Ljuset i sidlayoutmörkret

Det är när man läser så här fina recensioner som man orkar fortsätta även med de jobbiga momenten:

http://bokvarg.blogspot.com/2011/12/sayonara-september.html

Det är roligt att alla recensioner Sayonara September bok 1 och 2 fått har varit positiva, men det är synd att serien inte recenserats i någon dagstidning vad jag vet. Det hade varit kul att höra kultursidornas synpunkter på svensk manga.

Hur som, med jobbiga momenten menar jag sidlayout, vilket jag plågar mig igenom just nu. Många tycker detta är jätteroligt, jag tycker det är bajs. Just att man ska vara så himla kreativ och nytänkande på varje jäkla sida. Vilka scener ska ha mycket utrymme? Hur mycket ska jag variera perspektiv i varje scen? Man gör i princip boken. Och när man börjar bli riktigt trött på det märker man ändå hur man börjar varje sida med samma typ av rutupplägg oftare och oftare. Men nu tänkte jag vara riktigt duktig och layouta hela resten av bok från och med kapitel 2. Om inte annat för att jag måste få en överblick; göra tidsplan; se exakt hur panikstressad jag måste vara ^^;

Ps. Ursäkta dåliga foton på senare tid. Min kamera har tackat för sitt, så det blir till att använda min mycket gamla iphone. Som för övrigt inte funkar i Japan heller. En dag borde Japan synka sitt mobilnät med resten av världen. -_-;

Read more...

Färdig!!

Skrev just klart hela manuset till sista boken!

Jag arbetar gärna på det professionella sättet att skriva lite manus, bli uttråkad av att skriva manus, teckna lite, bli uttråkad av att teckna, skriva lite manus osv osv.

Det blir ju mer varierat, men nackdelen är att storyn inte blir lika sammanhängande. Och ofta för lång. Jag tror alltid jag inte har tillräckligt med material att fylla upp en hel bok med varför jag slänger in en massa utfyllnad i början (Bok 2s kapitel om 24h serien är ett ypperligt exempel).

Apropå långt, eftersom detta är slutet på historien i Sayonara September blir sista boken hotfullt lång, hur lång (eller om det rentav måste bli två böcker) vet jag först i nästa steg, sidlayouten. Ugh, mitt hatmoment, opeppad på att göra sidlayout över allt.

Alla trådar ska knytas ihop, helt enkelt.

Men jag tror att manus håller. Det har en del svaga delar -delar där inte riktigt förstår varför karaktärerna agerar som de gör- men får hoppas bilderna klarar att bära upp dom.

Jag orkar inte ändra mer -_- (obs, kommer garanterat ändra mer och gå in och peta ändå på senare stadium).

Men jäklar vilken bergochdalbana till såpopera sista boken blir, och inte har manus mycket med serieteckning att göra heller. Stackars mina karaktärer. Dom vill ju bara teckna serier. Mörk blir sista boken också, nästan lika mörk som förra. Alla karaktärer i svenska serier ska ju må så dåligt hela tiden. Men det blir bra, tror jag :D

So here goes, sista meningen i manus:

"Första dagen i det liv som är min dröm att leva"

Jag <3 klyschor! Oj oj...

Read more...

Hur man tecknar bakgrunder utan att teckna bakgrunder

At long last, en uppdatering! Vi har överlevt 2 veckor av slutprov i skolan där jag pluggar så överlevnad har haft första prioritet.

Men angående Japanska konstnärsbutiker och hur fantastiska de är, tillåt mig att dela med en inblick i... japanska referensböcker! De är guld! Man kan få tag på referensböcker med foton av allt; folk som hoppar hopprep i 20 olika vinklar, härligt könsstereotypa teman som 'man räddar kvinna och sveper upp henne i sina armar', motorcycklar, smartphones och gammal viktoriansk arkitektur. Jag älskar böckerna i serien nedan mest. Har just tecknat en lång sekvens som utspelade sig i en bil (jävla bilar!) då de kom väl tillpass.

Scanna, spegelvänd/förminska/förstora i photoshop och kalkera av, helt lagligt.

Read more...

Studiebesök på mangaskola :D

Det är fasiken gött att vara i Japan alltså, även om man vet man kommer dö jordbävningsdöden. I måndags fick jag följa med den jättetrevliga och begåvade Nao Yazawa (tecknaren av Wedding Peach) när hon visade runt två fransmän på Nihon Manga Juku i Nakano (Juku betyder typ 'cram school' - en skola man går till efter den vanliga).

Detta var en filial till originalskolan i Akihabara, och en blanding av animationsskola, riktig animationsstudio och mangaskola.

Animationsklassen in action.

Dagens övning; lära sig hur djur rör sig och går, för att sen göra fåglar, fiskar och människor.

Sailor Moon min vän....

Kya---- Neflite originalcell ^^

Riktig animatör in action - i studion gjorde de för tillfället animation till Pachinkohallarnas maskiner ^_^; Karaktärsdesign och skisser i nedre hörnet. Killen här gjorde key-animationsbilder som sen underanimatörerna arbetade ifrån. Var lite olika många sånna per minut beroende på hur avancerad scen/animation.

Mangaklass, dagens övning att göra möster i bakgrunden på rutor...

...som så. När man tittar på hur Japanerna arbetar med serier kan man inte annat än skämmas för mycket från väst. Här finns en sån oerhörd yrkesstolthet att det ska göras noggrant och efter bästa förmåga även om det bara är något så litet som mönster i bakgrunden. Och jävlar i min låda vad de kan tuscha grymt!

Så här såg övningspappret ut. Andra raden fick jag börja testa på XD Inte så fint...

Fanzin som tillverkades på skolan!

....och om jag får säga det hade lite högre kvalitet än våra motsvarigheter...

Hur som man kunde scanna sina bilder på detta monster till maskin, trycka på lite knappar och sen kom en färdig bok ut i andra ändan; med vikt rygg och allt, som sen bara behövde skäras till!

Knappmaskin fanns också, som sig bör på en skola av kvalitet.

Utställnings vägg och monter i föreläsningssalen; från skiss till färdig bild.

Först lös skiss över alla sidor i ett kapitel som visas för redaktören som i sin tur kommer med feedback och ändingar (hej bakuman-fördommar, nu är ni bekräftade).

Skissar sidorna och lägger på raster. Många gör fortfarande detta för hand men Nao visade tex hur hon jobbar i dator numer i mångt och mycket. Hon visade tex sinna bilder under arbete i Comicstudio. Nyaste versionen verkar grym och har helt galna massa färdiga funktioner. Tex visade hon hur man kan dra en 3D modell av en buss till sidan, förminska den, vrida den och anpassa vinkel för att sen bara trycka på en knapp som tuschar åt en. Wtf!

Färdigt resultat; exempelserien var till ett nystartat bands cd-booklet. I japan köps det fortfarande cd-skivor.

Read more...

Design Festa vol 34

Nu blir jag väl lynchad, men jag tycker Design Festa spöar skiten ur Comiket. Helgens event var lätt det mest inspirerande jag varit med om sen 90-talet, alla andra mässor släng er i väggen.

Båda hålls två gånger om året på Tokyo Big Sight, men medans Comiket är Doujinshi är Design Festa en explosion av alla möjliga konstnärliga uttryck man kunde och inte kunde tänka sig. Det har på senare tid blivit en internationell mötesplats och marknad för båda amatörer och proffs, utlänningar (bra info på engelska - tack) och japanser. Hit går man för livemusik, originalmanga (originalmanga är det enda jag är intresserad av på comiket anyways, och mycket av det kan man hitta här), meterstora väggmålningar, designers som gör kläder av papper, paraplyn och plastinsekter, sjukt sjukt duktiga illustratörer, folk som har snöat in på att göra hyperrealistiska avbilder av skelett, kakor med ansikten, perfekta miniatyrer av... allt, brosher med kaniner som blöder näsblod, akupunkterade fejkjordgubbar som hängsmycken, etc etc, allt till salu löjligt låga summor som omöjligt ens kan täcka materialkostnaden.

Speciellt spektakulärt om man gillar karaktärsdesign, vilket jag gör, och FY FAN vad japanerna kan sin grej!

Nu jäklar blir det foton, klicka på vissa för att komma till konstnärernas sidor, kolla annars in länklistan nederst.

Tokyo big site approaching! :D

Som Comiket men gudabenådat befriat från trängseln; Design Festa är enormt och fyller 3 hallar, men än inte ens i närheten av Comikets storkek (though en dag på DF var INTE nog, fick jag snabbt märka).

Typisk mässhall.

Dom här tjejerna var som dockor som gick omkring.

Alltså allt på DF var så jäkla sjukt fint; det här var helt magiska ljussatta utklippta papperslott, landskap och städer nån satt och pillat ihop.

Så enkelt, så genialt X)

Fick två för typ 60 spänn. Man bara... 'hur....? varför...? varför...'

Killen använder 3-D program men ändå.

DF är Meccat för amatörkaraktärsdesign; men amatörer eller inte, av de hundra-eller-fler-karaktärer folk hittat på för skojs skull och ställde ut sopade nästan alla gatan med vilken etablerad figur som helst. Jag tänker på Hello Kitty/Snoopy/allt från disney och blir deprimerad.

Den här snubben gjorde bara hyperrealistiska katter i naturlig. Men katter som i sin tur gjorde allt katter inte gör. Det var stort.

...och i nästa allé trillar man på dom snyggaste bakgrunderna man sett i hela sitt liv. Nuts!

Och den snubben kan inte ha haft mycket liv, men han var omänskligt grym på att på ett papper utan att lyfta kniven skära fram en form som han sen fick till tredimensionell origami. Wtf!!

Bra idé, lera och målarfärg så har man en hitt.

Så sjukt fina!

Melonbröd som öronmuffar, plånbok, kudde och anledning att leva, tydligen.

Inga idéer är dåliga! Karaktär av en sojaflaska med tillhörande t-shirt med sojafläckar.

Älskar den här tjejens figurer. Sett dom på tidigare DF's också.

Årtiondets bästa shopping, speciellt julgransdekorationen (kudde med salaryman), broshen i form av utskuren tatuering och Kashima's Parody Illustration Book (fan av hennes stil från comiket; här illustrerade hon allt från Lady Oskar till Ayanami Rei. Fynd fynd!! Kolla in här.)

Jättemycket mer asfint men jag kan inte posta hur många foton som helst T_T

Lite mer tokinspiration:

http://yozigenkikansya.com/

http://www.pixiv.net/member.php?id=2716169

http://web.mac.com/fumifumu/fumiwo-kesigomuhanko%26illustration/home.html

http://okchi.xxxxxxxx.jp/

http://www.tokimekiteikoku.com/index4.html

http://mico-e.jp/

http://www3.plala.or.jp/reinbow-/01_top/01top%20.html

http://planetdrops1.web.fc2.com/huo_xingdoroppusu/huo_xingdoroppusu.html

Read more...

Namsdagsflickan är officiell!

At long last är mitt nästa projekt ute ur garderoben! Så vad jag har pysslat med mer eller mindre heltid sen April är att illustrera Kristoffer Leandoers bok 'Namnsdagsflickan'. Och som jag har illustrerat, kan jag lova! Säkert en 200 bilder och inte mindre än 32 seriesidor bjuds det på, men framför allt har Kristoffer skrivit en helt fantastisk bok, lätt den bästa ungdomsroman jag någonsin läst.

Det har varit en utmaning att arbeta med detta manus, inte minst för att boken utspelar sig i tre olika världar - alla tecknade i olika stil - men framför allt för att man vill göra det största möjliga rättvisa. Jag hoppas att jag lyckats, har i alla fall lagt ner själ och hjärta i detta.

Nåja - om man ska vara kinkig är boken inte helt klar, men den kommer ut först i april nästa år, så det tid finns än.

För bokens handling, men info och eventuellt förhandsbeställning:

http://www.bonniercarlsen.se/Bocker/Bokpresentationssida/?Isbn=9789163869150

http://www.bokus.com/bok/9789163869150/namnsdagsflickan/

Nöjd med omslaget blev jag också, även om en del ändringar fick göras 'Mer färg Åsa, mer färg!' (alltid samma kommentar - varför är jag alltid så feg med färg? T_T) Från grådassigt till knallgrönt; slutresultatet blev kompromissen ovan. Men coolast av allt - omslaget har ett hål, vilket är första gången för mig. Waay!

Inte så grönt - grönt.

Jag måste blogga lite mer om det här omslaget tror jag. För det första hade jag helt sjuk idéångest. Återigen, boken är så bra, det måste vara ett fantastiskt omslag, det måste fånga blicken, det ska helst visa alla världarna, helst alla karaktärerna men ändå vara enkelt... osv osv i en spiraltrappa nedåt, men tillslut fick jag nån slags idé att jobba med.

Sen är det det här med referensfoton. Så här är handen egentligen: jag ritar mycket sämre än mina teckningar, och använder Sjukt (sort S) mycket referensfoton, nästan alltid på mig själv (rekommenderar varmt photobooth för er som har mac - hur ser en hand ut i ett visst perspektiv? hur sitter man på en stol? vansinnigt bra och enkelt, sedan är det bara att dra fotot till photoshop och kalkera av löst från skärmen). Men att ta till detta omslag var bland mina obekvämare och oanständigare uppoffringar; notera nedan föga smickrande bevis.

För stelt?

Så här kanske?

Aj. Så här mycket själ och hjärta la jag ner.

Hur som - jag kan inte det här med färg. Lite en bieffekt av att jobba mycket med manga. Så försökte ta till mig inspiration från James Jeans underbara bilder som jag var inne på vid tillfället. Givetvis patetiskt i jämförelse eftersom Jean är på en annan planet rent talangmässigt än oss dödliga, men ändå.

Mmm... en trappa.

Resultatet blev alltså skiss 1 och 2 på samma tema:

Vi valde tvåan som synes, vilket var det bättre. Ettan var jag lite väl... Ja, det var helt enkelt ingen succé men jag fick väldigt mycket blod i huvudet när jag låg upp och ner i trappan, det var kanske därför idén verkade bra.

Men det är en lyx att ha bra förläggare att bolla med, amen.

Read more...