Sayonara September goes Japan!!

Älskade svenska blogg jag har inte glömt bort dig! Du finns alltid i mitt bakhuvud där någonstans, ett ankare i stormen som håller i mig!

Det var väl det som var först.

Men jag ska hålla detta kort.
Så, senaste blogginlägget var innan min japanska bok kom ut men när efter att min japanska blogg slagit igenom - nånstans där var vi tror jag.
Ett knappt halvår senare och ÄNNU MER galna saker har hänt!

Där har varit framtädande på ett flertalet tv-kanaler, Jag har tappat räkningen på intervjuer, events, signering osv (OBS det finns en anledning till allt detta, se nedan).
Jag har halvt omedvetet tappat in på källan "vad tycker utlänninger om Japan" och specifikt "Vad tycker den här utlänningen om Japan"... Jag hade förhoppningar om att rapportera allt här och ta med er som trillar in på min sida på en speciell men ändå spektakulära resa i den gryende solens land, men lite av en kosekvens av att bli utgiven i Japan är att man blir utgiven i Japan, dvs man måste underkasta sig ett arbetschema som... ni om läst typ...  Bakuman vet vad jag pratar om. Lång historia kort, det har inte funnits tid till uppdatering,

Men så händer saker som bara måste uppdateras. Som att *tum tum tum*

SAYONARA SEPTEMBER KOMMER UPP PÅ JAPANSKA!!!

Jag säger det igen

SAYONARA SEPTEMBER KOMMER....

Ja, nej men ni fattar. Det är såååååå sjukt coolt! På flera nivåer; dom som är insatta i den japanska manga industrin vet säkert hur man gör serier här; ett samarbete med en redaktör som är väldigt intimt, så att ett färdigt verk blir publicerat är exceptionellt; och att en serie översätts till japanska för detta syfte är så galet att jag inte vet vart jag ska ta vägen med det hela. Stort tack till Jonathan och Yuka som har  översatt åt mig! MEN det leder oss till Anledningen (se tidigare passage)

ANLEDNINGEN till att Sayonara September kommer ut är för att min strippserie-bok har sålt så bra (yay!) och (det andra) förlaget som ger ut SS nu bara tittar på dom siffrorna och tänker att "ja, det här kommer att gå bra, du!" men det kräver en extrem acceptans från Japanska läsare att tolerera undermåliga bilder och story. Poängen är den att jag ABSOLUT inte var på japansk nivå (och inte är nu heller, for the record) när jag ritade SS och även om serien har en okej, tom hög kvalitet i Sverige betyder det inte den är okej i Japan... Så jag är skitglad och har skitmycket ångest på samma gång... om det är logiskt någonstans?

Men vad sjutton, konstnärliga skrupler åsidorsatt, faktum att allt detta är ett 15 minuters-fenomen åsidosatt, det är ASCOOLT att en svensk manga kommer ut i Japan. En milstolpe om något. Det går att göra!!!

Tills dess, dom japanska omslagen (designer(na) har gjort ett fantastisk jobb)! Dom är vita, som jag tänkte mig dom från början! Woho!

Och just det, sist men inte minst, en ny promo-illustration (hade behövt mer tid att lägga på denna men oh well...):

Read more...

Publicering i Japan - Den episka uppdateringen!

Så var det äntligen dags för Den Episka Uppdateringen!!

Tror inte jag har uppdaterat ordentligt på säkert ett halvår men på grund av en anledning... *tum tum*

Jag har tecknat en originalmanga på Japanska som SKA BLI UTGIVEN!!
Woho!! Det är helt GALET, och det har varit en GALEN vinter.

Vi tar det från början.

(Bild från omslaget. Kanske. Det är inte helt satt än. Omslaget var en mardröm, men mer om det en annan gång).

På vårversionen av Comitia (manga marknad för originalserier här i Japan) hade dom redaktörshörna man kunde gå till och få feedback, så jag tog lite strippserier jag ritat och gick till Kadokawa, ett förlag som gett ut en del titlar som "My darling is a foreigner" (om en Japansk kvinnas liv med en amerikans man) och "Japanska Japaner inte känner till" (lärare på japansk språkskola berättar om japanska språket och utlänningars försök att lära sig det). Inga titlar kända utanför Japan tror jag, men superstora här. Jämfört med tex Shueisha eller Shogakukan är nog inte Kadokawa såååå känt i väst skulle jag gissa på, men det är ett STORT förlag i Japan. Ett av dom största. I väst kanske dom är mest kända för att ha gett ut Evangelion-mangan (tror jag) och tidningen Newtype.

Hur som helst... dom måste ju gilla utlänningar tänkte jag, och det gjorde dom!! Kul för mig!
Efter mycket om och men bestämdes det att vi skulle göra en yonkoma-manga, alltså en Japansk strippserie, på temat "Skandinav upptäcker Japans mystierier". (Den japanska titeln「北欧女子オーサが見つけた日本の不思議」är i princip omöjlig att översätta, men typ "Nordiska tjejen Åsa upptäcker Japans mysterier").

Efter att ha tilldelats en tantousha (redaktör/guide) är det den serien jag har jobbat med sen dess. Men att teckna manga i Japan är lite är man med i leken får man leken tåla, så nov, dec, jan tecknade jag 10 sidor i veckan från att bara ha names (grovskisser). Alltså som jag har jobbat!! Dessutom var 30 sidor i färg, så anlitade en kanadensisk tjej från skolans manga-linje som assistent, annars hade det aldrig gått.
Typisk färgsida (ursäkta den fula svenska textningen):

Strippserier är väl enkelt, tänkte jag optimistiskt. Icke.

Det är fasiken svårare än "story manga" där man kan koma undan med att en sida är närbilder på ansikte i två rutor. Satans bakgrunder!!




Så för att ro i land detta bet jag i det sura äpplet och övergav mina älskade stålstift för att jobba helt digitalt. Det visade sig vara en bra idé. Använder programmet Comic studio, som säljs under namnet Manga studio i väst. Alltså vilket program! Jag ska göra en hel uppdatering bara om det senare.
Dock är jag fortfarande i lärningsprocessen av att gå från handritat till digitalt, med en del misstag som konsekvens, tex att linjerna blir för tunna eller att man zoomar in och ritar alldeles för detaljerat. Exempel på på tok för tunna linjer för tryck:

Som marknadsföring startade jag bloggen http://ameblo.jp/hokuoujoshi där jag la upp 3 serier i veckan, och den tuggade på med ungefär 2000 besökare per dag tills plötsligt i mitten av Januari den av någon anledning EXPLODERADE och blev en internet-hit, haha! När vågen var på sin peak - med undantag för kändisarnas bloggar som har en egen ranking - låg den 1:a på ameblog (japansk största bloggportal) och hade 1 500 000 besökare/dag! Alltså det var ett och ett halvt Stockholm! Helt sjukt. Efter det stabiliserades det på ca 40 000 besökare om dan.

Eftersom den blev en hit hörde det av sig en massa folk till förlaget om intervjuer etc och rikstäckande nyhetsprogrammet Mezamashi TV hade en 4 min lång feature om bloggen (och mig) igår.

Sayonara September på japansk morgon-TV!! Så himla coolt!

Alltså... jag och min Japanska gjorde ett mycket pinsamt framträdande. Det går ju inte att se sig själv på TV/höra sin röst på radio utan att krypa ihop till en boll av skam. I alla fall inte med min falsettröst, som låter helt normal i mitt eget huvud, varför det alltid är plågsamt att konfronteras med verkligheten.
Men men, det är också jobb så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa, och det är klart jag är glad, jätteglad, över att serien blir uppmärksammad och att folk gillar den.

Boken kommer ut den 6e mars och ligger redan på 80e plats på japanska amazon av typ ALLA böcker om jag förstår det rätt, vilket ju är helt overkligt! Hoppas det håller i sig så jag blir financiellt oberoende och kan åka på semster till en strand på Hawai. Jag fucking förtjänar det!! Kan man japanska kan man förbeställa boken här.

Så det var dom bra nyheterna. Problematiken:

Jag ännu inte har något visum (mitt studentvisa går ut i slutet av april) för visum och publicering har inget med varandra att göra (gah!!); jag måste förmodligen fortfarande börja jobba på ett Japanskt företag för att få jobb-visum, vilket jag i princip vägrar, så då återstår det mytomspunna Artist-visa, som jag ska kolla upp om jag kan få i veckan. Det är mytomspunnet av en anledning, det är nästan omöjligt att få. Men skam den som ger sig.

Åter igen med studentvisum, det är ok med part-timejob vilket detta är, men vi är inte helt säkra på om det är ok att få betalt för att jobb i royalty istället för timlön, men även detta kollar vi upp nu. Allt pekar på att det verkar ok, dock.

Vidare vet jag att min personlighet (klumpig, virrig, förvirrad, glömsk och  tanklös)i kombination med min bristande Japanska gör att allt detta har stor sannorliket att vara en tickande bomb tills jag säger och gör något riktigt korkat. Jag är inte dum egentligen, jag bara gör skitdumma saker (pga att jag är klumpig, virrig, förvirrad, glömsk, tanklös). Men jag försöker undvika att trampa på några landminor i den mån det går, och ha roligt så länge det varar!

Read more...

Tips om spelning för alla som gillar J-pop/rock (I think...)

Det är dags för en ordentlig gigantisk monstruös uppdatering av bloggen... but it is not this day!!
Det är nog nästa vecka, om man får tro mitt schema.

Men tänkte ändå ta tillfället i akt att tipsa om ”neo-sexuella” duon ADAMS som kommer till Sverige för att uppträda på H62 i Stockholm den 21:e Februari. Intressant för alla J-pop/rock fans, och ett måste för Yaoi-fantaster skulle jag tro, jag är inte så insatt men enligt utsago sjunger dom (manliga) sångarna mycket om sin kärlek till varandra, och det är ju fint!













(Foto från http://www.jpopasia.com/group/adams/)

Kolla in facebookeventet här

Deras officiella hemsida här
Youtubevideor här

Det var det! Stay tuned för nästa uppdatering! Det är stora nyheter som kommer. Jättestora.

Read more...

Jag har fått Unghunden i min frånvaro!

Foto: Ola Hammarlund

Bokmässan har varit, som säkert absolut ingen har missat (utom jag som är i Japan).

Seriefrämjandet delade för 28e gången ut sitt Urhunden pris, och även Unghunden; systerpriset för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige. Och jag fick det! Fruktansvärt hedrad!

På scen syns min representant i köttet, Tomas Antila, som ställde upp och hämtade priset i mitt ställe. Kan man önska något mer än en man i kattöron i en ställe? Nej. Tack Tomas! 

Såhär lät motiveringen (via ombud):

Åsa Ekström har utan tvekan varit med om att skapa den svenska mangascenen, och med sitt outtröttliga engagemang fortsätter hon inspirera både unga tecknare och läsare. Hennes serier och illustrationer talar sitt eget språk, även långt utanför landets gränser.

Men alltså jag är så glad att dom gav det till mig! Mig i egenskap av mangatecknare. Det är mig veterligen första gången en svensk mangatecknare får det, och det ska Seriefrämjandet ha en eloge för. Dom kunde inte ha valt ett bättre tillfälle heller, i dessa tider när bara ordet manga behandlas som pestsmittat av förlagen. Vilket i sin tur står i lysande konstrast mot intresset som bland unga är oförändrat om det inte ökat, när event som Närcon snart drar fem-siffrigt besöksantal (snart. It's gonna happen).

Oavsett hur man ser på saken går det inte att förneka att manga har inspirerat unga att teckna mer än någon annan seriegenre i Svensk historia, och det förtjänar att uppmärksammas.

Bra gjort seriefrämjandet! Och tack! Jag vill särskilt tacka Liv Lingborn som jag vet länge propsat för att en mangatecknare ska få priset, och min redaktör Rolf Classon som gav ut Sayonara September, vart hade vi varit utan det? Inte på via ombud på Seriefrämjandet scen i alla fall. Hoppas detta pris till mig som mangatecknare kan vara en inspiration för aspirerande sådana att fortsätta kämpa; det går att bli utgiven, det går att bli erkänd, det går kanske till och med att leva på med alla dom nya kanaler internet öppnar för oss. 

Förutom mig har vi ju ett helt kollektiv av veteraner faktiskt, Natalia Batista; eldsjäl och starkast brinnande stjärnan på mangahimlen just nu, jätteduktiga Catarina Batista, Yokaj Studio still going strong (om än inom spelvärlden dessa dagar om jag ej missminner mig), Tomas Antila numera utgiven med bravur, Alice Engström vart debutalbum på Galago är hett efterlängtat, Kwok Hei Mak; en riktig veteran, Jesper Nordqvist kanske först av alla med sin Tanks (håller inte räkningen för att vara ärlig), Lisa Medin grymmaste tecknaren, Joakim Waller, och sen många många fler förstås; alla unga talanger jag inte har koll på längre bortifrån Tokyo.

Poängen är, det är vi som skapar manga i Sverige nu. Det är vi som får göra det helt enkelt, när förlagen kastat in handduken (för snabbt för att se att den var broderad med guldtråd och ädelstenar).

Vi kan dessutom göra manga som Japanerna inte kan; manga med vårt perspektiv, tecknat ur våra ögon. Och det är det är som är guldet. Som boende i Japan kan jag garantera att mangan är galet vid liv, men även här är det det dom vill ha; manga tecknat med utifrånperspektiv; det nya, det fräscha. It's the future kids!

Dessutom, vad som inte kommer upp så mycket är mångfalden. Den svenska seriescenen har domineras mycket av alternativserier, och det är inte bra. Missförstå mig rätt, jag är visserligen ett fan av sagda, men dominans av ett medium är aldrig helt bra då ett hälsosamt serieklimat består av mångfald. Det ska finnas plats för allt, och något för alla. Det borde även förekomma upplyftande korsbefruktningar, som politisk satir i mangaform och BL i galago-tappning. Givetvis ska vi också ha övriga genrer och serier; allt ifrån Kalle-Anka till Fransk och Belgisk import, Amerikansk import och kvalitetsserier för yngre målgrupp. Typ minst 87%s mångfald vore gött, man gärna mer.

Ni som tecknar, läser, köper och lånar manga -både Svensk och annan- bidrar till just detta; så tack!

Read more...