Erkänner mig skyldig

(This blog entry should actually be in English since I believe it is of interest to all cartoonists out there; it's concerning the conviction of a swedish translator who was in possession of drawn pictures of fictional characters in sexual situations that appeared to be under 18; thus, apparently, child-pornography. This in turn enlightens a law in Sweden that claims it to be legal to draw an under aged person in a sexual situation/sexualized but only if you do not show it to anyone. If shown or published, you and the viewer/reader is subjected to fine or up to two years imprisonment. However as the waves of debate going high right now are all in Swedish, do excuse me as i swap to the mother tongue...)

Så var det dags för mig att ge mig in i rådande barnporrsdebatt. Jag är förvisso inte helt insatt, men här är en kort summering: De senaste dagarna har ett rättsfall uppmärksammats på den svenska seriehimlen i form av ett nattsvart moln. En framstående mangakännare och översättare dömdes under barnpornografilagen för innehav av 51 bilder på sin dator. Bilderna var av sexuell natur och visade tecknade figurer - i detta fallet manga- som skulle kunna vara under 18 år. Lagen pekar på att det är straffbart (böter eller upp till två års fängelse) att visa/publicera/titta på tecknade bilder av en naken seriefigur som ser ut att vara minderårig. Detta är första gången lagen prövas på teckningar, och vi är alla plötsligt i en intressant position.

Jag är tex skyldig för brott mot nämnda lag. Tillåt mig belysa med några exempel:

Sayonara September bok 1. Naken man. Mannen i fråga är Janne, som i boken är 20 år. Men, no less, kan lika gärna se ut att vara 17.

Bok 1. Christoffer au naturel. Smakfullt censurerad bild men ändå. Christoffers ålder är hemlig, men låt mig säga så här mycket: han är definitivt en mogen man.

Bok 1 fortfarande. Hur var det, var det helnaket som gäller, eller räcker det med att byxorna är uppknäppta?

Sayonara September bok 2. Här skulle jag kunna komma undan eftersom boken inte är utgiven och ingen har sett bilderna än. Nej, vänta, jag lägger ju upp dom här på bloggen. Attans.

Bok 2. Bilden talar för sig själv. Och en bild säger tusen ord. Det måste den nästan göra med tanke på att det är lagligt att skildra minderårigt sex i skiven form, men inte tecknat.

Bok 2. Dödsstöten. Bilden skildrar återblick där karaktärerna är på sitt 18e år. Men har de haft födelsedag än? Det framgår inte i manus. Men det är ju egentligen irrelevant. Böter blir det ändå.

Mycket åldersfixering där, men jag tycker det är så fascinerande. Man får ha sex i Sverige när man är 15, men man får alltså inte skildra det i bilder i sånt fall. Huh? 

Min serie har unga hjältar och hjältinnor, tonåringar ibland, och de är sexuella som tonåringar är, till och med könsöverskridande så. Det är en viktig del av deras personligheter och motiverar vad de gör, ingenting man kan sticka under mattan med även om man skulle vilja.

Mycket i debatten handlar om manga. Mangafigurer ser unga ut, vilket har med de stereotypiska stora ögonen att göra. Stora ögon kommunicerar känslor på ett tydligt sätt; ju yngre målgrupp desto yngre ser karaktärerna ut. Detta betyder i sig inte att karaktärerna i serien ÄR unga. Värt att nämna också är att nakenhet i manga inte alltid har med sex att göra. Lika ofta kan en karaktär ha kläder på sig i en ruta för att plötsligt i nästa vara naken mot en svart bakgrund; vilket symboliskt signalerar utsatthet, ensamhet och en känsla av nakenhet, snarare än den verkliga nakenheten. Detta kan vi alltså inte rita i Sverige, för det är olagligt.

Jag har bott och arbetat i Japan. Jag har sett fler tveksamma objektifieringar än man kan räkna, unga pojkar till en del, men mest tecknade unga tjejer. Situationen i Japan är fruktansvärd för kvinnor (ur genusglasögon sett), men inte för barn. Det är för att japanerna förstår att bilderna de tittar på representerar (kvinnliga) objekt, inte barn. 

Och för övrigt vad hentai (japansk tecknad porr) beträffar, visst kan man tycka vad man vill när tentackelmonstren går lösa, men är det inte bättre att det är tecknat där ingen verklig person kommit till skada?

Givetvis är jag emot barnpornografi, vem är inte det? Men när det kommer till en situation där en lag som skyddar ett offer som inte existerar i verkligheten, hur blir det egentligen då? Vilket pris är vi villiga att betala? Vart går gränserna? Till exempel den briljanta "Daddy's girl", Debbie Drechslers skildring av en flickas erfarenhet från barndommens övergrepp, vida prisad av recensenter, ska den brännas på bokbålet? Och hur är det med de svenska förlag och tidningar som gett ut serier med tveksam nakenhet, Egmont och Bonnier Carlsen för att nämna några. Kommer bli en lång rättsprocess där som kommer slakta all framtida mangautgivning och förmodligen dra med sig en hel del svenska altenativserier i fallet.

Kvar står vi i öknen. Är det Fantomen där vid horisonten eller är det bara en hägring? Vilka tajta kalsoner han har på sig. Det ser nästan oanständigt ut...