Mina skoluppgifter del 1... som urartade i en hyllning till den svenska feminismen (så går det när man bor i ett av världens mest patriarkala länder)
Det finns mycket att ta av där, men tillåt mig att först presentera min personliga favorit:
Inspirationen var denna fantastiska sidan;
http://thehawkeyeinitiative.com/
denna
http://www.genusfotografen.se/
och denna.
http://www.good.is/posts/intermission-what-if-gender-roles-in-advertising-were-reversed
Registerade dock i mitt stilla sinne att detta kommer japanerna aldrig att köpa. Sant sant, men blev förvånad över feedbacken. Det väntade 'men... varför..." uteblev och istället fick jag höra att idén var bra, nen det blev underkänd för att det inte var handtecknad (hade färglagt i datorn för att få den där glossy superman-feelingen på de hela). Lita till japaner att se till hantverket först ^^
Men hur det nu än var med den uppgiften, jag skulle anta att läraren och mina klasskompisar inte ens registrerade att jag tecknat mig själv manligt. För att det finns inte ens i deras världsbild att någon skulle gära så. Och här har vi någor verkligt intressant.
En vän till mig som pluggar på St Martins (konstskola) i London ritade en serie om kvinnliga boxare och fick verkligen just den frågan jag hade förberett mig på; men varför tecknar du dom som kvinnor? Och DET tror jag betyder att London är före Tokyo i detta fallet. För att den frågeställningen ens finns där.
Det finns inte ens i tokyos världsuppfattning att kvinnor skulle kunna ta platsen av män på det sättet. På samma sätt som det inte finns att män skulle kunna tänkas sukta efter det tradtionellt kvinnliga: frihet att vara kreativ och leka runt med sitt utseende, frihet att slippa våld (nåja), frihet att ha en relation likvärdig mammans med dina barn etc bla bla bla, dom goa sidorna av saken.
Men jag tror på att ta seden dit man kommer. Eller snarre respektera den kultur man invaderar. Ändå kan jag inte hjälpa mig själv ibland. Ta ett konkret exempel; varje vecka har vi Drawing som lektion på tisdagar. Vi får alltid en oväntad uppgift mitt i lektionen; denna vecka var det att rita en mor som matar sin bebis med en flaska och ser kärleksfull ut. Välskolad högpresterade flicka jag är uppfostad som (fuck you!!) ritade givetvis ovanstående, men efter en lååååång inre dialog med mig själv. För mitt inre jag ville rita en skäggig man som matade babyn. Och även om jag bor i japan nu, även om jag tar 'seden dit jag kommer' och respekterar att de har en annan syn på tex sådana saker som könsroller, finns dessa värderingar om jämlikhet/ individuell frihet att välja sin egen roll och liv i mig. Att vi inte är kön, att vi inte är födda in i en specifik roll. Och detta, mina vänner, är något typsikt svenskt, har jag en specifik känsla av. Jag har än så länga att se fram emot att träffa någon nationalitet som är lika framåtskridande på detta område. När man tittar på vilken diskussion som förs. Realiteten är en annan. Män tar på sig kjolar och får fans, men vi har fortfarande inte en kvinnlig stadsminister. Men det är så jag ser det ändå. Framåtskridande.
Men istället för att känna skuld för att jag inte lever upp till dessa värderingar på en alldaglig basis har väljer jag att vara stolt. Stolt och glad att jag ändå har dessa vädrderingar i mig, och att ingen mängd av könsstereotypa tecningsuppgifter kan få mig att ändra uppfattning innerst inne.
So that was that. Andra saker vi gör då?
Read more...