känns länge som en outvecklad fantasykliché med sina flygande väsen, sin magi och härer som krigar, men utan den episka fantasyns charmiga nörderi och detaljkartor. Kims egentecknade superhjälteserie Kassandra Karat är roligare, med lägre pretentioner men inte mindre känslomässig impact.

Talande är att ju färre Ekström-bilder på ett uppslag desto mindre svänger det om den här queerberättelsen, som hade gjort sig ännu bättre som helmanga än som seriebok med allkonstverk-ambitioner."/Hanna Höglund

Man tackar. Men inser jag nog får leva med att folk kallar saker med stora ögon för 'manga' resten av livet. Det är ingen mangaserie! O_o Mangaserie är serie helt igenom, det hör man väl på namnet. Jag tror jag är lite överkänslig efter gamla synder som 'Buster' och 'Stall Norrsken'-serien; att de båda kallades för manga - vilket jag som ung, dum och medskyldig inte invände mot - var en synd och skam, och underminerade förtroendet för Svensk Manga redan i dess linda. Oh well, det var tiden när manga var nytt och hippt, och skulle klistras på allt.

Men ok, Namnsdagsflickan är icke manga.

Strålande recension annars, fick verkligen mycket ros vilket känns ovanligt för en illustratör; det brukar uteslutande vara författaren det pratas om. Och sen är det är kul med en bok som är ett inlägg i en debatt, förstås. Samtidigt finns givetvis en risk att det är allt boken blir; att man går miste om den som helhet, eller historiens värde. Hoppas Namsdagflickan klarar sig undan det, den förtjänar mer än så.

Read more...

Gundam Café

Det finns mycket att nörda med i Japan. Tema-kaféer till exempel. Hittills avverkat Katt-kafé, Kanin-kafé (en hit) och Panda-café (husdjurs-kafé är en lite sorglig men väldigt populär trend för folk i Japan som inte kan ha egna djur - man går dit och gullar med andras) Det senare hade inte levande pandor dock, vilket var lite av en besvikelse, men man kan ju inte få allt.

Men hur som, varför inte... Gundam-tema.

Aww nördigt! XD

Och sen, som grädden på latten, valfärdade jag till Gundamstatyn i Odaiba, som varit nere ett tag, men nu har monterats upp igen. Den är Skitstor.

Skiiiitstor.

Read more...

Jag är med, i hjärtat

Den 10:e april är det releasefest för Namnsdagsflickan på Science Fiction Bokhandeln i Stockhom:

En skylt som för övrigt kommer sitta uppe i tunnelbanan, vill jag höra! Fett! Tänk om min egen serie hade kunnat få samma reklam... (det är roligt, att jag har blivit bitter på gamla dar).

Jag är i Japan, och alltså bara med i anden, men dragit mitt strå till stacken genom att signera en gigantisk hög med Namsdagsflickor, behold.

Detta gjorde jag alltså på mitt rum här, i mitt hus som ser nästan exakt ut som huset i skräckfilmen 'the grudge' om ni har sett den, lustigt sammanträffande, och postade sen till Sverige med viss möda och många fövecklingar.

Ta-dah! En sån fin signering kan ni alltså vinna på Science Fiction bokhandeln den 10:e, så gå!

Kärlek,

å

Read more...

Tokyo International Anime Fair 2012

Var på Tokyo International Anime Fair förra helgen! I ärlighetens namn är jag inte så intresserad av anime längre, men är inte den som är den om skolan delar ut gratis biljetter. Det var lite som jag föreställer mig en bilmässa för 20 år sen, mycket män och söta lättklädda tjejer som gjorde reklam för de ganska ointressanta kommersiella produkterna, men några guldkorn fanns att hämta, och mycket gratis godis fick man (vi kom in tomhänta och ut med två gigantiska kassar fulla av, ja... flyers, manga, munnskydd, tygväskor, riskex osv osv).

Oj oj vad hände med den här maskoten? Japan, you have let me down...

Snubblade över en av mina absoluta favoritfilmer Kanashimi no belladonna. Ska man vara nogräknad är den mer stillbilder än animation, men vilka stillbilder! Se ovan. Och se filmen! Den fanns på youtube innan men nu är det bara en sorglig trailer kvar:

http://www.youtube.com/watch?v=uIs1CT__ZBM

Rowr.

Ett av många kuttersmycken.

Ghibli's hörna ^_^

Fina akvareller. MEN är det bara jag som känner att Ghibli har blivit, eh, Disney? Såg 'Kari-gurashi no Arietti' nyligen och visst var animationen superb men... nej. Soundtracket var vidrigt smörigt, berättelsen väl slätstruken och störde ihjäl mig på mamman. Fortfarande en mysig film men de forna filmernas storslagna magi kändes sorgligt bortblåst. Synd.

'Hej jag är en produkt... eh, jag menar, jag gör reklam för produkten'

Black Jack original! Av Osamu Tezuka's hand! Coolt *^_^*

Uppfriskande påklätt! Fast ändå kanske inte väldens roligaste extraknäck.

Det var allt från Tokyo!

Kärlek! (^_^)/

Read more...

*^_^*

Vad händer när en panda-latte ligger med en annan panda-latte?

... jo det blir barn!!!

Ha haha!

...

Ok, jag ska rita nu.

Read more...