Många har hört talas om Comiket; Japans (och världens) största fanzinemässa som hålls två gånger om året. Inte lika känd och mindre är Comitia som hålls fyra gånger per år (tror jag). Skillnaden är att Comitia bara är för originalserier; alltså inga Narutofanzine osv. Har alltid varit peppad på Comita så i år var det äntligen dags, den 1:a maj för att vara exakt.
Det fanns tyvärr inte tid att rita någon ny serie så vad göra? Givetvis ta kortserien från Sayonara September 2 och smälla på ett glassigt omslag. Av en slump blev omslaget ett samarbete med sjukt duktiga Sorasabi, en brittisk mangaillustratör som var med när mangavågen startade upp i England.
Är man nyfiken på hans verk kan man se hans
hemsida.
Omslag före:
Min färgläggning...
Omslag efter:
Sorasabis färgläggning
Sjukt pimpat! Jag vill kunna färglägga såhär. Jag får nöja mig med att jag gjorde den grafiska formgivningen åtminstone. Sen var jag tvungen att göra ett fanzine med bloggmangan också eftersom den redan var på japanska. Som en äkta svensk serietecknare blev temat strippar som handlade om mitt misslyckade förhållande.
Jappuda bloggmanga Love Edition...
Fanzine från tryck!
Att trycka fanzine på Japanska var något jag fasat för men gick bra med tips om tryckeri från en Japansk mangatecknar, Azumi Ryo som tecknar vikingmanga. Har nämnt henne innan tror jag. Hon ställde också ut på Comitia för övrigt.
Azumis senaste
Alla fanzine klara och iväg bar det. Comitia är bara en dag och kostar 5000 yen att ställa ut. Jag sålde tillräckligt för att teckna den kostnaden men inte tryckkostnaden av fanzinen. Fanzine är en hobbyverksamhet indeed.
Min Lilla hörna. SS fick vara med på ett hörn trots att den inte är översatt. Jag lovade besökare att ha den översatt till Japanska till nästa mässa. Det kommer jag inte att göra.
Jonna Björnstjerna och Kim W Andersson var även på besök; Jonna håller ställningarna. Jag blev polare med männen vid bordet bredvid vilket visade sig vara en bra idé då en av dom sen guidade runt mig i hörnan där alla förlagen sitter.
Ett exempel på hörna. I den här delen av mässan kan man alltså anmäla att man vill visa sina grejer för en redaktör som sen ger en feedback; men det är svårt att veta vart man passar så det var schysst att ha en guide. Det slutade med att jag visade bloggmangan för en redaktör på Kadokawa förlag; sjukt nervös och lyckades inte prata keigo (hövligaste formen av japanska) som man bör, men hon var snäll och sa åt mig att renteckna den och höra av mig igen. Sweet!
Väl klara firade vi med att gå och göra lite avgudadyrkan vid Gundam statyn i närheten.
Tre glada serietecknare, skrevet på en Gundam staty och ett finger.
Read more...
Inlägg
