Ett hjärta av is - behind the scenes

Så - jag vet att det är lite tidigt men hörrni - Ett hjärta av is; tredje och näst sista boken i Jo Salmson serie Maros Resa kommer ut i mars och jag är lite het på gröten; so here goes.
Givetvis kan jag inte spoila något av inlagan men omslaget är ändå ute i det offentliga ögat, så jag tror inte jag dödssyndar någon med att ge en liten inblick i hur den kreativa processen gick till; och i förlängningen; hur det är att arbeta som illustratör.
Observera att jag i mitt eget stilla sinne i alla fall gör en distinkt skillnad på illustratör (jobb) och mangatecknare (om än ändå pank så dock, konstnär).

I 99 fall av 100 på den senare tiden fall tecknar man som illustratör omslaget innan boken är klar. Detta leder till en del komplikationer. Med just detta fallet var gick det till ett helt groteskt löjligt stadium; scenen på omslaget stämmer helt enkelt inte överens med texten när det gäller var karaktärerna är placerade rent fysiskt. Oavsett hur noga författaren beskriver scenen kan det bli så, helt enkelt för att man inte har helhetsbilden. Men dom står ju cementerade i CMYK nu så att säga, så när jag väl kom till att teckna inlagan var det bara att försöka kompromissa; göra något slags mellanting där det kanske skulle kunna gå att tolka det efter omslaget men det skulle också kunna stämma med texten om man är generös... den typen av grej.

Men tillbaka till början; man pratar med förläggare och författare och andra inblandade vilken scen som ska vara på omslaget vilket resulterar i:

En ful gubbe.

Förlaget påpekar detta. Jag gnäller. Jag inser att förlaget har en poäng. Jag ger upp att rita en perfekt skiss med en gång och gör istället ett par -extremt grova- grovskisser som förlag + författare kan välja mellan:

I samråd tar vi fram en av dessa - no spoilers - men det blev nr 1.

Jag måste teckna nr 1. Det är givetvis inte så lätt som man kan tro. Poängen med grovskisser är just att dom är grova. Man tänker 'Men det här blir väl bra' eller 'Den här vinkeln, den du, vore något' och sen kommer man till stadiet där man inser att ens grovskiss -särskilt dess perspektiv- inte har något alls med verkligheten att göra. 

Men vad är väl det som inte lite referensfoton kan fixa?

Precis. Och voila; den färdiga bilden:

Goddamn jag måste bli bättre på photoshop. Men det var allt för denna gången!