Ljuset i sidlayoutmörkret

Det är när man läser så här fina recensioner som man orkar fortsätta även med de jobbiga momenten:

http://bokvarg.blogspot.com/2011/12/sayonara-september.html

Det är roligt att alla recensioner Sayonara September bok 1 och 2 fått har varit positiva, men det är synd att serien inte recenserats i någon dagstidning vad jag vet. Det hade varit kul att höra kultursidornas synpunkter på svensk manga.

Hur som, med jobbiga momenten menar jag sidlayout, vilket jag plågar mig igenom just nu. Många tycker detta är jätteroligt, jag tycker det är bajs. Just att man ska vara så himla kreativ och nytänkande på varje jäkla sida. Vilka scener ska ha mycket utrymme? Hur mycket ska jag variera perspektiv i varje scen? Man gör i princip boken. Och när man börjar bli riktigt trött på det märker man ändå hur man börjar varje sida med samma typ av rutupplägg oftare och oftare. Men nu tänkte jag vara riktigt duktig och layouta hela resten av bok från och med kapitel 2. Om inte annat för att jag måste få en överblick; göra tidsplan; se exakt hur panikstressad jag måste vara ^^;

Ps. Ursäkta dåliga foton på senare tid. Min kamera har tackat för sitt, så det blir till att använda min mycket gamla iphone. Som för övrigt inte funkar i Japan heller. En dag borde Japan synka sitt mobilnät med resten av världen. -_-;

Read more...

Färdig!!

Skrev just klart hela manuset till sista boken!

Jag arbetar gärna på det professionella sättet att skriva lite manus, bli uttråkad av att skriva manus, teckna lite, bli uttråkad av att teckna, skriva lite manus osv osv.

Det blir ju mer varierat, men nackdelen är att storyn inte blir lika sammanhängande. Och ofta för lång. Jag tror alltid jag inte har tillräckligt med material att fylla upp en hel bok med varför jag slänger in en massa utfyllnad i början (Bok 2s kapitel om 24h serien är ett ypperligt exempel).

Apropå långt, eftersom detta är slutet på historien i Sayonara September blir sista boken hotfullt lång, hur lång (eller om det rentav måste bli två böcker) vet jag först i nästa steg, sidlayouten. Ugh, mitt hatmoment, opeppad på att göra sidlayout över allt.

Alla trådar ska knytas ihop, helt enkelt.

Men jag tror att manus håller. Det har en del svaga delar -delar där inte riktigt förstår varför karaktärerna agerar som de gör- men får hoppas bilderna klarar att bära upp dom.

Jag orkar inte ändra mer -_- (obs, kommer garanterat ändra mer och gå in och peta ändå på senare stadium).

Men jäklar vilken bergochdalbana till såpopera sista boken blir, och inte har manus mycket med serieteckning att göra heller. Stackars mina karaktärer. Dom vill ju bara teckna serier. Mörk blir sista boken också, nästan lika mörk som förra. Alla karaktärer i svenska serier ska ju må så dåligt hela tiden. Men det blir bra, tror jag :D

So here goes, sista meningen i manus:

"Första dagen i det liv som är min dröm att leva"

Jag <3 klyschor! Oj oj...

Read more...

Hur man tecknar bakgrunder utan att teckna bakgrunder

At long last, en uppdatering! Vi har överlevt 2 veckor av slutprov i skolan där jag pluggar så överlevnad har haft första prioritet.

Men angående Japanska konstnärsbutiker och hur fantastiska de är, tillåt mig att dela med en inblick i... japanska referensböcker! De är guld! Man kan få tag på referensböcker med foton av allt; folk som hoppar hopprep i 20 olika vinklar, härligt könsstereotypa teman som 'man räddar kvinna och sveper upp henne i sina armar', motorcycklar, smartphones och gammal viktoriansk arkitektur. Jag älskar böckerna i serien nedan mest. Har just tecknat en lång sekvens som utspelade sig i en bil (jävla bilar!) då de kom väl tillpass.

Scanna, spegelvänd/förminska/förstora i photoshop och kalkera av, helt lagligt.

Read more...