Ett mycket fint omdöme och en väldigt sen uppdatering

Kära bloggen, long time no see.
Har funderat lite över dig, och över livet i stort.

Bloggen heter ju som bekant Sayonara September, men nu när serien den har sitt namn efter är klar är det ju oundvikligt att den kommer handla mest om, ja, annat. Men namnet kan ju få vara kvar ändå, som en fin påminnelse om var det började. Lite som jag alltid känt för benämningen Feminist (började som kamp för ökade rättigheter för kvinnor, handlar nu om lika för alla, folk tjafsar om det... aja, annan historia).

Men hur det nu än är med det, först jag måste bara länka till den här fantastiska texten som Stefan Niklasson har skrivit om Sayonara September 3:

http://flaxhi.blogspot.se/

Inte mindre än 5/5 i betyg! Inte illa! Hemskt glad och tacksam! Och bra skrivet, och påpekar problemet med att teckna i typisk japansk shojo stil vilket i väst blir anorexia-kroppar. Det här är en fruktansvärt intressant aspekt av manga/att kopiera japanerna rakt av, vilket jag känner förtjänar ett eget inlägg snart. Återkommer om detta.

Så vad har jag annars hållit på med?
Svar: Maros resa.
Skissar just nu för fullt på tredje delen i denna barnboksfantasy-serie av Jo Salmson, med andra delen just iväg till tryckeriet, schemlagd att komma ut i slutet av november.

Ta-dah! Finfint omslag. Jag tänkte den här serien skulle försörja mig på min ålderdom, så om ni har någon i målgruppen 8-12, rekommendera gärna.

Annars har jag som höstplan att få tummen ur röven (ursäkta) och översätta SS till dels engelska, sen japanska. Själv, hjälpe mig. Men som sagt, nu när serien är klar vill jag verkligen bara få ut den. Mer än att det är min serie och allt det där är det verkligen, i grunden, en berättelse (Alex och Miris) som jag vill göra hörd. Men det finns givetvis en mental deadline. Det kommer att komma en tid - snart - när jag känner att bilderna är så fula att skammen att någon ska se dom överväger min vilja att få ut budskapet så att säga. Detta kallas att utvecklas tekniskt. 

Men hör och häpna - som serietecknare verkar det inte finnas några agenter alls att vända sig till för att överlåta dylika ämbete. Knappt ens för strippserier! Har bekanta serietecknare med agenter enligt rapport har de inte ens sålt in så mycket som ens enda en sådan. 

Så det verkar som man måste göra det själv.

Och just det, sen har jag roligt med skolarbetet också - nästa skoluppgift är att designa ett cd-omslag varpå jag planerar att cosplaya som man (komplett med införskaffat skitdyrt superrealistiskt lös-skägg) och fota mig själv med instagram-filter. Jag vet att vi ska vara seriösa med våra uppgifter, och att det blir vår framtida portfolio och grejer, men jag kan bara inte låta bli att ha kul i processen. Och jag är seriös, även om Japanerna inte förstår grejen och nog mest kliar sig i huvudet. Det är där kulturkrocken är.

Over and out, kärlek!