Inlägg
Crash and burn
När jag har gjort klart alla projekt jag har tagit på mig nu, inklusive SS3, kommer jag göra en Ai Yazawa och aldrig rita igen, eller i alla fall inte på några år.
Kort sagt är det här en sån dag när allt kraschar, faller och brinner med mig i spetsen, spetsad på min arbetsbörda. Den senare är verkligen helt grotesk, det har den varit i flera år, eller rättare sen jag började med SS på allvar. Detta för att jag jobbade heltid innan, och sen har SS bara adderats på det. Tro mig jag har försökt ta bort saker, och det går inte. Men SS ska göras klart, om inte för att betala sjukhusräkningen som kommer att följa. Utbrändhet är iof inget att skoja om eller romantisera, det vet jag ovanligt väl.
Det ska dock nämnas att när allt just nyss var som värst och jag satt och deppade över hur jag jobbat bort min ungdom kom underbara Alexander förbi, ställde ner en hög noblesse vid mitt ritbord, började resolut massera mina axlar och fick mig att skratta.
Alex, I love you. Nu ska jag skissa en affisch.
6 comments:
Hej mitt namn är mangapingvinen!
Min blogg heter: http://mangapingvinen.blogspot.com/
Går det bra att vi gör ett länkbyte?
oj låter som du har ett tufft schema...=/ hoppas det blir bättre snart så du inte bränner ut dig. vilken tur att du verkar ha goda vänner som kan dra dig upp ur arbetshetsen. Det är sånt som kan rädda en.
Åsa, Åsa, du har inte jobbat bort din ungdom! D=
Du har lyckats med det många andra drömmer om; gjort dig ett namn och skapat ett kontaktnät som är guld värt.
Men jag förstår om det känns deppigt med mycket jobb. Jag skulle verkligen vilja ge dig en sked av det som räddat mig i deppiga stressångeststunder: en galet naiv optimism. Lite som att man fortsätter springa trots att bussen redan börjat rulla.
Låtsas att du är en mangakaraktär i en serie som Bakuman, och kan rita 1000 sidor på en månad!
Och när det ser för mörkt ut, använd en av "livlinorna" och ring in en kompis som kan hjälpa dig.
Hoppas du kryar på dig, vännen.
mangapingvinen: absolut. Då hamnar du i länklistan till höger, jag har inga bilder för länkar ^^;
Natalia; Fina du. Jag brukar klara det bra, men varje dag orkar man inte vara proffsdisciplinerad superkvinna, för att inte tala om den smygande paniken när man börjar inse man inte kommer klara av allt man tagit på sig.
Men det känns redan bättre nu, och precis som du skriver är vänner och kärlek botemedlet.
Och kanske ta in lite hjälp när man har råd. Hoppas det går fint för dig och aningen mindre slittigt. Kram!
ARGH!! Nej! Slit inte ut dig! ;_;
Skicka en kommentar