Det här är egentligen inte relaterat till vad som upptar hela tillvaron just nu (SS3) men det är ändå intressant kunskap att dela med sig av, allteftersom den trillar in. Jag har hört många unga tecknare prata om drömmen att åka till Japan och slå igenom här, och det är precis det jag kollar upp i livet just nu, så tänkte att det kanske kan vara nått.
Jag bor sen ett år tillbaka i Japan, och tänker helt naturligt det inte borde vara omöjligt att teckna manga här också, marknaden finns ju. Jag har iof inte belägg för det, men även om sagda är EXTREMT tuff just nu - senast förra helgen bekände en bekant som var mangatecknare att hon slutat för att hon inte fick några jobb mer - så tror jag ändå det börjar vakna ett starkt intresse här för utländska tecknare; titta på Natalia Batista som exempel.
Så jag tror absolut det går att bli publicerad här.
Men.
Det går inte att teckna manga i, med betoning på I, Japan - och jag har efterforskat detta noga - om man inte gifter sig. Är den slutsatsen jag deprimerande nog kommit fram till. Ja, ni förstår ju att härifrån kommer det bli ett inlägg med just den där känslan av... what the fuck, och med risk att verka negativ är det ändå något jag vill dela med mig av, tänkte jag.
För att; du måste såklart ha visum för att kunna vara här (jag kommer föralltid att vara ett fan av EU's fria rörlighet). Anledningen att du inte kan teckna manga i Japan är att mangatecknare är ett frilandsjobb. Det finns frilandsvisum i Japan, men det tilldelas bara journalister. Du måste ha en heltidsanställning på ett företag som sponsrar ditt jobbvisum. Det skulle man i teorin kunna få från tex en mangastudio, men jag har aldrig hört om något av den typen; när jag hjälpte till i en mangastudio 2006 så sa dom det inte gick. Och dom hade rätt. För en Japan kan göra samma typ av jobb.
En kompis till mig jobbar i en Yakitoria (Typ av japansk resturang/bar) och ägaren vill anställa honom; han vill jobba där. Omöjligt. Ägaren går till immigrationen för min väns skull och hör sig för, men får höra att han lika gärna kan anställa en Japan. Min vän går till immigrationen och får förslaget att han kan gifta sig med sin japanska flickvän och då kan han göra vad han vill. På fullaste allvar. Och jag har hört mig för med min språkskola angående att teckna manga i Japan, och de har på fullaste allvar bara kunnat ge mig det rådet; gift dig (jag kommer inte att gifta mig).
O, och sen för att få ett jobbvisum över huvud taget måste du ha en universitetsutbildning eller tio års arbetslivserfarenhet, förstås, men även om du pluggar manga här...:
När jag var på Semmongakko fick jag höra att de som tagit examen inom manga fick gå om sina linjer för att kunna stanna och fortsätta försöka bli publicerade; en annan skola jag var på berättade om en elev från Filippinerna som har en manga som blir publicerad varje vecka i en stor japansk tidning, men när hon tagit studenten här var hon ÄNDÅ tvungen att åka hem, och måste nu sitta i Filippinerna och rita den.
Men halvtidsjobb då? Och sen teckna på fritiden?
Jo, det kan man göra, men det är bara om du jobbar som universitetslärare som du kan få visum på ett jobb som inte är heltid (?). Guh. You're so random Japan!
I dunno, efter år av tecknande har jag inte så mycket emot att börja jobba på ett företag med typ grafisk formgivning och få ta del av det fantastiska fenomenet månatlig lön, men det är slöseri med talang (säger jag generöst om mig själv) och jag tycker bara att det är... konstigt... med detta moment 22 i ett land vars befolkningminskning är dess största problem.
Dock finns det också något som heter Artistvisum, det har jag inte kollat in ännu så jag kan inte uttala mig. Det är möjligt det är en möjlighet.
Jag tror däremot att det går att bli publicerad i Japan (från Sverige) utan att kunna japanska bara man har folk som kan översätta åt en, men det skadar verkligen inte att kunna. Tror det kan vara en enorm fördel, inte bara att ha lite koll på språket men också hur det funkar med hövlighetsgrader man bör använda och hur man kommunicerar. Vad jag har förstått efter att ha pratat med tex den före detta redaktionen till Shojo Stars när den gavs ut i Sverige, var att det var just kommunikationen som brast. Dom kände att dom kämpade och kämpade, men det var jäkligt jobbigt. Jo tack. Efter att ha pluggat japanska vet jag att japaner inte säger nej. Fast dom gör det. Ett 'vi ska göra vårt bästa' eller 'vi ska verkligen överväga det' betyder definitivt 100% NEJ. Men som svensk är det ju inte så man tolkar det, för man vet inte tillräckligt om kulturen, och hur den är uppbyggd på att undvika friktion, varför alla har lärt sig vad som betyder vad.
Med kärlek från Japan,
å
Read more...
Inlägg
