Signering och recensioner, podcast

Så var det dags för nyheter!

Först av allt, jag ska signera Sayonara September 3 på Sf-bokhandeln i Gamla Stan nu den 20e! Det är nästa vecka. Jag har inga detaljer än men återkommer så fort jag vet något. (Gwah hur ska detta gå!) MEN är bara i Sverige en kortis så det är den här chansen or no one, folks.

Sen hittade jag två recensioner av SS3!
IKON som skriver såhär:

"Bra avslutning

Åsa Ekström avslutar nu sin mangatrilogi som tagit några år att färdigställa. Det är ny termina på serieskolan och Alexandra – Alex – fortsätter sin färd mot att bli mangatecknare. Hon bor kvar på kollektivet med Christoffer och Janne men det kommer visa sig bli en turbulent tid med många känslor i omlopp. Inte minst för att Alex får upp ögonen för andraårseleven Kouji Yanagi som redan fått ett seriealbum publicerat och snart är de ett par. Men något verkar knepigt med Kouji, vilket inte minst Alex kompisar försöker ta upp med henne. Dessutom är hennes kompis Lillian inte alls överens med sin mamma om vad man bör satsa på i livet och det lutar åt att hon inte kommer fortsätta på serieskolan. Samtidigt spökar minnena efter vännen Miri, som tog livet av sig, och pressen över att komma på ett bra projekt som är vägen in till att få gå andra året gör allt mycket mer komplicerat.

Åsa Ekström knyter ihop trådarna väl och avslutar sin trilogi på ett bra sätt. Fortsatt snyggt tecknande och en bra känsla både för detaljer och för det sociala spelet som är bärande i berättelsen."

Sen på Literatur Magazinet:

"I de tidigare delarna av "Sayonara September" har vi mött Alex, en ung tjej som börjar på serieskolan i Malmö. Där träffar hon den mystiska Lilian, partyglade Christoffer och blyge Janne. Med tiden visar det sig att Alex har saker som hon inte berättar men som förmörkar hennes tillvaro.

I denna tredje del bär Alex vidare på sina hemligheter, även om de nu har kommit upp i ljuset. De påverkar i högsta grad hennes beteende när hon inleder en relation med en äldre elev, samtidigt som hon inser att han bara kommer att såra henne. I den processen är hon också blind för Janne, som drar sig undan mer och mer. Varför reagerar han så starkt på hennes förhållande?

Lilian har problem av annan art. Det visar sig att hennes mamma aldrig har godkänt att hon går på Serieskolan. Nu när de ska söka in till andra året ställs saker på sin spets - både för Lilian och alla andra. Det faktum att bara ett fåtal av eleverna kommer att få gå vidare bidrar till stor press som inte direkt gör relationerna på serieskolan lättare. Den ständiga konkurrensen, oron för framtiden och avundsjukan inför dem som lyckas publicera sig förgiftar vänskapen.

Ekström berättar och tecknar om relationer och unga människor dröm om att bli serietecknare med ett direkt tilltal som också är påfallande ljust, trots alla svarta nyanser. Hennes intriger är enkla och naturliga, men de för berättelsen framåt. Slutet får vara lagom lyckligt. Allt behöver inte lösa sig, det finns många trådar kvar att dra i - men det skulle också kunna sluta här.

Jag är ingen manga-expert, tvärtom brukar jag inte vara så överdrivet förtjust i manga som genre. Därför kanske det inte är någon stor komplimang när jag säger att jag aldrig har haft så lätt för att gilla manga som när Ekström håller i pennan - men det är ett faktum. Stilen är snygg och fartfylld, innehållet är förvisso en enkel form av dokusåpa, men försöker inte vara mer och gör något både underhållande och tankeväckande av alltihop.

Om det inte blir fler "Sayonara September" så sörjer jag det en smula - men ser definitivt fram emot vad som helst som Ekström tecknar i framtiden. Hon har redan hittat en ton som lovar mycket, mycket gott./Sebastian Lönnlöv"

 Fina recensioner båda två, hurra! Det är verkligen sant att det som intresserat mig i SS och som förmodligen kommer fortsätta intressera mig; relationer och samspel mellan människor. Jag försökte väl göra en manga om serieskapande med SS, men den handlar väldigt lite om serier och väldigt mycket om det förra. 

Jag vet inte om det är god internet-etikett att återge hela recensioner på sin blogg men jag älskar recensioner så jag gör det ändå, så får folk protestera. Även om recensioner är dåliga tycker jag det är roligt. I teorin i alla fall; har so far fått någon sågning vad recensioner beträffar (negativa kommentarer i andra fall har jag givetvis fått).

Men varför det är så roligt med recensioner, det är ju för att man får veta vad folk TYCKER om det man suttit inne på sitt rum och knåpat med i åratal. Man blir helt blind för det själv, så hungrar att höra andras åsikter om saken.

Dock har ingen av böckerna i Sayonara september-serien recenserats av någon större tidning och det tycker jag är trist. Vad jag vet har de aldrig recenserat en Svensk manga (rätta mig om jag har fel) och jag vet att det inte betyder något egentligen men på något sätt skulle det kännas som ett erkännande, en seger att titta, den här genren finns också!  Det pratas mycket om kvinnliga serietecknare nu men det är mycket som fokuserar på politiska serier och självbiografi, vilket är awesome, men vi gör mer och det vore roligt om det belystes! (Utopi är ett fint undantag) .

Apropå det: Seriesystrar. 

Kolla in denna fantastiska podcast av Natalia Batista och Yossra El Said, det är just den belysningen de gör; en podcast som serier och relaterat, men med ett kvinnligt perspektiv. Vi spelade just in ett avsnitt men undertecknad som satt och svettades som en gris (40 grader i Japan och kunde inte ha den högljudda airconditioningen på). Länkar igen när avsnittet är uppe.