måndag 29 september 2014

Jag har fått Unghunden i min frånvaro!

Foto: Ola Hammarlund

Bokmässan har varit, som säkert absolut ingen har missat (utom jag som är i Japan).
Seriefrämjandet delade för 28e gången ut sitt Urhunden pris, och även Unghunden; systerpriset för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige. Och jag fick det! Fruktansvärt hedrad!
På scen syns min representant i köttet, Tomas Antila, som ställde upp och hämtade priset i mitt ställe. Kan man önska något mer än en man i kattöron i en ställe? Nej. Tack Tomas! 

Såhär lät motiveringen (via ombud):

Åsa Ekström har utan tvekan varit med om att skapa den svenska mangascenen, och med sitt outtröttliga engagemang fortsätter hon inspirera både unga tecknare och läsare. Hennes serier och illustrationer talar sitt eget språk, även långt utanför landets gränser.

Men alltså jag är så glad att dom gav det till mig! Mig i egenskap av mangatecknare. Det är mig veterligen första gången en svensk mangatecknare får det, och det ska Seriefrämjandet ha en eloge för. Dom kunde inte ha valt ett bättre tillfälle heller, i dessa tider när bara ordet manga behandlas som pestsmittat av förlagen. Vilket i sin tur står i lysande konstrast mot intresset som bland unga är oförändrat om det inte ökat, när event som Närcon snart drar fem-siffrigt besöksantal (snart. It's gonna happen).
Oavsett hur man ser på saken går det inte att förneka att manga har inspirerat unga att teckna mer än någon annan seriegenre i Svensk historia, och det förtjänar att uppmärksammas.
Bra gjort seriefrämjandet! Och tack! Jag vill särskilt tacka Liv Lingborn som jag vet länge propsat för att en mangatecknare ska få priset, och min redaktör Rolf Classon som gav ut Sayonara September, vart hade vi varit utan det? Inte på via ombud på Seriefrämjandet scen i alla fall. Hoppas detta pris till mig som mangatecknare kan vara en inspiration för aspirerande sådana att fortsätta kämpa; det går att bli utgiven, det går att bli erkänd, det går kanske till och med att leva på med alla dom nya kanaler internet öppnar för oss. 

Förutom mig har vi ju ett helt kollektiv av veteraner faktiskt, Natalia Batista; eldsjäl och starkast brinnande stjärnan på mangahimlen just nu, jätteduktiga Catarina Batista, Yokaj Studio still going strong (om än inom spelvärlden dessa dagar om jag ej missminner mig), Tomas Antila numera utgiven med bravur, Alice Engström vart debutalbum på Galago är hett efterlängtat, Kwok Hei Mak; en riktig veteran, Jesper Nordqvist kanske först av alla med sin Tanks (håller inte räkningen för att vara ärlig), Lisa Medin grymmaste tecknaren, Joakim Waller, och sen många många fler förstås; alla unga talanger jag inte har koll på längre bortifrån Tokyo.
Poängen är, det är vi som skapar manga i Sverige nu. Det är vi som får göra det helt enkelt, när förlagen kastat in handduken (för snabbt för att se att den var broderad med guldtråd och ädelstenar).
Vi kan dessutom göra manga som Japanerna inte kan; manga med vårt perspektiv, tecknat ur våra ögon. Och det är det är som är guldet. Som boende i Japan kan jag garantera att mangan är galet vid liv, men även här är det det dom vill ha; manga tecknat med utifrånperspektiv; det nya, det fräscha. It's the future kids!

Dessutom, vad som inte kommer upp så mycket är mångfalden. Den svenska seriescenen har domineras mycket av alternativserier, och det är inte bra. Missförstå mig rätt, jag är visserligen ett fan av sagda, men dominans av ett medium är aldrig helt bra då ett hälsosamt serieklimat består av mångfald. Det ska finnas plats för allt, och något för alla. Det borde även förekomma upplyftande korsbefruktningar, som politisk satir i mangaform och BL i galago-tappning. Givetvis ska vi också ha övriga genrer och serier; allt ifrån Kalle-Anka till Fransk och Belgisk import, Amerikansk import och kvalitetsserier för yngre målgrupp. Typ minst 87%s mångfald vore gött, man gärna mer.
Ni som tecknar, läser, köper och lånar manga -både Svensk och annan- bidrar till just detta; så tack!

Read more...

fredag 12 september 2014

Utställning på Kamawaki gallery

Så var det dags för utställning igen i Tokyo!
Min protegé och mentor Baron Yoshimoto som tecknat fler mangasidor än det finns sandkorn på en (svensk) sandstrand har lyxat till det på senare år och slutat med sagda aktivitet för att istället ta på sig att ordna utställningar.
Huruvida manga är fin-konst eller inte i Japan är omdiskuterat men att det är respekterat är det ingen tvekan om. En signerad original-illustration av respekterad mangatecknare (eller rentav bara en begränsad upplaga av prints) har i alla fall gott värde.
Inkvoterad i egenskap av min nationalitet (icke-japan) halkade jag in på "Character Art Exhibiton" utställd på Yamawaki Gallery i centrala Tokyo; en samlingsutställning med +30 namn; en salig blandning av veteraner och lovande amatörer.

Yamawaki Gallery i Ichigaya, Tokyo

Baronen gör sig redo för sitt traditionella dansnummer på invigningskvällen. Avis. Vill också bli så erkänd att jag kan komma iväg med att, tex, dansa tango i japansk yukata på mina releasepartyn.



Mina två tavlor i sin hela sin glans.

Shinji Araki, tecknare som jobbade med 3D konst vilket fångade mitt intresse då det var något jag gjorde mycket sämre i en av mina bilder.


Invingning; nedan lite övriga bilder



Men, för annat nytt på öst-fronten:

Tänker ju att jag ska bli strip-serietecknare här i Japan.
Det var intressant; hade möte med en förläggare som kom förbi på Comiket förra veckan och gillade just mina strippar. Jag, min kanadensiska vän och redaktören gick på middag. Han tittade noga igenom våra fantasy-names (till hans stora besvikelse hade vi bara fantasy/SF-historier till förfogande) och sa att jo men kanske, om ni bara ger det "ert lands perspektiv". Läs: istället för fantasy-manga, kanske viking-manga? Eller nåt kanadensiskt, typ ("varför gör du inte en manga om din kanadensiska familjs historia?")
I kid you not. 
Som min vän formulerade sig efteråt; det är som att be en Japan som älskar Harry Potter och flyttar till England med ambitionen att skriva fantasy att skriva en bok om Kyoto. Hon har en poäng.
Men tyvärr hade redaktören det också; det finns så himla många duktiga tecknare här att vi inte har något att komma med rent tekniskt - det har inte ens en generöst begåvad Japan. Krävs något extra.
Så som utlänning med uppenbart bristande teknisk förmåga (oavsett hur duktiga vi är har vi inte matats med manga_på japanska_ från födseln; så försöker du skriva på deras språk har du ytterligare undertag) är det enda vi har på våran sida är om vi kan göra något Japanerna inte kan. Kort sagt; spela utlänningskortet, för det är det enda du har, på gott och ont.

Read more...

söndag 31 augusti 2014

En till Comitia senare...

Idag har varit Comitia-dag igen i Tokyo! Comitia är en mässa bara för originalmanga som hålls här 4ggr per år och i hopp om att åtminstone få igen tryckkostnaden för tidningarna jag tryckt var jag där igen (fick igen för bordskostnaden ungefär).

Den här gången ställde jag ut med en tjej från illustrationsavdelningen på min skola, en kanadensiska (men som ser asiastisk ut, vilket bjuder på en del problem i Japan... (tex att hon förväntas uppföra sig enligt den japanska regelboken, vilket jag slipper).


En obekväm kanadensiska vid vårt bord - hon ville inte vara med på kort men jag tvingade henne.


Vårt lilla bord. Pinsamt nog hade jag inget nytt, utan det är tidigare fanzine man ser. Man lever och lär, förra gången lovade jag stort och brett att ha första volymen av Sayaonara September översatt till Japanska och nu fick jag ta konsekvenserna av mitt handlande i form av besvikna förfrågningar och sorgset accepterande av det enda jag hade, promo-klistermärken för min nya blogg).



Comitia in action; puttrigt. Om man jämför Comitia och Comiket; om Comiket är ett rave-party är Comitia som en mysig hemmakväll. Jag gillar mysiga hemmakvällar. 


Trevligt var att Comita-katalogen (dom har en katalog varje gång med karta, info och rekommendationer) hade en feature med mitt fanzine (från förra mässan)! Trevligt och pinsamt; pinsamt eftersom det är tecknat som hade jag varit en sjuåring med fingerfärg (lång historia; ett fanzine som började som en bloggmanga ritad utan att skissa direkt i datorn på max 15 min/serie; en gång om dagen, som en skolläxa; klipp till: har ingen kämparglöd att renteckna den så trycker den som den är och tänker nåt i stil med "ingen har ju sett nåt annat jag gjort så dom vet ju inte att jag kan rita egentligen")
Men hör och häpna - det funkade! Lärdomen är: man behöver inte kunna rita fint för att teckna serier i Japan så långe man har rätt tema. Rätt tema i mitt fall är "Utlänning i Japan".
Right! Utlänningsmanga it is! Har nördat ner mig i Japanska strippserier just nu (är helt häpen själv faktiskt - jag? strippserier?) så det är vad jag siktar in mig på, och sen får vi hoppas att den japanska törsten efter utifrånperspektiv på sitt land i lätttillgängligt format räcker hela vägen till ett förlag. Wish me luck.

Read more...

måndag 25 augusti 2014

Eventuellt gratis Maro e-bok, kom och ladda ner!

Signering på sf-bokhandeln avklarad, tillbaka i Japan igen! Mitt väldigt nördiga föredrag om Japanskt serieskapande (främst om hur man skriver manus) gick bra, även om jag tror jag pratade väldigt snabbt eftersom allt skulle med.
Tack ni som kom och lyssnade!

Signeringen var mysig om än inte någon rusning direkt, så mysig att jag glömde bort att ta några bilder. Mysigast av allt var reunion med Kim W Andersson efter våra äventyr i Tokyo i våras. Som Kim formulerade det, SF-bokhandeln var tvungna att ta fram ett till bord för att få plats med mina böcker. Det är faktiskt lite coolt.

Men nu till saken:


DN har i veckan en storsatsning på läsning för unga (bra DN!) och första boken i min och Jo Salmsons serie Maros Resa "Kungen kommer!" har blivit utvald som en av böckerna att vara med, med en fantastisk recension i lördags. Utdrag:

"Berättelsen ekar av gamla klassiker, jag kommer på mig själv med att ganska ofta tänka på kung Arthur och just "Svärdet i stenen", som är en av mina egna gamla favoriter. Men Jo Salmson gör något helt eget med många överraskande vändningar, så att de gamla klichéerna plötsligt ger utrymme för betydligt mer moderna tolkningar. Hon har en oslagbar förmåga att fånga komplexa känslor och händelser i en lättläst form, och i kombination med Åsa Ekströms dramatiska bildspråk blir "Kungen kommer" en förvånansvärt stor berättelse."

Jo man tackar! Men det roliga slutar inte där: i en månad framåt kan man som prenumerant ladda ner den HELT GRATIS som e-bok!! MISSA INTE! Om du inte är prenumerant... köp den ändå. Om du önskar du var prenumerant men inte har några pengar, låna den på biblioteket. Den är grym!

Länk att ladda ner den finnes här.

Read more...

onsdag 13 augusti 2014

Science Fiction bokhandelns Jubileumsvecka!


Den 18-24e augusti har Science Fiction bokhandeln 30-års jubileumsvecka! Detta till ära kommer jag dyka upp i Stockholmsbutiken tisdagen den 19e! Schema:

16.30-17.00: Föreläsning på temat Att göra manga i Japan; av mig
18.45-19-00: Signering med mig, Nina Hemmingsson, Peter Bergting och Kim W Anderson

Förutom detta kommer det vara massor med andra aktiviteter resten av dagarna som man kan ta det av här.




Read more...

måndag 14 juli 2014

3D illustration

Efter en termin med 2D digital illustrations klass valde jag 3D denna gången.
Vi har använt oss av ett program som heter Strata Design 3D SE 7 (finns att köpa billigt på itunes typ 300 spänn). Det är speciellt framtaget för designers så är väldigt användarvänligt; tex är dom flesta kortkommandona samma som i Adobe.

Jag har aldrig lärt mig 3D ordentligt och är inte så intresserad, men som bas för 2D illustrationer har jag alltid velat lära mig. Dom flesta tecknare jag vet som använder det jobbar med Google Sketchup; men det finns även ett program som också är gratis (!) som heter Blender, som jag har hört mycket bra om, så kanske testar det någon gång. Hur som, inför sista uppgiften fick jag äntligen chans att testa kombinationen 3D och 2D, hurra!




Och sen lite andra grejer, som väldigt många glas i olika material. Om man har proffs versionen av Strata (dyrare, ca 2000 spänn) kan man designa objekt i tex illustrator och bara föra över till programmet, som tex en ring med kaninöron.





Read more...

lördag 14 juni 2014

Comitia 2014


Många har hört talas om Comiket; Japans (och världens) största fanzinemässa som hålls två gånger om året. Inte lika känd och mindre är Comitia som hålls fyra gånger per år (tror jag). Skillnaden är att Comitia bara är för originalserier; alltså inga Narutofanzine osv. Har alltid varit peppad på Comita så i år var det äntligen dags, den 1:a maj för att vara exakt.


Det fanns tyvärr inte tid att rita någon ny serie så vad göra? Givetvis ta kortserien från Sayonara September 2 och smälla på ett glassigt omslag. Av en slump blev omslaget ett samarbete med sjukt duktiga Sorasabi, en brittisk mangaillustratör som var med när mangavågen startade upp i England. 
Är man nyfiken på hans verk kan man se hans hemsida.

Omslag före:

Min färgläggning...

Omslag efter: 

Sorasabis färgläggning

Sjukt pimpat! Jag vill kunna färglägga såhär. Jag får nöja mig med att jag gjorde den grafiska formgivningen åtminstone. Sen var jag tvungen att göra ett fanzine med bloggmangan också eftersom den redan var på japanska. Som en äkta svensk serietecknare blev temat strippar som handlade om mitt misslyckade förhållande.

Jappuda bloggmanga Love Edition...

Fanzine från tryck!

Att trycka fanzine på Japanska var något jag fasat för men gick bra med tips om tryckeri från en Japansk mangatecknar, Azumi Ryo som tecknar vikingmanga. Har nämnt henne innan tror jag. Hon ställde också ut på Comitia för övrigt.

Azumis senaste

Alla fanzine klara och iväg bar det. Comitia är bara en dag och kostar 5000 yen att ställa ut. Jag sålde tillräckligt för att teckna den kostnaden men inte tryckkostnaden av fanzinen. Fanzine är en hobbyverksamhet indeed.



Min Lilla hörna. SS fick vara med på ett hörn trots att den inte är översatt. Jag lovade besökare att ha den översatt till Japanska till nästa mässa. Det kommer jag inte att göra.


Jonna Björnstjerna och Kim W Andersson var även på besök; Jonna håller ställningarna. Jag blev polare med männen vid bordet bredvid vilket visade sig vara en bra idé då en av dom sen guidade runt mig i hörnan där alla förlagen sitter.



Ett exempel på hörna. I den här delen av mässan kan man alltså anmäla att man vill visa sina grejer för en redaktör som sen ger en feedback; men det är svårt att veta vart man passar så det var schysst att ha en guide. Det slutade med att jag visade bloggmangan för en redaktör på Kadokawa förlag; sjukt nervös och lyckades inte prata keigo (hövligaste formen av japanska) som man bör, men hon var snäll och sa åt mig att renteckna den och höra av mig igen. Sweet!

Väl klara firade vi med att gå och göra lite avgudadyrkan vid Gundam statyn i närheten.

Tre glada serietecknare, skrevet på en Gundam staty och ett finger.

Read more...

Vad man kan göra med tallrikar och lite majonäs


  

Majonäs + tallrikar + skoluppgift = majonäs-manga.

Read more...

onsdag 5 mars 2014

Ett hjärta av is i brevlådan!

Idag fick jag hem den här:






Ett hjärta av is, tredje delen i Jo Salmsons serie Maros Resa, illustrerad av mig, hurra! Den blev jättefin, faktiskt. Färgen på  ramen skiljer sig åt mellan böckerna, men det får jag fixa i omtryck sen. Och ingen moiré i rastret!! Förbannade raster, att man aldrig kan lita på dom (blev moiré i andra boken på ett ställe). Eller lita på mig själv egentligen, det är ju uppenbarligen jag som gör fel när det blir fel. Men raster är jobbigt att jobba med; oberäknerligt och nästan alltid omöjligt att fixa utan att göra om allt från början. Men när det funkar är de den snyggaste gråskalan!

På baksidan kan man se sista bokens omslag som är klart; jobbar för fullt på inlagan nu. Ritar som bakgrund sten. Sten sten och åter igen sten (T_T) Men å andra sidan utspelade sig andra boken på en slätt så det kanske blir balans på det stora hela (slätt = bakgrund är ett horisontstreck).

Read more...

onsdag 19 februari 2014

Bli publicerad/jobba i Japan går - exempel 1

Det florerar konstant rykten om utländska mangatecknare/assistenter som jobbar i Japan, men vad som är sant eller inte är svårt att avgöra (eftersom jag inte orkar göra efterforskningar och min japanska är rätt kass)

Men en vän som är mangatecknare (japan) tipsade mig om en tysk som blev publicerad i tidningen Cocohana (shueisha förlag, en av de 3 stora giganterna på den japanska scenen, josei magazine; för kvinnor mellan 18 och 30, typ) med en självbiografisk (?) manga om att hitta kärleken på den japanska gayscenen:

Omslag:




Exempel från inlaga:


För att läsa ett utdrag (obs, på japanska):


Han som tecknar heter Davi Nathanael (källa: nätet), och vad jag vet är det en återkommande serie. Om min kompis har rätt har han dessutom fått visum att stanna och jobba i landet just pga av sin manga. Så det ÄR inte omöjligt. Dessutom har han läst sjukt mycket Yazawa Ai om man tittar på teckningsstilen i fråga, och hur kan man inte älska det?
Hur som är det ascoolt, och all BL i sin ära, fantasin är långt ifrån verkligheten, och Japan kan behöva en real-life-story från en insider hur det faktiskt är att inte passa in i den heterosexuella normen (för att inte tala hur fantastisk en manga med medvetet genusperspektiv skulle vara).

Read more...

lördag 15 februari 2014

Digital illustration + feedback

Som våran sista uppgift i klassen Digital Illustration hade vi fritt tema, och då blev det för mig helt naturligt kvinna-gravid-med-demon-på-väg-att-sparka-rumpa-scen.



Mitt i tuschen


Färdig tusch



Färdig färg.

Efter åtskilligt slit var jag mycket nöjd med att ha kommit underfund med hur man gör lysande outlines på en figur med photoshop installerat på japanska (det där är fortfarande en ständig källa till motiv-granskande navelpetning; lär jag mig japanska eller gör jag allt bara vansinnigt krångligt?) men hur som dubbelklicka på lagret med figuren i fråga och följ anvisningarna - på svenska - så kommer du rätt.

Men nu ska jag också vara duktig och dela med mig av den feedback jag fick från läraren (det jag förstod) och hoppas det kan vara till nytta:

Skiss-stadiet: 
'Det är ingen som kommer att fatta att det är en demon i hennes mage. Det är bara du som vet det, i ditt huvud. Det är lätt man blir blind för sånt, för att man själv vet hela historien bakom. Om man tänker att man tar något för långt eller överbevisar något, ta det tre steg länge så hamnar du lagom. Lägg till tatueringar eller horn i pannan för att förtydliga. 
Vidare om du inte ska ha någon bakgrund/svart bakgrund låt oss göra en regel. Du får inte använda svart rakt av. Gör din egen svarta genom att blanda färger och lägg till den svarta i ditt arkiv av färger'

Jag gjorde som rekommenderat.

Färdigt resultat:

Bra:

'Gillar att du vågar gå ifrån anatomiskt korrekt perspektiv. Jag vet att du kan rita vilket du visar men att gå ifrån det korrekta lite gör att bilden får en odefinierbar läskig känsla.'

Dåligt:

'Jag trodde nog inte karaktären skulle vara helvit. Du har tittat på mycket anime eller hur? Du tänkte att vad som ser coolt ut i en animeringscell gör en bra illustration. Till exempel, den här karaktären är på högpunkten av sin kraft och är därför självlysande vit. Det kan funka en halv sekund i en längre film eller tv-avsnitt men som en fristående illustration funkar det inte. Du måste i alla fall antyda en skiftning av färg på hår eller kläder.

Touché!
Säga vad man vill om denna klassen när det kommer till (bristen på) undervisning, men feedback kan han ge, vår lärare.

Read more...

onsdag 5 februari 2014

Ett hjärta av is - behind the scenes

Så - jag vet att det är lite tidigt men hörrni - Ett hjärta av is; tredje och näst sista boken i Jo Salmson serie Maros Resa kommer ut i mars och jag är lite het på gröten; so here goes.
Givetvis kan jag inte spoila något av inlagan men omslaget är ändå ute i det offentliga ögat, så jag tror inte jag dödssyndar någon med att ge en liten inblick i hur den kreativa processen gick till; och i förlängningen; hur det är att arbeta som illustratör.
Observera att jag i mitt eget stilla sinne i alla fall gör en distinkt skillnad på illustratör (jobb) och mangatecknare (om än ändå pank så dock, konstnär).

I 99 fall av 100 på den senare tiden fall tecknar man som illustratör omslaget innan boken är klar. Detta leder till en del komplikationer. Med just detta fallet var gick det till ett helt groteskt löjligt stadium; scenen på omslaget stämmer helt enkelt inte överens med texten när det gäller var karaktärerna är placerade rent fysiskt. Oavsett hur noga författaren beskriver scenen kan det bli så, helt enkelt för att man inte har helhetsbilden. Men dom står ju cementerade i CMYK nu så att säga, så när jag väl kom till att teckna inlagan var det bara att försöka kompromissa; göra något slags mellanting där det kanske skulle kunna gå att tolka det efter omslaget men det skulle också kunna stämma med texten om man är generös... den typen av grej.

Men tillbaka till början; man pratar med förläggare och författare och andra inblandade vilken scen som ska vara på omslaget vilket resulterar i:


En ful gubbe.
Förlaget påpekar detta. Jag gnäller. Jag inser att förlaget har en poäng. Jag ger upp att rita en perfekt skiss med en gång och gör istället ett par -extremt grova- grovskisser som förlag + författare kan välja mellan:



I samråd tar vi fram en av dessa - no spoilers - men det blev nr 1.
Jag måste teckna nr 1. Det är givetvis inte så lätt som man kan tro. Poängen med grovskisser är just att dom är grova. Man tänker 'Men det här blir väl bra' eller 'Den här vinkeln, den du, vore något' och sen kommer man till stadiet där man inser att ens grovskiss -särskilt dess perspektiv- inte har något alls med verkligheten att göra. 
Men vad är väl det som inte lite referensfoton kan fixa?



Precis. Och voila; den färdiga bilden:


Goddamn jag måste bli bättre på photoshop. Men det var allt för denna gången!



Read more...

tisdag 14 januari 2014

Smartphonekalender







Tills imorrn hade vi som läxa att göra en kalender. Jag gjorde en för målgruppen 'Folk som inte har råd med smartphone och gillar pantone-färger'. Varje månad är som en chattruta där peppande budskap kommer upp som man skulle kräkas på, typ 'Glöm inte att ta med ditt paraply!' och 'Gå och se på körsbärsblommorna!'.
Lite som Hermiones läxplanerare i Harry Potter.

Read more...

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP