Mitt liv på japanska

I skolan har vi en klass som heter IC (Internet communication), där vi fick uppgiften att göra en blogg. Kul tänkte jag, då ritar jag en serie. Föga uppfattade mina knapphändiga japanskakunskaper att den inte bara var en övning, utan en blogg som ska uppdateras varje dag, fram tills oktober. Så nu sitter jag här, med en serie om dagen att göra. Och jag gör dom fult. För att jag ritar dom direkt i datorn, vilket jag inte kan, och, givetvis, för att det är en per dag. Tänkte först jag skulle ligga lågt och låta den ligga undangömd nånstans på nätet, men vad fasiken jag gör den ju trots allt.
Men det blir bra, en dag kanske jag renritar den snyggt, översätter den till svenska och ger ut den i bokform eller nåt.

Men så, den som har japanskakunskaper; どうぞう。

http://jappuda.blogspot.jp/

Read more...

Maro min Maro

Det är... officiellt! Tror jag. Vi säger det.

Jag och Jo Salmson gör böcker ihop igen! Efter Jo's succéer Alamandrarnas återkomst, Drakriddare och Häxfolket kommer nu serien Maros resa, ute i bokhandlarna 3:e juni, hurra! 

Och det är DÄRFÖR jag har varit för upptagen för att blogga det senaste året, där har vi det. Men det går framåt och del 2 i serien är nästan färdigskissad. 

Jo är ju mästaren när det kommer till fantasy för barn, och med Maros resa kommer ingen bli besviken. Fantastiska twister och vändningar om vart annat, en Game of Thrones för barn, helt enkelt (inte mina ord). Sitter som sagt med slutet på tvåan nu, och vilket slut! Oj oj.

Har fått första tryckexet i min hand så det är fotodags! - men med censuerad text. Man vill ju inte spoila.

Färgerna på omslaget blev inte som tänkt, men där får jag verkligen skylla mig sjäv för att jag inte tittade på provtryck. Men älskar baksidan med sin blanding av blankt och matt. Jättefint!

Lite om tanken kring hela serien; jag vet att mina bilder ser likadana ut men ville ändå verkligen försöka hitta en annan form än för Drakriddare. 

1) medan Tam-böckerna (drakriddare) var snirklar all over the place valde jag att hålla en mer sammanhållen form på Maro, så valet föll på ramar kring de flesta bilder i inlagan och raka linjer och kantighet; tänk mer vikingatid än orienten, så att säga (Tams värld var en blandning av rak fantasy och orientaliska inslag).

2) använda raster. Men med måtta. Tre toner, period. Inga graderinger.

3) mer realistiskt tecknad. Nåja, så realistisk som min mangastil blir i alla fall. 

Maro känns... lite vuxnare, kanske. Men ändå i allra högsta grad åt barnen. Det är det jag verkligen gillar med Jo's böcker, är att de aldrig underskattar läsaren i egenskap av att vara barn, samtidigt som dom aldrig glömmer hur det är att vara just det; barn. De lyckas med balansen av spänning, ibland ren fasa och grymhet, samtidigt som det alltid finns en trygghet där; i vänner, ett rykande mål mat, en säng i värmen mitt i äventyret och osäkerheten. Jag tror det finns många anledningar att Jo's böcker går så bra, och jag undrar om vi inte har en av dom just där. 

Och att de är så rikt illustrerade. Det är mycket bilder i Maro, inte riktigt lika mycket som i Tam, men minst en bild på uppslag, ofta två. Så det är bara att jobba på! Men fint blir det! ^

Read more...