Utställning på Kamawaki gallery

Så var det dags för utställning igen i Tokyo!
Min protegé och mentor Baron Yoshimoto som tecknat fler mangasidor än det finns sandkorn på en (svensk) sandstrand har lyxat till det på senare år och slutat med sagda aktivitet för att istället ta på sig att ordna utställningar.
Huruvida manga är fin-konst eller inte i Japan är omdiskuterat men att det är respekterat är det ingen tvekan om. En signerad original-illustration av respekterad mangatecknare (eller rentav bara en begränsad upplaga av prints) har i alla fall gott värde.
Inkvoterad i egenskap av min nationalitet (icke-japan) halkade jag in på "Character Art Exhibiton" utställd på Yamawaki Gallery i centrala Tokyo; en samlingsutställning med +30 namn; en salig blandning av veteraner och lovande amatörer.

Yamawaki Gallery i Ichigaya, Tokyo

Baronen gör sig redo för sitt traditionella dansnummer på invigningskvällen. Avis. Vill också bli så erkänd att jag kan komma iväg med att, tex, dansa tango i japansk yukata på mina releasepartyn.

Mina två tavlor i sin hela sin glans.

Shinji Araki, tecknare som jobbade med 3D konst vilket fångade mitt intresse då det var något jag gjorde mycket sämre i en av mina bilder.

Invingning; nedan lite övriga bilder

Men, för annat nytt på öst-fronten:

Tänker ju att jag ska bli strip-serietecknare här i Japan.

Det var intressant; hade möte med en förläggare som kom förbi på Comiket förra veckan och gillade just mina strippar. Jag, min kanadensiska vän och redaktören gick på middag. Han tittade noga igenom våra fantasy-names (till hans stora besvikelse hade vi bara fantasy/SF-historier till förfogande) och sa att jo men kanske, om ni bara ger det "ert lands perspektiv". Läs: istället för fantasy-manga, kanske viking-manga? Eller nåt kanadensiskt, typ ("varför gör du inte en manga om din kanadensiska familjs historia?")

I kid you not. 

Som min vän formulerade sig efteråt; det är som att be en Japan som älskar Harry Potter och flyttar till England med ambitionen att skriva fantasy att skriva en bok om Kyoto. Hon har en poäng.

Men tyvärr hade redaktören det också; det finns så himla många duktiga tecknare här att vi inte har något att komma med rent tekniskt - det har inte ens en generöst begåvad Japan. Krävs något extra.

Så som utlänning med uppenbart bristande teknisk förmåga (oavsett hur duktiga vi är har vi inte matats med manga_på japanska_ från födseln; så försöker du skriva på deras språk har du ytterligare undertag) är det enda vi har på våran sida är om vi kan göra något Japanerna inte kan. Kort sagt; spela utlänningskortet, för det är det enda du har, på gott och ont.