SS3 foto-fest!

Idag kom äntligen SS3 hem i brevlådan här i Tokyo! Härliga tider! Detta firas givetvis med foto-fest här på bloggen:

Ja jävlar. Nu kan man ha hela serien i bokhyllan. Men för första gången känner jag mig faktiskt lite sorgsen (till skillnad från tidigare enorma lättnad/glädjeskutt). Med bara tre ynka volymer är det nu faktiskt över. På riktigt. Visst skulle jag kunna ta fram karaktärerna och leka med dom igen om jag känner för det (It's my baby som JK Rowling sa) men historien jag ville berätta - Miri- är berättad och med det skulle det bara bli som en tv-serie som går alldeles för länge. Jag skulle aldrig kunna vara så elak mot Alex, Lillian, Miri, Janne och Christoffer att jag tvingar upp deras stackars lik att stapla runt. Vila med värdighet, min kära. 

Men volym tre är fet! Se och jämför själv. Denna gången har jag dessutom inte fuskat med extramaterial så det ren manga vi pratar om, inte utblandad med konstiga substanser. Good shit.

Baksida. Jag ska vara ärlig; trots snart 10 år i branschen har jag nästan aldrig kollat färgprov (tryckprov), så det är rena lotteriet när böckerna väl kommer i handen om färgerna ser ok ut eller inte. Iof så gör mitt förlag Kartago inte provtryck så det är inte som att jag har ett val. Men ändå. Väldigt glad över att jeans-färgen blev perfekt, skuggan är lite väl blå men det är en detalj. I övrigt på framsidan är skuggan på Christoffers ansikte lite matt men overall ok. Det är först nu när jag faktiskt pluggar seriös design som jag får reda på saker som att 'Jaha, man kan inte trycka alla färger som man kan se på skärmen' eller 'oj, om man har en färgkarta kan man knappa in de exakta siffrorna för färgen man vill ha' etc. Serieskolan, as much as I love you, varför lärde du mig aldrig detta?

Intro as always.

Innehållsförteckning! Jag kommer på kapitelnamnen sist, vilket oftast går rätt lätt men vissa har jag huvudbry med. Men jag gillar riktigt cheesy kapitelnamn i kontrast med blodigt drama, tänk Evangelion. Genialisk anime på den fronten. Det är även därifrån parenteserna kommer förresten. Superenkel dubbelmening/ironi. Eller så flörtar jag med andra mangors/animes titlar (Lillian's mellankoli), Avsiktliga felstavningar/allegorier (Skäl och hjärta) eller översätter låttitlar till Svenska (Aska till aska, När du var ung). givetvis som speglar kapitlet eller bidrar med en djupare mening. Det finns en dubbel mening i det mesta men det är nog bara jag som fattar det. Men jag har å andra sidan roligt vilket är det viktiga när man gör serier. 

Obligatorisk minnes-scen från karaktärernas bakgrund; check.

De här sidorna här lade jag upp innan obearbetade; så här blev det efter att jag gått lös med rastren. Hej och hå.

Drama! Extremt dramatiskt ögonblick omtänksamt beskuret för att inte spoila några hemligheter. Men något verkligt relevant sägs i bubblan över Alex huvud i första rutan kan avslöjas. Historien åsidosatt, dessa typer av uppslag är min favorit. Två rutor och sen en helt svart sida. Gött att slippa rita! Kommer ihåg ett av de första mötena jag hade med min redaktör och han klagade över att jag hade en helt vit sida bara med karaktärerna ('Rita bakgrunder, Åsa'), men det här med helt svarta sidor har faktiskt en effekt rent berättarteknikt. Dramatik! Lev ut den! 

Önskar jag hade haft mer utrymme för sidor utan dialog (sätta stämning typ av sidor). Men lite petade jag in.

 Uppslag. Den första bilden på andra sidan är från ett referensfoto (jag kan egentligen inte teckna, jag ritar av foton). Tvingade två av mina stackars klasskamrater på min japanska språkskola att posera i trappan för mig. Man tager vad man haver. Et voilá; kvinna blev man. Serier är magi.

Men. Men. Jag måste givetvis påpeka mitt missnöje med mig själv. Logga på omslaget. Uj uj. Extremt uppenbart sak 1) jag var så stressad när jag färdigställde första volymen att jag GLÖMDE BORT ATT SÄTTA EN ETTA PÅ DEN! Hur man nu kan glömma det. Men det gjorde jag och grattis, nu måste jag leva med det. 2) På andra omslaget blev boken tjockare än ettan så loggan åkte ut alltför mycket ut mot högerkanten. SÅ för att kompensera för en ännu tjockare bok la jag loggan extra mycket åt vänster. För mycket, visader det sig, eftersom den nästan är i mitten av omslager. Överkompensation. Det är inte lätt det här med tryck.

Men med det sagt, fy fasiken vad grym jag är som har avslutat det här projektet, samtidigt som jag har haft tusen andra saker igång samtidigt. Grattis till mig! Som fan.