Inlägg
Alla kommentarer
På Mangabibliotekariens blogg kan man läsa första recensionen/omdömet av Sayonara:
And the blogging goes on! (Det kan ju tilläggas att jag nu bara rapporterar om vad jag gjorde på bokmässan. Väldigt ego. Men det är ju min blogg, me me me!)
Gårdagens kväll blev till en blöt natt på Silhuetters samt Galagos releasefest och på morgonen vaknade jag här någonstans:
Ja alltså nu är det ju inte livebloggande direkt (det är måndag idag) men tänkte ändå dela rapportera en dag i sänder!
Här är en länk till svensk bokhandels författarporträtt om mig: http://www.svb.se/Debutanter/2009/debutanter_hostens_bocker_2009/180694
Jag skrev texten i vintras om jag minns rätt.
Här är ett intressant utdrag:
"Jag har försökt att skapa en bra och intressant manga för ungdomar med ett feministiskt perspektiv. En serie som tar det bästa från de japanska seriernas berättarteknik, samtidigt som den är anpassad för en svensk publik genom miljöerna och persongallerierna."
Det var (och är) absolut ambitionen, men om jag lyckats vet jag inte. Jag önskar verkligen att jag kunde kalla min Sayonara September en feministisk serie; och till viss del kan den nog kvalificera. Men i sånt fall får man nog arkivera den i genren mellanmjölksfeminism eller alternativt vaniljfeminism, om man så vill.
Min definition av nämnda är standardserien "det räcker med en stark kvinnlig huvudkaraktär för att en serie ska kallas feministisk", men några revolutionära eller patriarkatbrytande idéer representerar de knappast (nu hittar jag mest på ord, men budskapet går väl fram ändå).
Generellt tror jag att man som mangatecknare har mycket emot sig vad beträffar att skapa serier med hälsosamma könsroller; traditionell manga är enligt min mening ett dödens mörker vad beträffar genusperspektiv. Det är lätt att man går på "automatik" och inte reflekterar över att man låter sig influeras båda av det bra (tex berättartekniken) med japanska serier och det dåliga (hur kvinnligt resp manligt porträtteras).
Visst finns det undantag; Junko Mizunos verk, Kanashimi no Belladonna (där har vi en skruvad film, tell you what), Miyazaki när han känner för det som tex Nausicaä, min ständiga ledstjärna Nana av Ai Yazawa...
Och inte minst Shojo Kakumei Utena, denna underbara underbara serie som vänder upp och ner på både könsroller och verklighet, och enligt mig fortfarande är, tja, kanske den bästa animen genom tiderna.
Men kommersiell shonen ska vi inte ens tala om, och än värre upplever jag väldigt mycket shojo som obehaglig i sammanhanget. Visst, fantastiskt att det skapas serier av tjejer och för tjejer i den skalan det görs i Japan, men de återspeglar gärna japans fortfarande ganska outvecklade kvinnosyn, och de jag har i åtanke visar allt ifrån kvinnliga karaktärer som visst är starka och självständiga, men vars hela liv och tankegångar kretsar kring manliga kärleksintressen till serier där rena övergrepp förekommer och romantiseras, rentav normaliseras.
Sen har vi karaktärsdesignen i sig som ofta (dock inte alltid) rättar sig efter utseendefixeringens norm med smala storögda karaktärer, något det verkar som om 90% av tecknarna använder sig av, även jag. Detta går dock oftast åt båda hållen och betraktas oftast bara som en estetisk stil och inte ett budskap, och i Sayonara September är snarare männen de obejktifierade (jag minns jag var väldigt frustrerad/arg på Love Hina när jag började skriva manus till Sayonara, vilket återspeglar sig i serien med klassiska komma-på-nakna-pojkar-i-badrummet-scenen tex).
Däremot skulle jag säga att Sayonara September är relativt könsneutral, och det är trevligt. Vad serien inte är är en klassisk shojo kärlekshistoria. Kärlek -i alla dess former- har sin del i manuset och är ett effektivt verktyg att använda för utvecklingen av karaktärerna och att driva handlingen framåt, men inte det jag är mest intresserad av att porträttera.
Mer belönande finner jag vänskap, ambitioner och att jaga efter sina drömmar, vilket också är seriens röda tråd.
Men ämnet feminism i manga är väldigt intressant, och det vore roligt att höra vad andra har för tankar kring det hela, båda tecknare och läsare.
Är det någon som har (fler) tips på manga med ett feministiskt budskap?
Jag hungrar!
Bebisen är här!
Kom precis hem från 3 månader i australien (igår), med 33 flygtimmars jetlag, hallucinerande och eländig, väl vetande att boken låg och väntade.
Så jag gjorde som vilken nervös serietecknare som helst (?) och drog ut på det så länge som möjligt; gick igenom drakriddare bok 3 och 4 som kommit från bonniers, packade upp, virkade en fyrkantig lapp till systerns trillingars lapptäcke...
Men tillslut var jag ju tvungen att möta mitt öde. Jag väntande mig att sidorna skulle vara upp och ner, att det skulle stå "sveriges första manga" i enorma bokstäver över framsidan och fasade för att samtliga raster skulle ha moiré-effekter - ingen skeptisis mot kartagos kompetens, utan bara för att jag är paranoid.
(Som jag kämpade med de rastren! lade om drygt 100 sidor, var tvungen att anställa min kära vän och räddare-i-nöden Mattias (Piracy is liberation) och fick musarm även i vänstra armen efter att upprepade gånger sabbat den högra).
Men till min enorma lättnad och glädje såg boken helt fantastisk ut och var (nästan) felfri! Framför allt INGEN MOIRÉ hurra!! Jag var tvungen att skåla i kaffe direkt.
Det enda var att jag -uppenbarligen- inte fick igen mattlackering på omslaget, det var nämligen planen och -håll i er för nu kommer obehagliga sanningar- jag var så stressad i slutfasen att jag GLÖMDE SÄTTA EN 1:A PÅ OMSLAGET! Alltså markera att det är bok ett i en serie, och där är fler på väg. Det tror jag inte Kartago heller tänkte på, att det var första boken i en serie (tror inte de brukar numrera sina böcker i vanliga fall). Man ska vara ganska virrig för att missa en sån sak.
Men ingen debutbok är felfri, och jag älskar den i alla fall.
Så nu gott folk - den är här. Efter 5 år av slit, en nästan upprörande förändring i tecknarstil, försök att rymma med serien till japan och diverse skandaler i seriesverige på vägen presenterar jag: Sayonara September! (bok 1, alltså, det ser man inte på omslaget, men det är faktiskt bok 1. Ett. -_-;).
Så börjar det dra ihop sig till årets vara eller inte vara, Bokmässan i Göteborg.
Ta-daah!! Boken är ute! 200 sidor serier och extramaterial!!
Jag har som upphovskvinna flytt landet för tillfället, så helt säker kan jag inte vara, men om jag förstår det hela rätt ska man nu kunna få tag på första delen av mitt livsverk i gemene mans bokhandel! Den går även att beställa via nätet; tex från kartagos hemsida
Missa inte heller senaste numret av Shojo Stars som har en Sayonara September special i samband med boksläppet; intervju och utdrag ur serien! Numret är dessutom sjukt tjockt med sina 500+ sidor (som en riktig japansk serietidning; en telefonkatalog man kan klubba ihjäl en oxe med!) och historiskt eftersom det är det sista! Det sista (att numret är det sista) är en beklaglig spegling av manga marknaden i den ekonomiska krisens spår, men desto större anledning att lägga vantarna på det och i framtiden sälja det på ebay jättedyrt.
© Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
