Recension i Expressen

http://www.expressen.se/kultur/kristoffer-leandoer-namnsdagsflickan/

Eller för den late:

"Hanna Höglund läser den könlösa mangaserien Namnsdagsflickan av Leandoer och Ekström.

Seriehybriden Namnsdagsflickanär den mest könlösa mangan jag läst, och det i en genre som nästan alltid har en eller två gränsöverskridare någonstans i intrigen.

Det är sällan man efter genomläsning upptäcker att man fortfarande inte vet vilket genus de unga huvudpersonerna tillhör eller hur gamla de är. Så är det i Namnsdagsflickan och det ger historien en sfäriskt flytande kvalitet som jag tycker om.

Ekströms illustrationer – som förutom människor också fångar stockholmsmiljöer ömt och precist – gör berättelsens centralfigurer Kim och Robin långsmalt androgyna och spetsnästa på typiskt mangavis, så där får man inte heller ledtrådar. Tillslut blir det i alla fall kärlek och är de båda killar eller tjejer är det inget som det sägs något om, även om de inte vågar visa sig ihop för Robins mamma riktigt än.

Bristen på könstillhörighet i en tid av hen-debatt och transpersoners rätt att slippa sterilisering är i högsta grad politisk och egentligen intressantare än själva storyn som utspelar sig på tre plan: realism, fantasivärld och superhjältemanga med Robins lillasyster som vandrare mellan världarna.

Kim och Robins påhittade universum Berghendia känns länge som en outvecklad fantasykliché med sina flygande väsen, sin magi och härer som krigar, men utan den episka fantasyns charmiga nörderi och detaljkartor. Kims egentecknade superhjälteserie Kassandra Karat är roligare, med lägre pretentioner men inte mindre känslomässig impact.

Talande är att ju färre Ekström-bilder på ett uppslag desto mindre svänger det om den här queerberättelsen, som hade gjort sig ännu bättre som helmanga än som seriebok med allkonstverk-ambitioner."/Hanna Höglund

Man tackar. Men inser jag nog får leva med att folk kallar saker med stora ögon för 'manga' resten av livet. Det är ingen mangaserie! O_o Mangaserie är serie helt igenom, det hör man väl på namnet. Jag tror jag är lite överkänslig efter gamla synder som 'Buster' och 'Stall Norrsken'-serien; att de båda kallades för manga - vilket jag som ung, dum och medskyldig inte invände mot - var en synd och skam, och underminerade förtroendet för Svensk Manga redan i dess linda. Oh well, det var tiden när manga var nytt och hippt, och skulle klistras på allt.

Men ok, Namnsdagsflickan är icke manga.

Strålande recension annars, fick verkligen mycket ros vilket känns ovanligt för en illustratör; det brukar uteslutande vara författaren det pratas om. Och sen är det är kul med en bok som är ett inlägg i en debatt, förstås. Samtidigt finns givetvis en risk att det är allt boken blir; att man går miste om den som helhet, eller historiens värde. Hoppas Namsdagflickan klarar sig undan det, den förtjänar mer än så.