Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg

måndag 3 oktober 2011

Fint skrivet

Recension av Sayonara September 1 och 2 på Dast magazine:



Intressanta reflektioner över den svenska mangautgivningen för övrigt, inte bara om SS, även om det var mycket fint skrivet om serien med:

"Det är väldigt kul att det finns en tecknare i Sverige som verkligen förstått vad som gör manga manga. Det är så mycket mer än stora ögon, söta stjärtar, våld och sex. Det är en seriestil som främst fokuserar på den enskilde personen och dess relation till alla andra. I mangornas värld får även mindre viktiga karaktärer plats eftersom de är så viktiga för helheten. Och precis som i verkliga livet är ingenting enkelt, svartvitt eller uppenbart. Detta vet Åsa och vi som läst Sayonara september vet att hon vet det." /Johannes Grenberg, Dust magazine


Det är ju det jag har försökt säga, och bra att det går hem; mindre stjärt och mer känsla. Folk vill alltid sätta lappar på saker, och manga-lappen läser stora ögon, våld och (barn)porr. Men det var ju inte det som var attraktionen när jag blev beroende som ung och mottaglig 14-åring, utan dramatiken, identifieringsfaktorerna och inlevelsen mangan erbjöd. Och även om jag växt ifrån titlarna som fångade mig då är det känslan som stannat kvar, och den som filtreras till oförskämt koncentrerad nu när jag tecknar egna serier. Pepp pepp!

Read more...

fredag 20 maj 2011

Recension i Deculture!

Detta är recensionsveckan, så här kommer en till!


Bok 2 har blivit recenserad av Henrik Blomgren i senaste nummret av nättidningen Deculture!
Klicka på bilden för att komma till tidningens sida, där kan man ladda ner nummret och läsa!


Där finns även en podcast intervju med mig som jag gjorde i London via Skype där jag pratar om andra boken och inte så mycket annat, men det är ju den jag egentligen vill prata om, mest:


Bok 2 recenseras även med en andra åsikt på bloggen, här.
Där skriver Axel Allen:


"Den andra volymen av den svenska mangan Sayonara September besvarar många frågor samtidigt som den lämnar lika många till den slutgiltiga, tredje delen. Fokuset som ligger på Alexs förflutna och några av de skelett som hon har liggandes i sin garderob görs på ett väldigt naturligt och kontinuerligt sätt. Under en period i hennes liv när Alex genomgår förändringar som mest, ställer skolan högre krav och nära och kära börjar lära kommer allt närmare och få veta saker om Alex som person och hennes förflutna. Nya personliga band binds, känslor kommer fram och gamla vänner dyker upp. Det är väldigt lätt att relatera till många av de tristesser och dilemman som hon får gå igenom och det hela är oerhört välskrivet och avvägt.
Det ska sägas att det är ett likbart karaktärsgalleri; den roliga, något flummiga dialogen som utbyts gör blir aldrig riktigt krystad eller på tok för mycket. De sentimentala stunderna som finns är även de fina och ganska känslomässigt laddade. Fokuset skiftar också på karaktärer och hur deras relation med Alex ser ut och det det hela kan låta som ett typiskt tonårsdrama. Och det är väll just det det är. Det är inte det mesta orginella, då listan på slice-of-life-serier kan göras sidolång. Men med 2 volymer bakom sig så är det ett tillräckligt starkt intryck som boken har lämnat för att man ska vilja läsa klart serien."
Jättefin recension, hurra! ^_^
Nu ska jag bara göra tredje boken så är vi hemma sen! Men sista boken kommer bli fet! Mer drama, men intriger, mer humor och mer mörker utlovas :D

Read more...

torsdag 19 maj 2011

Recension på anime.bloggplatsen!

Recension av Sayonara September på anime.bloggplatsen.se! Yay! En mycket schysst blogg också, så jag är glad :)


http://anime.bloggplatsen.se/2011/05/05/5282374-sayonara-september-manga/


"För att uppfylla sin dröm som mangatecknare, flyttar Alex till en ny stad för att gå på serieskola. När hon kommer fram, hamnar hon i ett kollektiv (något hon inte hade en aning om när hon flyttade dit). Där bor hon tillsammans med den lagom gayiga Christoffer och den medelmåttligt normala Janne (som absolut INTE kan teckna).
De går i skolan, och allt är som det ska, men jobbiga minnen från Alex's förflutna rivs upp, och Janne är fast besluten att ta reda på vad...
Har väntat länge på att äntligen få läsa andra boken *ilska mot det dumma bibioteket*. Det är en superduperbra manga. Och självklart värd att läsa. Synd bara att den andra boken inte innehöll lika mycket komedi som första, den innehåller mer, jag vet inte drama/tragedi? Den var i alla fall mycket "djupare" än den första. Men hur som helst är den jättebra (som sagt) och ett STOOORT måste, satt och sträckläste både hemma och på bussen. 0w0'"

Tack Lisa! :DDD
Hon skriver om och recenserar allt möjligt, så gå in och kolla!
Nu ska jag gå och sova efter en sjukt oproduktiv dag där jag har ritat ett ansikte och en ölburk. Sore dake da T_T

Read more...

onsdag 22 december 2010

Recension av hela tam-serien i DN!

Lite halvdassig men ändå:


"Tanketalande drakar, en fattig pojke som bär världens öde på sina tunna axlar, vanställda prinsessor som stryker runt i hemliga slottsgångar och salar, en stad uppbyggd på ett berg, åtskild av fem murar där de rika bor högst upp. Jo Salmsons bokserie om tiggarpojken Tam som drömmer om att bli drakriddare är ett fantasyäventyr i sex delar för lågstadieåldern.


Jo Salmson, pseudonym för Catharina Wrååk, tar rygg på bland annat Eragon-serien och tillför inget nytt till själva genren. Men att skriva fantasy för så unga barn, vilket hon även gjorde i bokserien Alamandrarnas återkomst, är ett annorlunda grepp. Böcker för åldersgruppen 6-9 år är ofta sömnigt realistiska, som Helena Bross populära Klass 1B-serie där den dramatiska höjdpunkten kan vara att någon tappar en tand. Även deckare för lågstadieåldern är snälla och vardagliga.


Tamserien sticker ut genom att satsa på spänning. Språket är lättläst och högtravande på samma gång: Åtta drakar finns i världen, åtta drakar är för evigt här. Så står det skrivet. Den storslagna stämningen återfinns även i miljöerna, men den grundar inte alltid i intrigen. Böckerna är packade med mystiska, fantasieggande platser, hemliga gångar, ruinstäder, men de integreras inte ordentligt i den övergripande handlingen. När Tam besöker drakarnas övergivna stad händer ingenting, Tam traskar runt bland ruinerna som en turist. Det blir mystik för mystikens egen skull.


Handlingen rör sig långsamt framåt och består ofta av två personer som talar, oftast om drakar, men med Åsa Ekströms mangaliknande illustrationer känns det sällan enformigt. I en lång scen tecknar Åsa Ekström sexton bilder av en diskussion i en stensal. Hon varierar perspektiven vilt, uppifrån, underifrån, ansiktsbilder och avståndsbilder - och det fungerar. Tyvärr känns vissa bilder, särskilt i de senare delarna, framstressade, figurer saknar ansikten och miljöerna liknar skisser.


Den första delen Tam tiggarpojken är starkast, Tams fattigdom känns ända in på skinnet, han försöker stjäla från en köpman, hamnar i fängelse och träffar sin första drake. Det händer överlägset mest i del ett. I senare delar plattas karaktären ut, Tam blir präktig och felfri. När serien hostar i mål med del sex, Tam och nydraken, verkar både författare och tecknare ha tröttnat en smula. Även i Alamandrarnas återkomst stack den första delen ut. Nästa år kommer Jo Salmsons nya serie Häxfolket, då bränner hon förhoppningsvis inte sitt bästa krut direkt.


Andreas Palmaer"

Eftersom det här är min blogg kan jag kommentera recensionen efter behag (Moahaha!!). Man tackar och bockar för att min kamp att illustrera scener som ibland i mer än ett helt kapitel utspelade sig mot samma bakgrund (min tankebana som illustratör: jag är en fågel som betraktar scenen som förvandlas till en groda som förvandlas till en get som står på huvudet), men håller inte med om att sista delarna skulle vara framstressade. Tvärtom kändes det tryggare och lugnare med varje bok; slutet på del 1 däremot som prisas i recensionen tycker jag är mer förtjänt av nämnd kritik. Då hade jag tecknat sönder armen, och det syns tyvärr.
Hela grejen med att den anonyma folkmassan inte har några ansikten är också en mangaestetik som är väldigt praktisk om man är lat. Man utesluter det oviktiga för att fokusera läsarens blick på det som är viktigt; huvudpersonerna vars ansikten står ut desto mer i kontrast.

Länk till recensionen i sin naturliga miljö här

Read more...

tisdag 14 september 2010

Great review! (Swedish)

Lysande recension av Tam och Nydraken i SvD idag, även om bilderna fick lite ris! Jag kopierar från hemsidan:


"I ”Tam och nydraken” avslutar Jo Salmon och Åsa Ekström sin slukareserie Drakriddare på ett för genren överraskande sätt. Att det inte riktigt går som man hoppats får ses som en läsarutmaning. Kul att de vågar!

Berättelsen om Tam, hans vänner och drakarna vore ingen riktig drakberättelse utan en avgörande strid. Den står i staden Demar, mellan en maktlysten adel å ena sidan och folket och drakarna å den andra. Landets kung tvingas välja sida och ställa upp för folk, drakar och frihet.

För stridens utgång är samspelet mellan kvinnligt och manligt av sann betydelse och inte helt oväsentligt är att kvinnligt och manligt inte nödvändigtvis är kopplat till kön. Även det nog en läsarutmaning.

Man sträckläser gärna, och som kritiker gläds jag åt fraser som ”manande röst”, ”virvlande sotflagor” och ”flög fram högt över havet”. Inga märkvärdigheter, men ändå något utöver det mest alldagliga. Enkla fraser som sätter fart på läsarens fantasibilder och kanske utan att man vet varför skapar läslust och längtan efter mer.

Ekströms illustrationer i mangastil fungerar liksom i föregående böcker väl ihop med texten. De förstärker dramatiken och ger, om än med viss övertydlighet, tyngd åt berättelsens känslomässiga intrigmakeri. Det enda jag önskar mig är att bilderna också hade präglats av textens innerliga skildring av titelns nydrake, den drake som föds vart tusende år.



För att se recensionen direkt på SvD gå hit

Read more...

måndag 7 juni 2010

300 eyedrops later

...the eye is better! And hopefully I will have a new shining book cover to post on the blog soon. That's right; Sayonara September book 2 ^_^

In the meantime, I comfort googled my own book and found some more reviews! All in Swedish so switching... now!

Från SvD 15e maj:

"Med ”Sayonara September” beskriver Åsa Ekström livet på en serietecknarskola. Det blir förstås en reflektion över mediet, men också en skildring av vuxenblivande och ungdomsuppbrott. Kärleksrelationer, drömmar om framtiden, fester och oväntade infall. Det är reality-manga av fin kvalitet, inte rakt igenom färdigt, men lovande."
Journalist: Per Israelson

Från Nittonde stolen (recensionen hittas här):

"På ytan ser den första volymen av Åsa Ekströms mangaserieSayonara September ut att vara vilken snabbproducerad high schoolserie som helst. Men Ekström vet vad hon pysslar med.

Tempot i serien är högt, och flera parallella historier utspelar sig ständigt om varandra, små och stora, långa och korta. Allt rör sig kring och inuti huvudpersonen Alex, och hennes vänner på den serietecknarskola där hon precis har börjat. Det handlar om plugg, framtidsdrömmar, kärlekshistorier, vänskap och fester, och om skuggor från det förflutna.

Även på bildplanet tycks en mängd saker försiggå samtidigt. Nästan ingen ruta är gjord i samma stil som rutan bredvid. Hos oerfarna tecknare kan sådant många gånger vara tecken på att personen i fråga velar eller inte riktigt hanterar mediet, och det hela uppfattas lätt som skevt och inkonsekvent tecknat.

Ekström, däremot, hanterar de olika stilarna till fullo. Var för sig skulle de olika stilarna kunna vara hämtade från ungdomsmanga, barnmanga, actionserier, stiliserade cartoonalbum och västerländsk äventyrsrealism. Eftersom det hela utspelar sig på en serieskola tar Ekström också chansen att teckna serier i själva serien, något som lyfter både variationen och boken ytterligare ett litet snäpp. Men det som utmärker Sayonara September är inte i första hand att bilderna är varierat, snyggt och klanderfritt tecknade, utan att varje ruta och figur känns noga avvägd för att skapa största möjliga – och mest subtila – dramatik.

Precis som bilderna är berättelsen egentligen inte heller speciellt originell. Det rör sig framför allt om klassiskt relationsdrama och tonårsöden. När Åsa Ekström i Sayonara September tar sig an dessa genrer håller hon sig inom de kommersiella ramarna. Men inom dessa ramar närmar hon sig vad som måste kallas för berättandets och bildhanterandets fulländning."Av: Jesper Ims Johansson

För att inte tala om senaste nummret -nr 182 för att vara exakt- av Bild&Bubbla:



Read more...

söndag 20 december 2009

Sista?

Recension på Sekventiellt.se!

Ev samma som kommer vara i bild & bubbla; och förmodligen sista:


Eller läs recensionen av urklippet nedan, skrivet av Fredrik Strömberg (and hey, it's in English!):

"Sometimes its hard to review Swedish comics and remain neutral, as I know almost everyone in the business. And then there's books like this... Åsa Ekström is not just a former student of The Comic Art School of Malmö (of which I am one of the headmasters), but has also, as the years have passed since she graduated, become a friend. Add to that, that her debut solo book takes place in a comic art school and is loosely based on her own experience, and trying to be neutral is just plain silly.

So, let's skip that and be very personal instead. Reading this book and knowing not only Åsa but of course all  the students from the years when she attended the school, as well as the teachers, the school itself etc., it is evident that she has used quite a lot. Still, a lot has also been changed. Thankfully there is no teacher that looks just like I did at the time. Here's a drawing Åsa made of me for the cover to a pamhplet about manga, ages ago, for comparison.

Anyway, this is, as Åsa says in the extra material, a comic that she has been creating on and off for four years, all the while illustrating more than one other book a year, travelling back and forth to Japan and generally working so hard that she almost destroyed her drawing hand. Åsa has had the blessing/curse of learning how to draw in the public eye, as she landed her first professional job at the age of 19 and has worked furiously ever since. Looking through the first (of three) volume of Sayonara September, this development is evident, both in the drawings and in the storytelling, as she has grown tremendously as an artist in both areas.

Reading this book just days after I read A Drifting Life by Yoshihiro Tatsumi, was quite interesting. Both are in "manga style" and both deal, more or less auto-biographically, with working hard to become a cartoonist.The differences are greater than the similarities. This is partly due to Åsa leaning on the shouju, girl's, manga style, whereas Tatsumi draws in a shonen, boy's, manga style, and partly due to the fact that Åsa is spicing up her story with, among other things, supernatural elements, and not at all staying true to what actually happened.

Oh, and this is a very good book! I can't wait for the next volume, which I know will be even better. And this I say unabashedly, admitting to knowing Åsa, but also after having read tons of manga, "Swedish manga", Swedish autobiographical comics and so on. Åsa has managed to make a beautiful combination, both of different genres and different comics cultures, and the results are really interesting. This is another Swedish comics just waiting to be translated."

Read more...

onsdag 4 november 2009

Fler recensioner :)

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Read more...

tisdag 13 oktober 2009

Recension av Sayonara i Ditt Värmland

Recension av Sayonara September i Ditt värmland: http://nwt.se/kultur/tecknare_serier/article598553.ece?service=mobile

Eller som nedan:

"Åsa Ekström är den mest kända ansiktet för svensk manga och ”Sayonara September” är hennes bokdebut. Tidigare har hon illustrerat mangahybriden ”Stall Norrsken”, skriven av Noomi Hebert och Lena Ollmark, barnbokssviten ”Drakriddare”, skriven av Jo Salmson, samt bidragit med serier till tidningarna ”Manga Mania”, ”Larson” och ”Shojo Stars”. Hon har varit assistent i en japanska mangastudio och har skapat ett frimärke åt posten när de lanserade frimärken med seriemotiv 2008. Alla dessa erfarenheter har lett fram till publiceringen av ”Sayonora september” som är första delen av tre manga. Den handlar om Alex som lämnar sin småstad och flyttar till en ny stad för att börja på serieskola. På plats får hon bo i ett kollektiv tillsammans med två klasskamrater. Janne som är kroniskt snäll och Christoffer som älskar att teckna yaoi, romantiska serier om kärlek mellan män. Alex bär med sig ett tungt minne som plågar henne, vi få aldrig veta vad det är men det finns hela tiden där och gnager i hennes drömmar. Livet på skolan blir inte så lätt som Alex först hoppats på. Det blir en cocktail av relationer, klassfester, utanförskap och utforskande av flytande sexuella identiteter.

 

”Sayonara september” utspelas på en serieskola och handlar mycket om hur det är att flytta till en ny stad för att uppfylla sina drömmar. Osäkerheten, ensamheten innan man hittar nya vänner och känslan av att få göra det man älskar hela tiden.  Samtidigt som de flesta nog känner igen sig i hur det är att flytta och att börja på en skola i en ny stad, blir det för internt när alla personer i serien hela tiden talar om serier.


Boken erbjuder den intresserade extra material på slutet som på en DVD. Det är ett skissgalleri där vi får se hur Alex utvecklas, tankar kring skapandet av boken samt ett fanartgalleri. I efterordet skämtar Åsa om att det tagit flera år att teckna boken och att hennes stil förändrats och förbättrats så mycket att hon borde kalla boken ”En ovetenskaplig studie i en tecknares utveckling”. Det är faktiskt inte en helt dålig idé för det handlar väldigt mycket om att gå på serieskola. De får skoluppgifter att teckna varandra, de studerar figurdesign, tuschteknik och synopsis. Någonstans här förlorar jag intresset för det blir för internt. Jag har aldrig haft ambitionen att bli serietecknare så beskrivningen av serieskolan känns mest bara långtråkig. Det finns en betydligt mer spännande historia där bakom som tar sig uttryck i Alex drömmar. Vi anar att något hänt men Åsa går långsamt fram med den intrigen, istället använder hon större delen av boken för att presentera karaktärerna och berätta hur kul de har. Men på de sista sidorna kommer hon loss och vi får se Alex serie genom Jannes ögon och ”Sayonara september” tar fart. Hela boken slutar med en cliff hanger som gör mig intresserad att läsa fortsättningen.

 

Den största behållningen i ”Sayonara september” är teckningarna och berättartekniken eftersom Åsa använder sig av många spännande mangagrepp för att berätta händelser. Som läsare känner jag att hon behärskar hantverket, men hennes färdighet inom historieberättande haltar. I alla fall för mig som varken älskar manga eller drömt om ett liv som serietecknare.


Calle Hedrén/Bulls Press"


Betyder det att jag har gjort en nördmanga? O_o

Kakoii...


Read more...

måndag 5 oktober 2009

En till recension!

Denna gången på Ikikata; internetsajt om japansk populärkultur:


Read more...

onsdag 30 september 2009

Mangabibliotekarien tog recensionsoskulden!

På Mangabibliotekariens blogg kan man läsa första recensionen/omdömet av Sayonara:



Positivt, yokata!! ^o^

Men jag kommer ju få betala för det där med "första svenska mangan" hela vägen.
(Se 'Disclaimer'; tidigare inlägg)

Read more...

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP