Varför jag tecknar manga bakochfram/framochbak
Min stackars lilla blogg, den har inte fått mycket näring på sista tiden... Jag har liksom en bok-bebis som kräver all tid så det blir inte mycket över till stackars bloggen.
Men jag fick ett mail nyligen med frågan varför Sayonara September är i svensk läsriktning, alltså från vänster till höger, och kom på att det är en intressant fråga som jag nog inte skrivit mycket om, och som kanske borde avhandlas.
Jag började teckna SS i japansk läsriktning; alltså från höger till vänster. Jag började så för att det var så manga 'skulle tecknas' (enligt mig) och för att jag hade siktet på att få med den i Manga Mania - den tidens mangatidning - som var utgiven i japansk riktning.
Men när den inte hamnade i tidningen och det blev bokutgivning direkt istället ändrade jag mig sisådär en 100 sidor in, och spegelvände det som jag redan tecknat. Alltså är alla karaktärer vänsterhändta i första delen av första boken; fast det är inget jag bryr mig så mycket om. Det är mitt universum, och om jag bestämmer att alla karaktärerna i serien har den kognitiva förmågan att rita med både höger och vänster hand så är det så, klart och avslutat (det är gött att få vara gud i sin egen värld).
Vad som däremot var grymt svårt med att spegelvända seriens teckningsriktning mitt i var att spegelvända allt jag hade i huvudet. Tex skolan och Alex, Jannes och Christoffers lägenhet, ställena där flest scener utspelar sig. När jag skriver manus mm ser jag scener som filmer i huvudet, och plötsligt måste alla de filmerna spegelvändas. DET var det svåra. Ju längre tiden gick desto lättare blev det, och jag lämnnade den 'gamla' bilden av Sayonara Septembers värd bakom mig, men fortfarande kan jag blanda ihop saker och ting; vart ett fönster sitter eller på vilken sida av rummet en soffa står på osv osv.
Allt som allt är detta med att vända riktning mitt i tecknandet av en serie något jag starkt avråder ifrån.
Så varför då utsätta sitt huvudet för detta bry? Anledningen till att jag valde att börja teckna serien i svensk riktning är att för mig är Sayonara September en svensk manga, för svenska läsare, för den svenska marknaden. En dag kanske SS blir utgiven utanför Sverige också, men statistiskt sett är nästan alla potentiella marknader förutom den japanska också med läsriktning vänster till höger. Att japansk manga slutade spegelvändas och ges ut som den 'ska' vara tycker jag är helt rätt, men idén som många har att det är så manga SKA läsas är inte längre min. Kanske för att manga för mig inte längre är lika med japanska serier. Vidare finns det ett annat problem, nämligen att även om vi läser en manga japanskt så läser vi fortfarande våra meningar svenskt, så i varje pratbubbla läser vi ändå från höger till vänster. Det flyter inte riktigt som det ska, med andra ord. Dock hellre det än att förvränga orginalverket med en spegelvändning.
Men jag dristar mig till gissningen att de flesta svenska mangatecknare ändå väljer att teckna i japansk riktning, för att det känns mest naturligt i den stilen (manga). Det är, kort sagt, en smaksak, och enligt mig finns det inga satt regler; får man göra som man vill. Det viktigaste är att det känns rätt för tecknaren.
Här finns dock en motsägelse om man tittar noga på SS. Jag har valt att teckna i svensk riktning, men pratbubblorna är formade efter japansk textning; alltså avlånga. Om jag verkligen hade kört svenskt hela vägen hade jag haft långsträckta pratbubblor som i västerländska serier; eller koreansk Manhwa om man tittar på den (koreanska skrivs som vår text, om jag inte missminner mig).
Men det här med att ha kvar avlånga bubblor är för mig bara rent estetiskt; jag tycker avlånga bubblor passar bättre in på en avlång sida. Sammanfattningsvis; att teckna är lite som ett smörgåsbuffé, man tar vad man gillar bäst och plockar ihop den blandningen man som passar en mest.
Men när man vill bli utgiven då? Vad säger förlagen? Om man har tecknat åt ett håll vill man knappast spegelvända sen, om det kan undvikas. Ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Vad förlagen har för preferens. Men jag skulle gissa att ett bra förlag respekterar tecknarens verk, och ger ut serien som den var menad att ges ut, oavsett riktning.
Men vad säger folk? Ska man teckna i svensk riktning, eller japansk?
4 comments:
Jag håller nog med dig. Det borde bara vara en smaksak, inte något ska hit eller ska dit, om det inte finns någon särskild anledning att föredra det ena framför det andra. Konstnärlig frihet!
Du har i stort sett rätt om koreanskan (jag är ingen expert, men språkintresserad). Den koreanska skriften är för övrigt mycket intressant! Wikipedias artikel om koreansk skrift
Kommer det finnas några getter eller får i nästa bok?
Jag håller också med dig, att det är en smaksak. Jag tecknar själv efter den japanska läsriktningen för att jag tycker att det känns mer rätt. Det skulle kännas helkonstigt om jag bytte till den svenska nu. :)
Blubb: Ah, så hangul kan skrivas uppifrån och ner också! Den är sjukt intressant. Och fonetisk! Jag har lovat mig själv att börja plugga koreanska efter japanskan, vi får väl se hur det går.
Inga getter eller får i nästa bok tyvärr, men en elefant vilket jag är väldigt nöjd med!
Sabina: Lika bra att hålla sig till det man kan! ^^ Också även om man tror man är 'flytande' åt båda hållen är det fruktansvärt lätt att göra missar i läsriktningsreglerna; tex vilken ordning pratbubblorna är i en ruta eller vilket håll rörelseriktningen är etc. Klurigt.
.
Jag försökte lära mig koreanska en gång. Det tog stopp när jag började komma in på meningsbyggnad och sånt. Hoppas att det går bättre för dig!
Åh, en elefant! <3 Det är ju ännu bättre! Elefanter är så vackra.
Skicka en kommentar