han klär i tusch

Här har vi den nya karaktären, nytuschad och fin! 

En intressant aspekt med karaktären är hur mycket det egentligen är ok att låna från verkligheten när det är fiktion - jag menar om man nu gör självbiografi så långar man ju inte från verkligeheten, man gestaltar verkligheten, så det är så att säga alltid ok (här kan åsikter åter igen gå isär, men generellt).

Men den här karaktären har jag snott både namn och utseende från min vän Jesse.

Jesse och jag träffades i Japan när han var 19 (eller var det 18?), pluggade japanska, levde rock n´roll livet och drack jack daniels. Och eftersom han redan ser ut som en mangafigur tänkte jag att det vore ju synd att slösa bort, och han skulle bli perfekt som karaktär xxx (då utan namn) i Sayonara.

Men det är ju inte Jesse i serien för det, utan fortfarande en påhittad karaktär, i en påhittad värld, i påhittade situationer.

Sen kom jag på att jag kanske skulle fråga Jesse om det var ok. När jag redan börjat teckna, alltså. Men jag tror det är ok. Han använder nu skissen jag skickade som facebook bild.