Plugg plugg

Att plugga på en japansk skola... fuck me! Det är jävligt hårt. Nu har jag ingen erfarenhet av att plugga konst/design/serier någon annan stans (förutom serieskolan, men det är folkhögskola så det räknas inte) så jag vet inte hur det är men generellt:

Japan värderar hantverket. På gott och ont. Tex; på en annan skola kanske idéer eller fantasier hade värderats medan i Japan handlar det helt om vad du producerar rent tekniskt. Det finns inget utrymme för eskapism, men om du kan rita en rak linje, ja då är du inne i klubben.

Såg en hemskt intressant intervju häromdagen på japansk tv, inte helt hundra på om jag förstod all japanskan men i stort intervjuades en japansk designer om japansk design; specifikt varför den inte lyckas hålla jämna steg med utvecklingen i resten av världen. För låt oss vara ärliga, om inget förändras var 80-talet japans guldålder. Det var då sony walkman tog marknaden med storm, men tja, sen dess har vi bara true blood att trösta oss med, och att japanerna uppfann det, det finns bara i en amerikans tv-serie.
Men så vad var designerns svar på detta (han. duh)?

1) Japan saknar starka ledarfigurer av typen Steve Jobs, som kan uppfinna en ny iphone.
Jag måste hålla med. Det hierarkiska systemet som genomsyrar hela samhället gör det svårt för eventuella ledarfigurer att utmärka sig. (obs, vi ser samma problem inom japansk politik, de enda med någon slags karisma är rasisterna, lite som i Sverige. Sorgligt).

2) Japanerna är för duktiga på det analoga.
Så sant! Japanerna är helt sjukt, sanslöst, fruktansvärt GRYMMA på analogt. Det finns en anledning till att vi är imponerade av manga, rent tekniskt. Dom sitter verkligen och ritar de bakgrunderna för hand. Men det har också lätt till att om man är så duktig på att göra saker för hand skjuter man upp att göra de på dator; för att det helt enkelt går fortare för hand. Så de var sena att anamma den tekniska eran, och är fortfarande efter på det planet (dock inte inom alla genres, anime tex har länge jobbat med 3D.

Men som ett exempel på hur japanerna uppskattar hantverket; vi har som tidigare nämnt drawing varje tisdag. Detta var vad jag ritade senast:

Och fick B. B är typ... eh.. medelmåttigt. 'Rita mer detaljer, Åsa. Som löven på träden'. Mina lärare tror verkligen inte jag har något liv.
Det ska nämnas i denna övning att vi tittar på ett foto, och sen försöker kopiera det direkt på ett separat papper DIREKT med tusch. Inget lägg pappret över, eller ljusbord. Jag utmanar er, nej jag dubbelutmananar er, att försöka er på det. Sjukt svårt att inte ens få skissa först. Och inte ens använda linjal. Och om ni faktiskt gör det och skickar det till mig, jag lovar att posta det precis här på bloggen.
:D

Read more...

SAYONARA SEPTEMBER 3 ÄR UTEEEEEEE!!!!

Hej min sockerkakor!

Sayonara September 3, det episka avslutet på en era av (ynka) tre böcker finns äntligen i en bokhandel nära dig! För att vara exakt släpptes den den 18e, men jag är lite sen av mig so here we go. Eller finns den verkligen i en bokhandel nära dig? Det är upp till bokhandlarna att bestämma, så varför inte beställa den online direkt? Jag har tagit mig besväret att kolla upp onlinebutiker där du kan hitta den, och till och med jämföra priser. Det var så lite! Listan som följer har billigast först:


http://www.bokus.com/bok/9789175150178/sayonara-september-3/

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175150174

http://cdon.se/böcker/ekström,_åsa/sayonara_september_3-22583424

http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=125052

Prismässigt vinner Bokus med 89 kr! 89 kr för en manga som nästan är 300 sidor, det är prisvärt det! Sist kommer Sf-bokhandeln, men med tanke på deras engagemang och vad de betytt för mig under hela min uppväxt är jag personligen mer än redo att lägga de 110 kr de begär.
Folk klagar ofta på att SS är dyrare än japansk manga, men så här går det till; vi har ett f-pris (det vi säljer  in boken till bokhandlarna för) som jag tror ligger på runt en 50 spänn, och sen är det fritt för dom att sätta sitt eget pris. Så det är tyvärr inget vi har inflytande över, varken jag eller förlaget. När manga-boomen var i sitt slutskede i Sverige och förlagen bara ville bli av med sina lager och reade ut pocketar ut för så lite som 20 spänn, det, mina vänner, det var tyvärr en engångsföreteelse.

Men kära bloggläsare, för att jag tycker så mycket om er - och för att ni ska ha nån cred för att ha kollat in denna skamlöst ouppdaterade blogg - har jag förberett en exklusiv förhandstitt från SS3 bara för er:

    

 Well well, vem är den nya karaktären? Och vilket inflytande har han i dramat? Det är bara att läsa och se....Moahaha.

Read more...

Mina skoluppgifter del 1... som urartade i en hyllning till den svenska feminismen (så går det när man bor i ett av världens mest patriarkala länder)

Jo så jag lovade att återkomma med våra olika skoluppgifter.

Det finns mycket att ta av där, men tillåt mig att först presentera min personliga favorit:

Det här var en av våra första uppgifter; en presentationssida vi skulle göra om oss själva till lektionen Idea work. Hade en million idéer (mig som pappersdocka, pastich på en filmaffish, hypotetiskt omslag på en självbiografi, nyhetsartikel/intervju osv osv) men i slutändan tänkte jag att en ironisk version av vintageomslag till en amerikansk superhjälte serietidning var hitten. Idén var att teckna mig själv, men att belysa hur kvinnliga resp manliga karaktärer tecknas genom att rita mig själv i en typisk manlig pose.

Inspirationen var denna fantastiska sidan;

http://thehawkeyeinitiative.com/

denna

http://www.genusfotografen.se/

och denna.

http://www.good.is/posts/intermission-what-if-gender-roles-in-advertising-were-reversed

Registerade dock i mitt stilla sinne att detta kommer japanerna aldrig att köpa. Sant sant, men blev förvånad över feedbacken. Det väntade 'men... varför..." uteblev och istället fick jag höra att idén var bra, nen det blev underkänd för att det inte var handtecknad (hade färglagt i datorn för att få den där glossy superman-feelingen på de hela). Lita till japaner att se till hantverket först ^^

Men hur det nu än var med den uppgiften, jag skulle anta att läraren och mina klasskompisar inte ens registrerade att jag tecknat mig själv manligt. För att det finns inte ens i deras världsbild att någon skulle gära så. Och här har vi någor verkligt intressant.
En vän till mig som pluggar på St Martins (konstskola) i London ritade en serie om kvinnliga boxare och fick verkligen just den frågan jag hade förberett mig på; men varför tecknar du dom som kvinnor? Och DET tror jag betyder att London är före Tokyo i detta fallet. För att den frågeställningen ens finns där.
Det finns inte ens i tokyos världsuppfattning att kvinnor skulle kunna ta platsen av män på det sättet. På samma sätt som det inte finns att män skulle kunna tänkas sukta efter det tradtionellt kvinnliga: frihet att vara kreativ och leka runt med sitt utseende, frihet att slippa våld (nåja), frihet att ha en relation likvärdig mammans med dina barn etc bla bla bla, dom goa sidorna av saken.

Men jag tror på att ta seden dit man kommer. Eller snarre respektera den kultur man invaderar. Ändå kan jag inte hjälpa mig själv ibland. Ta ett konkret exempel; varje vecka har vi Drawing som lektion på tisdagar. Vi får alltid en oväntad uppgift mitt i lektionen; denna vecka var det att rita en mor som matar sin bebis med en flaska och ser kärleksfull ut. Välskolad högpresterade flicka jag är uppfostad som (fuck you!!) ritade givetvis ovanstående, men efter en lååååång inre dialog med mig själv. För mitt inre jag ville rita en skäggig man som matade babyn. Och även om jag bor i japan nu, även om jag tar 'seden dit jag kommer' och respekterar att de har en annan syn på tex sådana saker som könsroller, finns dessa värderingar om jämlikhet/ individuell frihet att välja sin egen roll och liv i mig. Att vi inte är kön, att vi inte är födda in i en specifik roll. Och detta, mina vänner, är något typsikt svenskt, har jag en specifik känsla av. Jag har än så länga att se fram emot att träffa någon nationalitet som är lika framåtskridande på detta område. När man tittar på vilken diskussion som förs. Realiteten är en annan. Män tar på sig kjolar och får fans, men vi har fortfarande inte en kvinnlig stadsminister. Men det är så jag ser det ändå. Framåtskridande.
Men istället för att känna skuld för att jag inte lever upp till dessa värderingar på en alldaglig basis har väljer jag att vara stolt. Stolt och glad att jag ändå har dessa vädrderingar i mig, och att ingen mängd av könsstereotypa tecningsuppgifter kan få mig att ändra uppfattning innerst inne.

So that was that. Andra saker vi gör då?

 

Vad finns i den vita lådan? Uppgift för samma klass; Idea Work. Så vi skulle komma på vad som helst som skulle vara i en vit låda och få den som öppnade asken att gå 'whoooa... dude. Awesome!" (jag översätter väldigt liberalt från japanska). 

Så min idé var baserad på en advenskalender min finaste (och enda) syster skickade mig; en ny present för varje dag. Så man öppnar lådan och där finns en ny lapp för varje dag. Allt från rabattkuponger på kaffe, till pengar till luch, till visdomsord och dikter eller inspirerande bilder och illustrationer. Jag lade ner min stjäl i detta vill jag bara säga. Och det var en jävel att handtexta alla lapparna på japanska. Well done me! Men ändå resultatet; varje dag blir något att se fram emot, ett ljus i ekorrhjulet.

Om ni undrar vad det är som stirrar med lysande ögon i bakgrunden är det Gollum och alla hans släktingar.

Woho, typsnittsklass. Eftersom vi ska lära oss militärisk diciplin får vi en mening vi ska handtexta varje vecka (vår lärare har klass så det är Hemmingway-citat som gäller). Den här är extra rolig för jag glömde tre teckan i mitten. Ett misstag bara Åsa kan göra. Åsa-misstag.

Färglära! You guessed it, allt är för hand.Akrylfärg. Gör minst två graderingar. Min svartvita gradering är fucked up.

That's all for now! Men räkna med uppdatering. Vi har ännu två år kvar att beta av på utbildningen!

Read more...

Min skola

Okej, idag tänkte jag skriva lite kort om min skola.

Jag pluggar grafisk design på Senmonngakkou som det hetet; eller på vanlig engelska; College.
Det finns också Daigaku; Universitet som man kan plugga på. Föredelen med det första är att det är mer målinriktat, som yrkesförberedande utbildning i Sverige ungefär. Fördelen med universitet är att det gäller även utanför Japan.

Hur som, efter sjukt mycket beslutsångest landade jag på den här skolan:

http://www.tdg.ac.jp/en/index.html

Varför jag valde just denna skolan kan förklaras väldigt enkelt: stor mängd valbara kurser. I och med att de har denna möjlighet att till viss del skapa sitt eget program kan jag välja till manga (det jag egentligen vill plugga) medan jag officiellt pluggar grafisk design (vad som ger mig en examen med värde/jobb).

Men - så vad gör man då egentligen om man pluggar på en japansk högskola? Jag tror det finns många där ute som har den drömmen; att plugga manga eller animation i japan, varför jag tror det är intressant att dela med mig av mina erfarenheter.
Kan inte svara för någon annan utbildning än den jag går, men som nybörjare tar man bas-lektioner först i ett halvår. Dessa ser ut som följande:

Mån: Idea work (lär oss olika tricks för att komma på idéer)

Tis: Drawing (är som det låter. Vi tuggar igenom att rita allt man kan tänka sig. Men lektionerna är verkligen utformade utifrån att alla är noviser; vi jobbar med sk kontur-teckning; inget skissande tillåtet man tecknar konturen först med tusch och fyller i detaljerna med tusch eftersom. Skitsvårt om man är van vid att då skissa, kan jag säga)

Ons: Färglära. Vi målar akryl. Konstant. Det här är också en rolig detalj med Japan; det ska vara fint. Minsta kladd av färgen på originalet (vi jobbar bara analogt än så länge) och du får göra om. Hej och hå.

Tors: Typewriting (jag har helt ärligt fortfarande inte koll på vad vi lär oss här men vi tittar mkt på reklamfilm, så jag antar det har att göra med om man vill skapa sådan). Samt Typografi. Detta är en mardröm eftersom vi måste göra det för hand, men sjukt nyttigt. Läran om bokstäver och tecken kan man sammanfatta det som. Detta kommer väl till pass som serietecknare också; uppenbarligen om du handtextar allt i pratbubblor och dylikt, men också bara för sånna saker som att handskriva titeln på ett bokomslag. Om man kan göra det snyggt; då är det jäääävligt snyggt.

Fre: Ps/Ai; photoshop och illustrator. På eftermiddagen IC - Internet Communication; bygga websidor och dylikt.

Så så ser det ut, att plugga på en skola i Japan! Jag har som sagt varit väldigt kluven till vad jag skulle välja att plugga (CSN stöder de flesta skolor i här, vilket är en enorm fördel kan jag säga). Jag tror att grafisk design är det som kommer att vara mest till hjälp för mig, men samtidigt kan jag tänka att det är lite slöseri. Jag menar det kan man ju plugga i Sverige, gratis. Medans tex Animation, Manga eller Game Creator, DET är japanerna grymmast på; och den typen av utbildning kan du inte hitta någon annan stans. Men tyvärr (?) har jag gått förbi stadiet där plugga manga hade varit till hjälp.
Låt mig utveckla: jag kan manga. Jag skulle behöva lära mig teckna manga på japanska; hur kan man egentligen använder raster, vilka ljudeffekter finns det och hur tecknar man dom, hur gör man en rough sketch för att visa förlagen osv: praktiska grejer, men det är inget jag kan lägga 2 år på, tyvärr. För jag kan för mycket, så stor del av tiden vore bara slöseri.

Men det var roligt, vi hade utställning på skolan häromdagen; de som tar studenten nu ställde ut sina samlade verk. Och undertecknad skuttade givetvis runt som en glad hare mellan alla olika avdelningar (min skola har allt; manga, animation, fashion, architektur, allt). Och blev ganska häpen över vad jag såg. Animerarna var sjuuukt duktiga. Så duktiga att det gjorde ont att titta på deras grejer, och jag var tvungen att gå därifrån. Men manga-avdelningen däremot... visst fanns de de som var bättre än mig, och rent generellt vad beträffar sidupplägg och berättarteknik skulle jag säga jag var utklassad överallt men... men.... vissa var verkligen inte inte bra. Och då menar jag inte jag nedvärderar dom för att de inte kunde teckna, det är en förmåga som vissa har i överflöd och vissa får teckna upp; hur som spelar det lite roll när det gäller att berätta en historia och hantverket i sig. Det som jag var förvånad över var att vissa elever efter hela 2 år av studier forfarande inte kunde dra ok tuschstreck; eller ens hade en komplett portfolie att visa upp. Många hade bara skisser. Och jag måste erkänna att i mitt förrädiska hjärta gjorde det mig ganska glad, ha ha!

Men med det sagt det finns vissa områden där japanerna absolut alltid är grymt mycket före oss. Som färgläggning. Alla är grymma på färg, vare sig det är analogt eller data.
Oh well. lovar snart uppdatering med bilder från våra olika skoluppgifrer ^^

Read more...

Recensioner för Kungen kommer!

Recensioner börjar droppa in för Kungen kommer! Alltid roligt. Om dom är bra alltså. Men det är dom.
Från BTJ:

Salmson, Jo

Kungen kommer

13113489

Christin Billing

Kapitelbok. Maros resa heter en ny fantasyserie av Jo Salmson. De tidigare bokserierna Almandrarnas återkomst,Drakriddare och Häxfolket är ytterst populära och läses av både flickor och pojkar. Åsa Ekström, som illustreradeböckerna om Tam, har gjort bilderna även i den här första delen, Kungen kommer!. Först i boken finns en kartaoch en bildpresentation av huvudpersonerna. Sedan följer en spännande berättelse i tolv korta kapitel. Alltutspelas i medeltida fantasymiljö. Huvudpersonen Maro drömmer om att bli en stor riddare liksom sin far. Förstska Maro tjäna som page hos kungen, som kommer för att hämta med sig honom och fadern. I sin iver att visa sigduglig ställer dock Maro till det. Jo Salmson bygger skickligt upp spänningen och handlingen tar fleraöverraskande vändningar. Maros äldre syster Hilda och den mystiska flickan Unda finns också i hans närhet.Språket är lättläst och texten är luftigt satt. De svartvita, formsäkert tecknade illustrationerna förekommer rikligtpå sidorna i direkt anslutning till texten. Maro berättar i jagform och spänningen bygger både på det yttrehändelseförloppet och inre tankar och känslor hos honom. Nu blev Maro inte page. Men ett helt annat och farligtuppdrag väntar honom! Bäddat för efterlängtad fortsättning!

Från Ystads Allehanda:

Read more...