torsdag 2 september 2010

Satoshi Kon, Japanese working culture and more

Read this today:



It's been a few days since Satoshi Kon pased away but I haven't gotten around to read his last words/blog entry. (For those in need of an update, Satoshi Kon was a very famous and loved Japanese animator and filmmaker: 'Perfect Blue', 'Tokyo Godfathers' and 'Millenium Actress' among other works).
It's well worth reading. Sad of course, but reading it he seems to go from your preconceived
image of him to just a rather modest man that has accepted death as gracefully as he can. 
As I read on a lot of traits that I remember seeing in Japanese men comes to mind, and that too makes him seem very human to me. Such would be dedication to work (he does apologize to his wife for not seeing her... much), a rather old fashioned sense of honor and responsibility (kind of perceived a trademark of Japanese I guess), but also I kind off all pervasive nostalgia about past times, youth, memories and, least but not last, a joy in the small things; of eating mikans in winter or go watch the autumn leaves. Especially the nostalgia; "Natsukashii" in Japanese, is one of the first words I learned for a reason; you hear it a lot in Japan and it has maybe not a different meaning than in the west but a much more profound and important one. 
Admittedly I think we've lost Satoshi Kon in all this; but in any case, it got me thinking and I'll ramble on:

Although he died of cancer, I can't help but think overwork definitely hurried the spread of it, or maybe even prevented the detection of his condition at an earlier stage that might have bought him a few more years. In a lot of places -such as here in London for example- unpaid overwork is just expected of you and very much so in Japan. To suffer some physical and mental pain for work as well as not seeing you family or have holidays is normal. There is even a word for when people die from overwork; Karoshi (wikipedia link). It's been a phenomena in Japan since the 60's and though things are improving slowly with restricting laws of how much you are allowed to work, companies seldom pays attention (on paper Japan has a rather modest working week I think, maybe 40 h or so, but in reality, most people are required to work much much more). Lately Karoshi has gotten a new wave of media attention with some foreigner employees dying. 
That working culture as a background, combined with a consuming passion for your work, artists might be especially in the danger zone for overwork related sickness. (Does anyone know what's happening to Ai Yazawa, by the way? She's been on one year leave some time ago and now again for even longer. That does sound alarmingly much like chemo not working! I love her and really do have nightmares mentioned scenario sometimes. Don't die, Yazawa-sensei!).

Well that was pretty much what I had on the subject. Go se a Satoshi Kon movie, preferably 'Perfect Blue', his debut and in my opinion darkest and best one.


It's perfect.

I'm back to overwork!

6 comments:

Tomas Antila 2 september 2010 03:34  

han hade ont i ryggen och när en rutinkontroll inte visade resultat röntgade de honom och upptäckte att han hade en väldigt allvarligt form av ryggcancer. Läkarna gav hononom ett halvår, han överlevde i tre månader.
Just cancer verkar vara en rätt så vanligt dödsorsak i manga/anime-industrin och jag undrar om det finns något samband med stress? Magcancer tycks vara vanligast, och det måste väl ändå ha med stress att göra?
Hursomhelst är det väldigt tråkigt och Satoshi Kon kommer bli saknad av väldigt många personer.

Momiji 2 september 2010 03:42  

Vet du vad? Min syster sa exakt samma sak om Yazawa häromdagen, efter att ha läst att hon hade varit sjukskriven i över ett år. Yazawa har sagt att hon inte är säker på att hon kan fatta pennan och jobba igen, ens om hon blir frisk. Själv hoppas jag att hon blir frisk och sedan tar en lång semester och reser jorden runt eller nåt annat trevligt, istället för att stänga in sig i sitt arbetsrum och slava fram mer Nana.

Jag har inte läst de senaste delarna av Nana, men jag har reagerat på att den går från att ha en ganska tajt berättelse till att trampa vatten och dra ut på händelserna i den senare halvan av serien. Det känns ganska tydligt att Cookies redaktion inte vågat låta henne avsluta serien, eftersom det inte fanns något annat dragplåster som kunde hålla kvar läsarna om hon försvann. Men nu är de väl så illa tvungna, med tanke på att hon ändå inte kan jobba på serien.

Fantastiskt väl skrivet om Satoshi Kon förresten! Hans filmer kommer alltid finnas kvar hos oss, men jag sörjer hans talang och visioner, för han var något alldeles unikt. Har du sett Paprika? Den är något alldeles extra. Hans drömtema finns med i alla hans filmer, från Perfect Blue till Paprika.

Jag tror att alla japanska män blir nostalgiska och börjar uppskatta sina fruar som mest när de ligger på dödsbädden. Vi får väl se hur det funkar när kommande generationer blir äldre. Tjejerna i vår ålder lär knappast ställa upp på den sortens relationer gissar jag. :/

Jag skickade förresten förslag till Cinemateket att köra hans filmer nästa termin som en postum hyllning till hans karriär. Hoppas att de nappar!

Fanny M. 2 september 2010 03:43  

Åh, ja, Perfect Blue är en SÅ bra film! Måste se om den! <3

Stfn 2 september 2010 18:57  

Jag sörjde Hr Kon på riktigt när jag fick höra det. Obeskrivlig sorg och panikångest över att inte få uppleva hans filmer (som han hade framför sig). Att sedan läsa hans avsked var jobbigt. Kanske verkar det löjligt, med tanke på att jag inte kände honom alls, men jag har länge rankat honom som Japans bäste regissör och mitt animationsintresse har formats av hans filmer. Lätt bättre än både Miyazaki och Kurosawa. Det får jag säkert äta upp, men skit samma.

Malva 2 september 2010 21:28  

Är han död!! Det visste jag inte ens, jag som älskade hans filmer, kan var ju en animations gud. Han skapade ju mina favorit tecknade filmer som Perfect Blue och Magnetic Rose.

Nu kommer jag ju att tänka på has död hela dagen.

Åsa Ekström 4 september 2010 03:42  

Tomas: Jo, det känns ju som att många av fallen är stressrelaterade. Och jag tänkter på mangatecknare också och från min erfarenhet från studion; folk jobbar _hela_ tiden, jag var alltid sist dit och först hem, medan de satt från 7 på morgonen till 8-9 på kvällen, minst, men en halvtimmed (!) lunch (då satt alla kvar och åt vid borden, bara vred sig mot tv:n med dess japanska talkshow på). Själv börjar armen göra ont efter en vecka med 2sidor/dag, så jag fattar inte hur de gör det...

My: Har Yazawa sagt det? :( Men håller med mig, om hon blir frisk är det nog lika bra att hon gör karriärsbyte. Så synd att nana inte fick avslutas i värdighet, efter lagom tid. Har också läst allt som är ute och liksom du noterat att det övertydligt börjar traggla frammåt slutet.

Bra förslag till Cinemateket, hoppas verkligen de hänger på. Finns nog en god chans.
Paprika och Magnetic Rose är nog det jag inte sett av Satoshi Kon, fint att ha att se fram emot. Nu när det inte kommer komma några fler filmer.... ;_:

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP