Fint skrivet
Recension av Sayonara September 1 och 2 på Dast magazine:
Den här är en arbetsblogg som i första hand fokuserar på skapandet av min serie Sayonara September; en svensk manga om elever på en serieskola.
Men den vindlar ofta och gärna iväg på sidospår, som vikten av snacks, andra uppdrag jag tar på mig, japansk populärkultur i allmänhet och besatthet av små söta samlarfigurer i synnerhet.
Eftersom jag omöjligt kan bestämma mig för om jag ska blogga på svenska eller engelska blir det en salig blandning!
Mycket nöje!
Recension av Sayonara September 1 och 2 på Dast magazine:
Detta är recensionsveckan, så här kommer en till!
Recension av Sayonara September på anime.bloggplatsen.se! Yay! En mycket schysst blogg också, så jag är glad :)
Lite halvdassig men ändå:
Lysande recension av Tam och Nydraken i SvD idag, även om bilderna fick lite ris! Jag kopierar från hemsidan:
Berättelsen om Tam, hans vänner och drakarna vore ingen riktig drakberättelse utan en avgörande strid. Den står i staden Demar, mellan en maktlysten adel å ena sidan och folket och drakarna å den andra. Landets kung tvingas välja sida och ställa upp för folk, drakar och frihet.
För stridens utgång är samspelet mellan kvinnligt och manligt av sann betydelse och inte helt oväsentligt är att kvinnligt och manligt inte nödvändigtvis är kopplat till kön. Även det nog en läsarutmaning.
Man sträckläser gärna, och som kritiker gläds jag åt fraser som ”manande röst”, ”virvlande sotflagor” och ”flög fram högt över havet”. Inga märkvärdigheter, men ändå något utöver det mest alldagliga. Enkla fraser som sätter fart på läsarens fantasibilder och kanske utan att man vet varför skapar läslust och längtan efter mer.
Ekströms illustrationer i mangastil fungerar liksom i föregående böcker väl ihop med texten. De förstärker dramatiken och ger, om än med viss övertydlighet, tyngd åt berättelsens känslomässiga intrigmakeri. Det enda jag önskar mig är att bilderna också hade präglats av textens innerliga skildring av titelns nydrake, den drake som föds vart tusende år.
Kristin Hallberg"
...the eye is better! And hopefully I will have a new shining book cover to post on the blog soon. That's right; Sayonara September book 2 ^_^
"På ytan ser den första volymen av Åsa Ekströms mangaserieSayonara September ut att vara vilken snabbproducerad high schoolserie som helst. Men Ekström vet vad hon pysslar med.
Tempot i serien är högt, och flera parallella historier utspelar sig ständigt om varandra, små och stora, långa och korta. Allt rör sig kring och inuti huvudpersonen Alex, och hennes vänner på den serietecknarskola där hon precis har börjat. Det handlar om plugg, framtidsdrömmar, kärlekshistorier, vänskap och fester, och om skuggor från det förflutna.
Även på bildplanet tycks en mängd saker försiggå samtidigt. Nästan ingen ruta är gjord i samma stil som rutan bredvid. Hos oerfarna tecknare kan sådant många gånger vara tecken på att personen i fråga velar eller inte riktigt hanterar mediet, och det hela uppfattas lätt som skevt och inkonsekvent tecknat.
Ekström, däremot, hanterar de olika stilarna till fullo. Var för sig skulle de olika stilarna kunna vara hämtade från ungdomsmanga, barnmanga, actionserier, stiliserade cartoonalbum och västerländsk äventyrsrealism. Eftersom det hela utspelar sig på en serieskola tar Ekström också chansen att teckna serier i själva serien, något som lyfter både variationen och boken ytterligare ett litet snäpp. Men det som utmärker Sayonara September är inte i första hand att bilderna är varierat, snyggt och klanderfritt tecknade, utan att varje ruta och figur känns noga avvägd för att skapa största möjliga – och mest subtila – dramatik.
Precis som bilderna är berättelsen egentligen inte heller speciellt originell. Det rör sig framför allt om klassiskt relationsdrama och tonårsöden. När Åsa Ekström i Sayonara September tar sig an dessa genrer håller hon sig inom de kommersiella ramarna. Men inom dessa ramar närmar hon sig vad som måste kallas för berättandets och bildhanterandets fulländning."Av: Jesper Ims Johansson
Recension på Sekventiellt.se!
Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.
Read more...Recension av Sayonara September i Ditt värmland: http://nwt.se/kultur/tecknare_serier/article598553.ece?service=mobile
"Åsa Ekström är den mest kända ansiktet för svensk manga och ”Sayonara September” är hennes bokdebut. Tidigare har hon illustrerat mangahybriden ”Stall Norrsken”, skriven av Noomi Hebert och Lena Ollmark, barnbokssviten ”Drakriddare”, skriven av Jo Salmson, samt bidragit med serier till tidningarna ”Manga Mania”, ”Larson” och ”Shojo Stars”. Hon har varit assistent i en japanska mangastudio och har skapat ett frimärke åt posten när de lanserade frimärken med seriemotiv 2008. Alla dessa erfarenheter har lett fram till publiceringen av ”Sayonora september” som är första delen av tre manga. Den handlar om Alex som lämnar sin småstad och flyttar till en ny stad för att börja på serieskola. På plats får hon bo i ett kollektiv tillsammans med två klasskamrater. Janne som är kroniskt snäll och Christoffer som älskar att teckna yaoi, romantiska serier om kärlek mellan män. Alex bär med sig ett tungt minne som plågar henne, vi få aldrig veta vad det är men det finns hela tiden där och gnager i hennes drömmar. Livet på skolan blir inte så lätt som Alex först hoppats på. Det blir en cocktail av relationer, klassfester, utanförskap och utforskande av flytande sexuella identiteter.
”Sayonara september” utspelas på en serieskola och handlar mycket om hur det är att flytta till en ny stad för att uppfylla sina drömmar. Osäkerheten, ensamheten innan man hittar nya vänner och känslan av att få göra det man älskar hela tiden. Samtidigt som de flesta nog känner igen sig i hur det är att flytta och att börja på en skola i en ny stad, blir det för internt när alla personer i serien hela tiden talar om serier.
Boken erbjuder den intresserade extra material på slutet som på en DVD. Det är ett skissgalleri där vi får se hur Alex utvecklas, tankar kring skapandet av boken samt ett fanartgalleri. I efterordet skämtar Åsa om att det tagit flera år att teckna boken och att hennes stil förändrats och förbättrats så mycket att hon borde kalla boken ”En ovetenskaplig studie i en tecknares utveckling”. Det är faktiskt inte en helt dålig idé för det handlar väldigt mycket om att gå på serieskola. De får skoluppgifter att teckna varandra, de studerar figurdesign, tuschteknik och synopsis. Någonstans här förlorar jag intresset för det blir för internt. Jag har aldrig haft ambitionen att bli serietecknare så beskrivningen av serieskolan känns mest bara långtråkig. Det finns en betydligt mer spännande historia där bakom som tar sig uttryck i Alex drömmar. Vi anar att något hänt men Åsa går långsamt fram med den intrigen, istället använder hon större delen av boken för att presentera karaktärerna och berätta hur kul de har. Men på de sista sidorna kommer hon loss och vi får se Alex serie genom Jannes ögon och ”Sayonara september” tar fart. Hela boken slutar med en cliff hanger som gör mig intresserad att läsa fortsättningen.
Den största behållningen i ”Sayonara september” är teckningarna och berättartekniken eftersom Åsa använder sig av många spännande mangagrepp för att berätta händelser. Som läsare känner jag att hon behärskar hantverket, men hennes färdighet inom historieberättande haltar. I alla fall för mig som varken älskar manga eller drömt om ett liv som serietecknare.
Calle Hedrén/Bulls Press"
Betyder det att jag har gjort en nördmanga? O_o
Kakoii...
På Mangabibliotekariens blogg kan man läsa första recensionen/omdömet av Sayonara:
© Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP