Färdig!!

Skrev just klart hela manuset till sista boken!

Jag arbetar gärna på det professionella sättet att skriva lite manus, bli uttråkad av att skriva manus, teckna lite, bli uttråkad av att teckna, skriva lite manus osv osv.

Det blir ju mer varierat, men nackdelen är att storyn inte blir lika sammanhängande. Och ofta för lång. Jag tror alltid jag inte har tillräckligt med material att fylla upp en hel bok med varför jag slänger in en massa utfyllnad i början (Bok 2s kapitel om 24h serien är ett ypperligt exempel).

Apropå långt, eftersom detta är slutet på historien i Sayonara September blir sista boken hotfullt lång, hur lång (eller om det rentav måste bli två böcker) vet jag först i nästa steg, sidlayouten. Ugh, mitt hatmoment, opeppad på att göra sidlayout över allt.

Alla trådar ska knytas ihop, helt enkelt.

Men jag tror att manus håller. Det har en del svaga delar -delar där inte riktigt förstår varför karaktärerna agerar som de gör- men får hoppas bilderna klarar att bära upp dom.

Jag orkar inte ändra mer -_- (obs, kommer garanterat ändra mer och gå in och peta ändå på senare stadium).

Men jäklar vilken bergochdalbana till såpopera sista boken blir, och inte har manus mycket med serieteckning att göra heller. Stackars mina karaktärer. Dom vill ju bara teckna serier. Mörk blir sista boken också, nästan lika mörk som förra. Alla karaktärer i svenska serier ska ju må så dåligt hela tiden. Men det blir bra, tror jag :D

So here goes, sista meningen i manus:

"Första dagen i det liv som är min dröm att leva"

Jag <3 klyschor! Oj oj...