Namsdagsflickan har gjorde välförtjänt debut i debatten om hen häromveckan på SVTs kulturprogram Babel.
Eller snarare som ett alternativ till att använda hen.
Nu tycker jag hen är självklart och verkligen (VERKLIGEN!) på tiden, men Namnsdagsflickan använder det inte.
Jag vet inte om Kristoffer övervägde alternativet eller inte, men boken skrevs för ett tag sen, och jag tror inte hen hade fått genomslag på den tiden, kort sagt, det var förmodligen inte ens ett alternativ. Men inte ville han hamra in könsroller för det, utan löste stället problemet genom att helt enkelt låta läsaren bestämma; använda de neutrala namnen Kim och Robin, och varken skriva ut han eller hon. Kolla in själva:
Gå 27.45 min in i klippet för inslag med namnsdagsflickan och intervju med Kristoffer, men ännu hellre kolla på hela debatten, för den är sjukt intressant.
Men så - om teckningsprocessen:
Det skulle ju vara bilder på det här, och det är väl en sak att rita barbapappa könsneutralt (om han nu hade varit det) men människor var svårt.
Mina figurer tenderar att se likadana ut -jag skyller på att det är manga- så det är genom frisyrer och klädstil som jag differentierar, mest. Då märker man snabbt att det manliga är normen, inga överraskningar där; så fort man lägger till något, ett hårspänne, en kjol, så blir det en tjej. Och bröst? De är ju trots allt tonåringar? Nope, bara att glömma.
Sen kroppsspråket också. Hur sitter karaktären? Korsade ben - tjej. Bredbent - kille. Gwah!
Med detta brottades jag alltså hela teckningsprocessen, vilket gjorde karaktärerna lite fladdriga, de bytte så att säga kön i mitt huvud varje kapitel.
Att inte ge dom kön önskar jag hade funkat, men det var sorgligt svårt att låta bli. Klart dom ska få ha kön i läsarens värld, det är inget fel med kön vad det än må bli, men för att kunna teckna dom neutralt hade det varit bra om jag kunnat avhålla mig så mycket som möjligt från att definiera dom på det planet.
Av de fyra valen tjej-kille, kille-tjej, tjej-tjej och kille-kille märkte jag att jag oftast lutade åt det senare, kanske för att jag är mer van vid mangans bildspråk än gemene läsare, och då har de båda ganska manliga drag.
Men så fort jag märkte att det lutade för mycket åt det hållet försökte jag teckna dom mer feminina, och så fortsatte det.
Maskulin Kim vs feminin Kim
Maskulin Robin vs feminin Robin
Robin och Kim tillsammans.
Hur det än blev med den saken, det var verkligen en superkul utmaning att testa. Jag har sagt det förut om jag säger det igen, jag är grymt imponerad av den här bokens manus, och vad Kristoffer har försökt göra. Som BTJ skrev i sin recension av boken:
"Tillsammans med Åsa Ekström, serietecknare och illustratör till bl.a. Jo Salmsons serie Drakriddare, har han skapat något som inte liknar något annat i svensk ungdomsliteratur"
Amen.
Read more...
Inlägg
