Bli publicerad/jobba i Japan går - exempel 1

Det florerar konstant rykten om utländska mangatecknare/assistenter som jobbar i Japan, men vad som är sant eller inte är svårt att avgöra (eftersom jag inte orkar göra efterforskningar och min japanska är rätt kass)

Men en vän som är mangatecknare (japan) tipsade mig om en tysk som blev publicerad i tidningen Cocohana (shueisha förlag, en av de 3 stora giganterna på den japanska scenen, josei magazine; för kvinnor mellan 18 och 30, typ) med en självbiografisk (?) manga om att hitta kärleken på den japanska gayscenen:

Omslag:

Exempel från inlaga:

För att läsa ett utdrag (obs, på japanska):

http://cocohana.shueisha.co.jp/viewer/davi/tokyoreal01/index.html

Han som tecknar heter Davi Nathanael (källa: nätet), och vad jag vet är det en återkommande serie. Om min kompis har rätt har han dessutom fått visum att stanna och jobba i landet just pga av sin manga. Så det ÄR inte omöjligt. Dessutom har han läst sjukt mycket Yazawa Ai om man tittar på teckningsstilen i fråga, och hur kan man inte älska det?

Hur som är det ascoolt, och all BL i sin ära, fantasin är långt ifrån verkligheten, och Japan kan behöva en real-life-story från en insider hur det faktiskt är att inte passa in i den heterosexuella normen (för att inte tala hur fantastisk en manga med medvetet genusperspektiv skulle vara).

Read more...

Digital illustration + feedback

Som våran sista uppgift i klassen Digital Illustration hade vi fritt tema, och då blev det för mig helt naturligt kvinna-gravid-med-demon-på-väg-att-sparka-rumpa-scen.

Mitt i tuschen

Färdig tusch

Färdig färg.

Efter åtskilligt slit var jag mycket nöjd med att ha kommit underfund med hur man gör lysande outlines på en figur med photoshop installerat på japanska (det där är fortfarande en ständig källa till motiv-granskande navelpetning; lär jag mig japanska eller gör jag allt bara vansinnigt krångligt?) men hur som dubbelklicka på lagret med figuren i fråga och följ anvisningarna - på svenska - så kommer du rätt.

Men nu ska jag också vara duktig och dela med mig av den feedback jag fick från läraren (det jag förstod) och hoppas det kan vara till nytta:

Skiss-stadiet: 

'Det är ingen som kommer att fatta att det är en demon i hennes mage. Det är bara du som vet det, i ditt huvud. Det är lätt man blir blind för sånt, för att man själv vet hela historien bakom. Om man tänker att man tar något för långt eller överbevisar något, ta det tre steg länge så hamnar du lagom. Lägg till tatueringar eller horn i pannan för att förtydliga. 

Vidare om du inte ska ha någon bakgrund/svart bakgrund låt oss göra en regel. Du får inte använda svart rakt av. Gör din egen svarta genom att blanda färger och lägg till den svarta i ditt arkiv av färger'

Jag gjorde som rekommenderat.

Färdigt resultat:

Bra:

'Gillar att du vågar gå ifrån anatomiskt korrekt perspektiv. Jag vet att du kan rita vilket du visar men att gå ifrån det korrekta lite gör att bilden får en odefinierbar läskig känsla.'

Dåligt:

'Jag trodde nog inte karaktären skulle vara helvit. Du har tittat på mycket anime eller hur? Du tänkte att vad som ser coolt ut i en animeringscell gör en bra illustration. Till exempel, den här karaktären är på högpunkten av sin kraft och är därför självlysande vit. Det kan funka en halv sekund i en längre film eller tv-avsnitt men som en fristående illustration funkar det inte. Du måste i alla fall antyda en skiftning av färg på hår eller kläder.

Touché!

Säga vad man vill om denna klassen när det kommer till (bristen på) undervisning, men feedback kan han ge, vår lärare.

Read more...

Ett hjärta av is - behind the scenes

Så - jag vet att det är lite tidigt men hörrni - Ett hjärta av is; tredje och näst sista boken i Jo Salmson serie Maros Resa kommer ut i mars och jag är lite het på gröten; so here goes.
Givetvis kan jag inte spoila något av inlagan men omslaget är ändå ute i det offentliga ögat, så jag tror inte jag dödssyndar någon med att ge en liten inblick i hur den kreativa processen gick till; och i förlängningen; hur det är att arbeta som illustratör.
Observera att jag i mitt eget stilla sinne i alla fall gör en distinkt skillnad på illustratör (jobb) och mangatecknare (om än ändå pank så dock, konstnär).

I 99 fall av 100 på den senare tiden fall tecknar man som illustratör omslaget innan boken är klar. Detta leder till en del komplikationer. Med just detta fallet var gick det till ett helt groteskt löjligt stadium; scenen på omslaget stämmer helt enkelt inte överens med texten när det gäller var karaktärerna är placerade rent fysiskt. Oavsett hur noga författaren beskriver scenen kan det bli så, helt enkelt för att man inte har helhetsbilden. Men dom står ju cementerade i CMYK nu så att säga, så när jag väl kom till att teckna inlagan var det bara att försöka kompromissa; göra något slags mellanting där det kanske skulle kunna gå att tolka det efter omslaget men det skulle också kunna stämma med texten om man är generös... den typen av grej.

Men tillbaka till början; man pratar med förläggare och författare och andra inblandade vilken scen som ska vara på omslaget vilket resulterar i:

En ful gubbe.

Förlaget påpekar detta. Jag gnäller. Jag inser att förlaget har en poäng. Jag ger upp att rita en perfekt skiss med en gång och gör istället ett par -extremt grova- grovskisser som förlag + författare kan välja mellan:

I samråd tar vi fram en av dessa - no spoilers - men det blev nr 1.

Jag måste teckna nr 1. Det är givetvis inte så lätt som man kan tro. Poängen med grovskisser är just att dom är grova. Man tänker 'Men det här blir väl bra' eller 'Den här vinkeln, den du, vore något' och sen kommer man till stadiet där man inser att ens grovskiss -särskilt dess perspektiv- inte har något alls med verkligheten att göra. 

Men vad är väl det som inte lite referensfoton kan fixa?

Precis. Och voila; den färdiga bilden:

Goddamn jag måste bli bättre på photoshop. Men det var allt för denna gången!

Read more...