onsdag 31 juli 2013

En till recension

Recension i onlinetidningen Deculture av Sayonara September 3:

http://deculture.se/decurec/sayonara-september-3/

En intressant och väldigt bra skriven recension som sätter fingret på en del saker jag själv brottats med med manus, och då kom jag ihåg att det var ett inlägg jag länge tänkt skriva så det är väl dags nu antar jag.

Ska försöka göra det utan att spoila, men finns vissa indikationer vad som kommer att hända så för dom som inte har läst bok 3, så föreslår att sluta läsa nu i sådana fall.

Vissa saker kom jag ihåg från recensionen, andra är bara saker jag haft problem med. So, without further ado:

Saker som varit jobbiga med manus:

1) Ok, så Kouji, den nya karaktären. Han har varit en nyckelfigur i manus ända sen första stund egentligen, jag visste alltid att han skulle dyka upp och vilken roll han skulle spela. Men jag fick idén när jag var runt 20 (länge sen), och har ganska mycket växt lite ifrån hela kärleksgrejen med shojomanga, det intresserar mig helt enkelt inte lika mycket som att skriva om vänskapsband (främst då det Alex och Miri delade) och hur intensiva de kan vara, minst lika mycket som fysisk kärlek. Så var ganska svalt intresserad av Koujis roll när det väl var dags för honom att inta scenen, och brottades svårt för att inte hamna i klichén trasig tjej blir desturktiv med dålig kille. För att den är bajs.
Men grejen är att anledningen till att vad som händer mellan Alex och Kouji händer är för att Alex ser Miri i honom. Det är hela anledningen. Dock är det tveksamt hur tydligt det framgår. Alex hemlighet om Miri kom visserligen ut i andra boken, men hon har uppenbarligen inte gått vidare alls (vilket ses i scenen efteråt när hon sätter sig i köket för att dricka te och pratar med Miri som fortfarande är alive and kicking. Samt påpekas av de andra karaktärerna). Så i stort har vi inte kommit någonstans när tvåan slutar. Det är först i bok 3 som den sista smärtsamma bearbetningen av Miris minne utspelar sig, och Kouji är speedar upp processen och försätter Alex i ett stadium där det är möjligt för Miri att dra. Sen är det också hela sidan med Alex bisexualitet som fuckar upp saker en del också, men den mest är, och kommenteras inte så mycket på, för jag tycker inte det behöver kommenteras.

2) Utrymmet. Som recensionen skriver, vissa karaktärer får stryka på foten i trean. Det är helt enkelt för att jag inte har haft utrymmet att koncentrera mig på annat än huvudtråden (med vissa avvikningar, som Christoffer - Kim i första boken och Lillians - hennes mamma i tredje). Det är trist, men inte så mycket att göra åt. Det fanns inte en chans att jag kunde göra en längre serie än jag gjorde, rent tidmässigt och resursmässigt. Det var med ett nödrop jag kom i mål, kan man säga. Det hade möjligtvis varit en annan sak med assistenter, men det är ju lite av en lyx vi Svenska mangatecknare sällan har. Många undrar också om det inte möjligtvis blir en 4:e bok, men nope. Det är slut. Superslut.

3) Det är en serie om serietecknare som inte handlar om att teckna serier. Eh... ja. Jo. Som man kanske har listat ut vid detta laget är hela serieskola-backdroppen bara en ursäkt för att berätta en historia om relationer mellan människor, det som intresserar mig, helt enkelt. Och det är historien om Alex och Miri, med en del sidospår. Serie hade lika gärna kunnat utspela sig i rymden. Men visst, å andra sidan har folk också tyckt att den varit för intern pga av att den bara handlar om serieteckning, så kanske nådde en viss balans trots allt.

4) Alla super som grottmänniskor! Det här är roligt, för det är först efteråt som jag märkt att mina stackars karaktärer tvingas till alkoholintag i nästan varje kapitel, i alla fall i första och tredje boken. Och det är konstigt, för även om det hela är baserat på egna erfarenheter från studenttiden, SÅ mycket festade vi inte. Men det finns en anledning tror jag. Generellt när man var på fest var det då saker hände, det var då man hånglade med den där personen man gillade, det var då hemligheter råkade komma fram, man grälade eller uttryckte sin kärlek. Viss fylla var helt enkelt en otroligt effektiv katalysator för att snabbt driva fram historien i serien, vilket är väldigt nödvändigt när man bara har tre böcker på dig. So there you have it. En manusskrivares skamliga genväg.

Det var nog det, tror jag... Möjligt jag kommer på en del efterhand också. Fast tycker egentligen det är fel att förklara sina egna böcker, då berövar man ju läsaren på sin egen tolkning. Arrg.... ambivalent! Over and out.

Read more...

måndag 29 juli 2013

Uppdatering podcast, signering och NärCon ^^


Det har varit lite sisådär med tillgången på internet såhär på den resande foten, men Seriesystrar har lagt upp podcasten vi spelade in! Ni kan lyssna på den här:

http://www.seriesystrar.blogspot.se/2013/07/avsnitt-5-seriesystrar-asa-ekstrom-sant.html

Vi pratar om allt ifrån att bo och leva i Japan till hur mycket av en själv man tecknar in sig själv i sina karaktärer,   skapandeprocessen av SS och hur man hanterar att jobba med ett tio år gammalt manus. Titta in på Seriesystrar med jämna mellanrum, det är en awesome podcast, tips tips!

Sen var det signeringen på Sf-bokhandeln ja! Det var supermysigt, inte så mycket folk men då fick man å andra sidan tid att prata lite mer med sagda. Utlottade serieoriginalet vanns av min vän Tomas Antila, men det var inte riggat jag lovar ^^;



Pratstund på Sf-bokhandeln (bild: Ola Hammarlund)

Och sist men inte minst NärCon, vilket var roligt för det var ganska oplanerat... som sagt. Jag kom, jag ritade, jag pratade och jag gick! Det är alltid belönande att komma ut ur sin tecknarbur! Tack till alla som kom förbi och pratade, och tack till alla ni som kom förbi och tackade för SS! Tack right back at you! Jag blir sjukt glad varje gång jag hör att någon ens läser det jag gör! Det är den största belöningen som tecknare, I mangarummet där jag var fanns också en hel hög med Mangamania och Shojostars där vi hittade en hel del av mina gamla synder! En del serier hade jag glömt bort att jag hade gjort, så länge sen var det. Måste vara ålders-seniliteten som sätter in... 

Här är i alla fall lite bilder! Jag brukar alltid glömma bort att ta foton dock, så det blev bara tre, men ändå. Har beskurit, blurrat eller lagt svart över folks ansikten vilket alltid blir lite dålig-porrfilms-känsla, men glömde bort att fråga om det var okej att lägga upp bilder, så hoppas det går bra annars får folk protestera. 

Hur man önskar att varje skolkorridor såg ut, varje dag.

Hög med Mangamania och Shojostars. Såatte.... 

Rithäng! Mysigt var det!

Read more...

tisdag 23 juli 2013

Närcon nästa!


Eh... jag ska till NärCon! Där ser man hur det kan gå! Men det är lika bra att passa på när man är i Sverige.
NärCon är enligt utsago det nya Uppcon. Det hålls i alla fall på Linköpings universitet, Campus Valla, mer info finns på deras hemsida. 

Så vad ska jag göra? Jo jag kommer att hänga. I Mangarummet på söndagen för att vara exakt. Kommer att... rita, ge rittips, prata manga, om hur man tecknar manga, om Japan, om att studera i Japan, Sayonara September mm mm. Så kom titta in och häng en stund! (^o^)/

JAG KOMMER DOCK INTE SÄLJA BÖCKER SÅ OM NÅGON VILL HA SIGNERING HA MED ETT EGET EX, PLEASE!
Sorry men jag är inte där som officiell butik, so...yeah... ^^;;

Plats: NärCons Mangarum (T34)
Tid: Söndag 28/7 kl 11.00-15.00
Aktivitet: Ritning och häng!

/Kärlek!

Read more...

onsdag 17 juli 2013

Signering och utlottning av serieoriginal!

Allright! Bättre sent än aldrig! Nu på lördag (20/7) ska jag alltså signera på Science fiction bokhandeln i Gamla stan klockan 14-16! Thats right folks vi har en tid. I samband med det kommer vi att ha samtal där jag pratar om lite allt möjligt, och vi tar det först om det är några där, sist om det inte är så mycket folk.
MEN alla som har med sig en bok eller köper en bok kommer dessutom att ha chansen att VINNA ETT SERIEORIGINAL FRÅN SS3! Coolt va? 
 

One of these lovelies can be yours...

Read more...

lördag 13 juli 2013

Signering och recensioner, podcast

Så var det dags för nyheter!

Först av allt, jag ska signera Sayonara September 3 på Sf-bokhandeln i Gamla Stan nu den 20e! Det är nästa vecka. Jag har inga detaljer än men återkommer så fort jag vet något. (Gwah hur ska detta gå!) MEN är bara i Sverige en kortis så det är den här chansen or no one, folks.

Sen hittade jag två recensioner av SS3!
IKON som skriver såhär:


"Bra avslutning

Åsa Ekström avslutar nu sin mangatrilogi som tagit några år att färdigställa. Det är ny termina på serieskolan och Alexandra – Alex – fortsätter sin färd mot att bli mangatecknare. Hon bor kvar på kollektivet med Christoffer och Janne men det kommer visa sig bli en turbulent tid med många känslor i omlopp. Inte minst för att Alex får upp ögonen för andraårseleven Kouji Yanagi som redan fått ett seriealbum publicerat och snart är de ett par. Men något verkar knepigt med Kouji, vilket inte minst Alex kompisar försöker ta upp med henne. Dessutom är hennes kompis Lillian inte alls överens med sin mamma om vad man bör satsa på i livet och det lutar åt att hon inte kommer fortsätta på serieskolan. Samtidigt spökar minnena efter vännen Miri, som tog livet av sig, och pressen över att komma på ett bra projekt som är vägen in till att få gå andra året gör allt mycket mer komplicerat.

Åsa Ekström knyter ihop trådarna väl och avslutar sin trilogi på ett bra sätt. Fortsatt snyggt tecknande och en bra känsla både för detaljer och för det sociala spelet som är bärande i berättelsen."


"I de tidigare delarna av "Sayonara September" har vi mött Alex, en ung tjej som börjar på serieskolan i Malmö. Där träffar hon den mystiska Lilian, partyglade Christoffer och blyge Janne. Med tiden visar det sig att Alex har saker som hon inte berättar men som förmörkar hennes tillvaro.
I denna tredje del bär Alex vidare på sina hemligheter, även om de nu har kommit upp i ljuset. De påverkar i högsta grad hennes beteende när hon inleder en relation med en äldre elev, samtidigt som hon inser att han bara kommer att såra henne. I den processen är hon också blind för Janne, som drar sig undan mer och mer. Varför reagerar han så starkt på hennes förhållande?
Lilian har problem av annan art. Det visar sig att hennes mamma aldrig har godkänt att hon går på Serieskolan. Nu när de ska söka in till andra året ställs saker på sin spets - både för Lilian och alla andra. Det faktum att bara ett fåtal av eleverna kommer att få gå vidare bidrar till stor press som inte direkt gör relationerna på serieskolan lättare. Den ständiga konkurrensen, oron för framtiden och avundsjukan inför dem som lyckas publicera sig förgiftar vänskapen.
Ekström berättar och tecknar om relationer och unga människor dröm om att bli serietecknare med ett direkt tilltal som också är påfallande ljust, trots alla svarta nyanser. Hennes intriger är enkla och naturliga, men de för berättelsen framåt. Slutet får vara lagom lyckligt. Allt behöver inte lösa sig, det finns många trådar kvar att dra i - men det skulle också kunna sluta här.
Jag är ingen manga-expert, tvärtom brukar jag inte vara så överdrivet förtjust i manga som genre. Därför kanske det inte är någon stor komplimang när jag säger att jag aldrig har haft så lätt för att gilla manga som när Ekström håller i pennan - men det är ett faktum. Stilen är snygg och fartfylld, innehållet är förvisso en enkel form av dokusåpa, men försöker inte vara mer och gör något både underhållande och tankeväckande av alltihop.
Om det inte blir fler "Sayonara September" så sörjer jag det en smula - men ser definitivt fram emot vad som helst som Ekström tecknar i framtiden. Hon har redan hittat en ton som lovar mycket, mycket gott./Sebastian Lönnlöv"

 Fina recensioner båda två, hurra! Det är verkligen sant att det som intresserat mig i SS och som förmodligen kommer fortsätta intressera mig; relationer och samspel mellan människor. Jag försökte väl göra en manga om serieskapande med SS, men den handlar väldigt lite om serier och väldigt mycket om det förra. 
Jag vet inte om det är god internet-etikett att återge hela recensioner på sin blogg men jag älskar recensioner så jag gör det ändå, så får folk protestera. Även om recensioner är dåliga tycker jag det är roligt. I teorin i alla fall; har so far fått någon sågning vad recensioner beträffar (negativa kommentarer i andra fall har jag givetvis fått).
Men varför det är så roligt med recensioner, det är ju för att man får veta vad folk TYCKER om det man suttit inne på sitt rum och knåpat med i åratal. Man blir helt blind för det själv, så hungrar att höra andras åsikter om saken.
Dock har ingen av böckerna i Sayonara september-serien recenserats av någon större tidning och det tycker jag är trist. Vad jag vet har de aldrig recenserat en Svensk manga (rätta mig om jag har fel) och jag vet att det inte betyder något egentligen men på något sätt skulle det kännas som ett erkännande, en seger att titta, den här genren finns också!  Det pratas mycket om kvinnliga serietecknare nu men det är mycket som fokuserar på politiska serier och självbiografi, vilket är awesome, men vi gör mer och det vore roligt om det belystes! (Utopi är ett fint undantag) .

Apropå det: Seriesystrar
Kolla in denna fantastiska podcast av Natalia Batista och Yossra El Said, det är just den belysningen de gör; en podcast som serier och relaterat, men med ett kvinnligt perspektiv. Vi spelade just in ett avsnitt men undertecknad som satt och svettades som en gris (40 grader i Japan och kunde inte ha den högljudda airconditioningen på). Länkar igen när avsnittet är uppe.

Read more...

tisdag 2 juli 2013

SS3 foto-fest!

Idag kom äntligen SS3 hem i brevlådan här i Tokyo! Härliga tider! Detta firas givetvis med foto-fest här på bloggen:


Ja jävlar. Nu kan man ha hela serien i bokhyllan. Men för första gången känner jag mig faktiskt lite sorgsen (till skillnad från tidigare enorma lättnad/glädjeskutt). Med bara tre ynka volymer är det nu faktiskt över. På riktigt. Visst skulle jag kunna ta fram karaktärerna och leka med dom igen om jag känner för det (It's my baby som JK Rowling sa) men historien jag ville berätta - Miri- är berättad och med det skulle det bara bli som en tv-serie som går alldeles för länge. Jag skulle aldrig kunna vara så elak mot Alex, Lillian, Miri, Janne och Christoffer att jag tvingar upp deras stackars lik att stapla runt. Vila med värdighet, min kära. 


Men volym tre är fet! Se och jämför själv. Denna gången har jag dessutom inte fuskat med extramaterial så det ren manga vi pratar om, inte utblandad med konstiga substanser. Good shit.



Baksida. Jag ska vara ärlig; trots snart 10 år i branschen har jag nästan aldrig kollat färgprov (tryckprov), så det är rena lotteriet när böckerna väl kommer i handen om färgerna ser ok ut eller inte. Iof så gör mitt förlag Kartago inte provtryck så det är inte som att jag har ett val. Men ändå. Väldigt glad över att jeans-färgen blev perfekt, skuggan är lite väl blå men det är en detalj. I övrigt på framsidan är skuggan på Christoffers ansikte lite matt men overall ok. Det är först nu när jag faktiskt pluggar seriös design som jag får reda på saker som att 'Jaha, man kan inte trycka alla färger som man kan se på skärmen' eller 'oj, om man har en färgkarta kan man knappa in de exakta siffrorna för färgen man vill ha' etc. Serieskolan, as much as I love you, varför lärde du mig aldrig detta?


Intro as always.


Innehållsförteckning! Jag kommer på kapitelnamnen sist, vilket oftast går rätt lätt men vissa har jag huvudbry med. Men jag gillar riktigt cheesy kapitelnamn i kontrast med blodigt drama, tänk Evangelion. Genialisk anime på den fronten. Det är även därifrån parenteserna kommer förresten. Superenkel dubbelmening/ironi. Eller så flörtar jag med andra mangors/animes titlar (Lillian's mellankoli), Avsiktliga felstavningar/allegorier (Skäl och hjärta) eller översätter låttitlar till Svenska (Aska till aska, När du var ung). givetvis som speglar kapitlet eller bidrar med en djupare mening. Det finns en dubbel mening i det mesta men det är nog bara jag som fattar det. Men jag har å andra sidan roligt vilket är det viktiga när man gör serier. 


Obligatorisk minnes-scen från karaktärernas bakgrund; check.


De här sidorna här lade jag upp innan obearbetade; så här blev det efter att jag gått lös med rastren. Hej och hå.


Drama! Extremt dramatiskt ögonblick omtänksamt beskuret för att inte spoila några hemligheter. Men något verkligt relevant sägs i bubblan över Alex huvud i första rutan kan avslöjas. Historien åsidosatt, dessa typer av uppslag är min favorit. Två rutor och sen en helt svart sida. Gött att slippa rita! Kommer ihåg ett av de första mötena jag hade med min redaktör och han klagade över att jag hade en helt vit sida bara med karaktärerna ('Rita bakgrunder, Åsa'), men det här med helt svarta sidor har faktiskt en effekt rent berättarteknikt. Dramatik! Lev ut den! 


Önskar jag hade haft mer utrymme för sidor utan dialog (sätta stämning typ av sidor). Men lite petade jag in.


 Uppslag. Den första bilden på andra sidan är från ett referensfoto (jag kan egentligen inte teckna, jag ritar av foton). Tvingade två av mina stackars klasskamrater på min japanska språkskola att posera i trappan för mig. Man tager vad man haver. Et voilá; kvinna blev man. Serier är magi.



Men. Men. Jag måste givetvis påpeka mitt missnöje med mig själv. Logga på omslaget. Uj uj. Extremt uppenbart sak 1) jag var så stressad när jag färdigställde första volymen att jag GLÖMDE BORT ATT SÄTTA EN ETTA PÅ DEN! Hur man nu kan glömma det. Men det gjorde jag och grattis, nu måste jag leva med det. 2) På andra omslaget blev boken tjockare än ettan så loggan åkte ut alltför mycket ut mot högerkanten. SÅ för att kompensera för en ännu tjockare bok la jag loggan extra mycket åt vänster. För mycket, visader det sig, eftersom den nästan är i mitten av omslager. Överkompensation. Det är inte lätt det här med tryck.

Men med det sagt, fy fasiken vad grym jag är som har avslutat det här projektet, samtidigt som jag har haft tusen andra saker igång samtidigt. Grattis till mig! Som fan.

Read more...

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP