En till Comitia senare...

Idag har varit Comitia-dag igen i Tokyo! Comitia är en mässa bara för originalmanga som hålls här 4ggr per år och i hopp om att åtminstone få igen tryckkostnaden för tidningarna jag tryckt var jag där igen (fick igen för bordskostnaden ungefär).

Den här gången ställde jag ut med en tjej från illustrationsavdelningen på min skola, en kanadensiska (men som ser asiastisk ut, vilket bjuder på en del problem i Japan... (tex att hon förväntas uppföra sig enligt den japanska regelboken, vilket jag slipper).

En obekväm kanadensiska vid vårt bord - hon ville inte vara med på kort men jag tvingade henne.

Vårt lilla bord. Pinsamt nog hade jag inget nytt, utan det är tidigare fanzine man ser. Man lever och lär, förra gången lovade jag stort och brett att ha första volymen av Sayaonara September översatt till Japanska och nu fick jag ta konsekvenserna av mitt handlande i form av besvikna förfrågningar och sorgset accepterande av det enda jag hade, promo-klistermärken för min nya blogg).

(http://ameblo.jp/hokuoujoshi)

Comitia in action; puttrigt. Om man jämför Comitia och Comiket; om Comiket är ett rave-party är Comitia som en mysig hemmakväll. Jag gillar mysiga hemmakvällar. 

Trevligt var att Comita-katalogen (dom har en katalog varje gång med karta, info och rekommendationer) hade en feature med mitt fanzine (från förra mässan)! Trevligt och pinsamt; pinsamt eftersom det är tecknat som hade jag varit en sjuåring med fingerfärg (lång historia; ett fanzine som började som en bloggmanga ritad utan att skissa direkt i datorn på max 15 min/serie; en gång om dagen, som en skolläxa; klipp till: har ingen kämparglöd att renteckna den så trycker den som den är och tänker nåt i stil med "ingen har ju sett nåt annat jag gjort så dom vet ju inte att jag kan rita egentligen")

Men hör och häpna - det funkade! Lärdomen är: man behöver inte kunna rita fint för att teckna serier i Japan så långe man har rätt tema. Rätt tema i mitt fall är "Utlänning i Japan".

Right! Utlänningsmanga it is! Har nördat ner mig i Japanska strippserier just nu (är helt häpen själv faktiskt - jag? strippserier?) så det är vad jag siktar in mig på, och sen får vi hoppas att den japanska törsten efter utifrånperspektiv på sitt land i lätttillgängligt format räcker hela vägen till ett förlag. Wish me luck.