söndag 3 juni 2012

På Nihon Kokakuin college

Mina erfarenheter i öst fortsätter, och i fredags var jag och besökte en riktig mangaskola! Alltså inte bara en kurs som innan, utan en proper 2 år utbildning på motsvarigheten till college. Mycket berikande!

Det började med att en svensk kompis introducerade mig för Ryo Azumi, japansk mangatecknare som är galen i svensk kultur, och ritar vikingmanga. Bara en sån sak, hon är ascool. Hon är dessutom lärare på Nihon Kogakuin Semmongakkos manga och anime/mangalinje; man kan läsa om den på engelska på deras hemsida här:



Så hon frågade om jag ville komma förbi och prata lite om svensk manga, och efter 4 månader eller nåt annat löjligt fick jag plats för det i schemat, och så bar det iväg med min mycket halvhjälpliga japanska.
Det var bara en av flera klasser, som varje hade ca 70 elever, alla utrustade med egen dator och ljusbord vid sin plats. Pratade i ca 15 min och visade upp egen böcker samt Klara, Färdiga, Manga!-antologin, varefter jag kunde gå runt i klassrummet och titta på vad eleverna gjorde.
De nickade hövligt när jag slaktade deras språk och var väldigt generade, men frågade saker som 'Vad är jobbigast med att vara svensk mangatecknare?' (svar: inga assistenter) och läraren basunerade glatt ut min förhållande-status (singel/inte).



Klassrummet! Läraren till vänster. Inför alla dessa hade jag föredrag på japanska, hjälpe mig. I taket ser man tv-skärmar kopplad till en kamera som filmar läraren (eller i detta fallet mig) när hon/han pratar, eller lärarens skrivbord. På så sätt kan läraren effektivt visa olika tekniker på papper inför hela klassen.


Klassrummet igen. Ursäkta de dåliga bilderna. Men alla elever hade egen dator, ljusbord mm, som synes.


Pratar med engelska och amerikanska utbytesstudenter.


Ryo Azumi's vikingamanga! 


Mer vikingamanga, ha ha! Coolt.


Hur som, skolan i japan börjar i april, så eleverna hade precis satt igång. En typisk mangautbildning på college är 2 år, så även denna, men första 3-4 månaderna pluggar alla samma sak för att sen specialisera sig på:

*manga
*animation
*karaktärsdesign.

Det är för att alla ska få testa på lite av varje, och sen bestämma sig. Intressant, när jag pratade med eleverna var det flera som först tänkte bli mangatecknare, men sen ändrade sig till karaktärsdesign och tvärtom.
Eleverna höll som bäst på med uppgiften presentera-dig-sjäv-manga och när deras namn blev uppropade i mic fick de gå fram till lärarens plats och få feedback (tex 'gör introrutan större' eller 'du har glömt skrapa bort raster här '; allt raster lades för hand än så länge).

En kul grej var att skolan verkar väldigt öppen utåt, ca 20% utbytesstudenter. Mest koreaner och kineser men 2 från England och en från USA som jag pratade med. Här kommer dock de dåliga nyheterna; man kan relativt lätt komma in på en mangaskola som utlänning (de sa att i princip inga arbetsprover krävdes) om man klarar JLPT (japanese proficency test) level 2 dvs kan japanska, MEN när du tagit examen kommer du ändå inte kunna jobba som mangatecknare i Japan.
De utbytesstudenterna pluggade nu 4:e året på skolan (trots att det bara finns 2? wtf? alltså måste de ha fått gå om) för att de helt enkelt skulle köras hem direkt efter examen. Anledningen till det var att de valt manga; som karaktärsdesigner eller animatör kan du få anställning på ett företag i Japan och sådeles visum, mangatecknare är däremot i Japan som här frilansjobb; varför du ej kan få anställning och alltså ej visum att stanna. Alltså jag blir galen på att det ska vara så jäkla svårt! Men i vilket fall, om man nu pluggar på mangaskolan i Japan kanske man måste åka hem efteråt, men det som är bra är att du under åren du pluggar har chans att möta redaktörer ansikte mot ansikte, och kanske tom etablera en kontakt med en så kan stötta dig och jobba med dig i framtiden, och tillslut publicera dig.
Så det kan gå!

Vad mer... ja just det, nivån på eleverna. Pinsamt nog var några såklart duktigare än jag och andra svenska proffs (om man får vara så dristig att använda termen),  medan andra var.... inte så bra. Väldigt varierat! Skulle gärna lägga upp foton och visa men glömde fråga om tillstånd från eleverna, så får skippa det. Det är lite känsligt det där, så har censurerat folks ansikten i bästa porrfilmsmanér, ha ha.

Väl hemma var jag dock utmattad; att prata japanska hela dagen är som att springa ett maratonlopp! Ordförrådet är patetiskt men fantastiskt att jag fick ut så mycket info ändå! Bra presterat av mig! Känner dock att det svåraste är vilken hövlighetsnivå som är proper att lägga sig på. Det är olika beroende på social status; sammanhang och tidpunkt. Vilken jäkla social status har jag egentligen? I jämförelse med vem? Dock får man lägga sin tillit till att man är utlänning; förväntningarna på en är låga och överseendet stort ^^; (det är en bra sak).
Over and out.

3 comments:

Anonym,  17 juni 2012 02:33  

Är Japan verkligen rätt land för dig som är feminist och dessutom gillar "vi gillar olika" kampanjen (som för övrigt inte gillas av Aftonbladet som inte har en enda "olik" jobbandes på sin redaktion)? Japan tar väl bara in ca 15 flyktingar per år eller nåt om jag minns rätt. Är också därför det är så fredligt och ärligt i Japan. Mycket bra föregångsland :)

Aasa Ekstroem 23 juni 2013 09:50  

Japan har oändligt långt kvar till att vara ett jämlikt samhälle rent genusmässigt. Men bara för att det finns dåligt områden behöver inte helheten vara dålig.

Jag har ärligt talat ingen aning om vad du pratar om (för jag bor i Japan) men vad flyktingar beträffar, nej Japan tar inte emot några, i princip. Och det är något många japaner skäms över. Lite som jag skäms över att vi har sverigedemokraterna i riksdagen. Men hey - men kan inte göra mer än att rösta eller hur? Sen om ens röst har utslag eller inte kan man inte påverka så mycket.

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP