Lyckad nedkomst!

Bebisen är här!
Kom precis hem från 3 månader i australien (igår), med 33 flygtimmars jetlag, hallucinerande och eländig, väl vetande att boken låg och väntade.
Så jag gjorde som vilken nervös serietecknare som helst (?) och drog ut på det så länge som möjligt; gick igenom drakriddare bok 3 och 4 som kommit från bonniers, packade upp, virkade en fyrkantig lapp till systerns trillingars lapptäcke...

Men tillslut var jag ju tvungen att möta mitt öde. Jag väntande mig att sidorna skulle vara upp och ner, att det skulle stå "sveriges första manga" i enorma bokstäver över framsidan och fasade för att samtliga raster skulle ha moiré-effekter - ingen skeptisis mot kartagos kompetens, utan bara för att jag är paranoid.
(Som jag kämpade med de rastren! lade om drygt 100 sidor, var tvungen att anställa min kära vän och räddare-i-nöden Mattias (Piracy is liberation) och fick musarm även i vänstra armen efter att upprepade gånger sabbat den högra).

Men till min enorma lättnad och glädje såg boken helt fantastisk ut och var (nästan) felfri! Framför allt INGEN MOIRÉ hurra!! Jag var tvungen att skåla i kaffe direkt.
Det enda var att jag -uppenbarligen- inte fick igen mattlackering på omslaget, det var nämligen planen och -håll i er för nu kommer obehagliga sanningar- jag var så stressad i slutfasen att jag GLÖMDE SÄTTA EN 1:A PÅ OMSLAGET! Alltså markera att det är bok ett i en serie, och där är fler på väg. Det tror jag inte Kartago heller tänkte på, att det var första boken i en serie (tror inte de brukar numrera sina böcker i vanliga fall). Man ska vara ganska virrig för att missa en sån sak.
Men ingen debutbok är felfri, och jag älskar den i alla fall.

Så nu gott folk - den är här. Efter 5 år av slit, en nästan upprörande förändring i tecknarstil, försök att rymma med serien till japan och diverse skandaler i seriesverige på vägen presenterar jag: Sayonara September! (bok 1, alltså, det ser man inte på omslaget, men det är faktiskt bok 1. Ett. -_-;).