tisdag 29 januari 2013

Gift dig och skaffa ett jobb

Det här är egentligen inte relaterat till vad som upptar hela tillvaron just nu (SS3) men det är ändå intressant kunskap att dela med sig av, allteftersom den trillar in. Jag har hört många unga tecknare prata om drömmen att åka till Japan och slå igenom här, och det är precis det jag kollar upp i livet just nu, så tänkte att det kanske kan vara nått.

Jag bor sen ett år tillbaka i Japan, och tänker helt naturligt det inte borde vara omöjligt att teckna manga här också, marknaden finns ju. Jag har iof inte belägg för det, men även om sagda är EXTREMT tuff just nu - senast förra helgen bekände en bekant som var mangatecknare att hon slutat för att hon inte fick några jobb mer - så tror jag ändå det börjar vakna ett starkt intresse här för utländska tecknare; titta på Natalia Batista som exempel.
Så jag tror absolut det går att bli publicerad här.

Men.

Det går inte att teckna manga i, med betoning på I, Japan - och jag har efterforskat detta noga - om man inte gifter sig. Är den slutsatsen jag deprimerande nog kommit fram till. Ja, ni förstår ju att härifrån kommer det bli ett inlägg med just den där känslan av... what the fuck, och med risk att verka negativ är det ändå något jag vill dela med mig av, tänkte jag.

För att; du måste såklart ha visum för att kunna vara här (jag kommer föralltid att vara ett fan av EU's fria rörlighet). Anledningen att du inte kan teckna manga i Japan är att mangatecknare är ett frilandsjobb. Det finns frilandsvisum i Japan, men det tilldelas bara journalister. Du måste ha en heltidsanställning på ett företag som sponsrar ditt jobbvisum. Det skulle man i teorin kunna få från tex en mangastudio, men jag har aldrig hört om något av den typen; när jag hjälpte till i en mangastudio 2006 så sa dom det inte gick. Och dom hade rätt. För en Japan kan göra samma typ av jobb.
En kompis till mig jobbar i en Yakitoria (Typ av japansk resturang/bar) och ägaren vill anställa honom; han vill jobba där. Omöjligt. Ägaren går till immigrationen för min väns skull och hör sig för, men får höra att han lika gärna kan anställa en Japan. Min vän går till immigrationen och får förslaget att han kan gifta sig med sin japanska flickvän och då kan han göra vad han vill. På fullaste allvar. Och jag har hört mig för med min språkskola angående att teckna manga i Japan, och de har på fullaste allvar bara kunnat ge mig det rådet; gift dig (jag kommer inte att gifta mig).
O, och sen för att få ett jobbvisum över huvud taget måste du ha en universitetsutbildning eller tio års arbetslivserfarenhet, förstås, men även om du pluggar manga här...:

När jag var på Semmongakko fick jag höra att de som tagit examen inom manga fick gå om sina linjer för att kunna stanna och fortsätta försöka bli publicerade; en annan skola jag var på berättade om en elev från Filippinerna som har en manga som blir publicerad varje vecka i en stor japansk tidning, men när hon tagit studenten här var hon ÄNDÅ tvungen att åka hem, och måste nu sitta i Filippinerna och rita den.

Men halvtidsjobb då? Och sen teckna på fritiden?
Jo, det kan man göra, men det är bara om du jobbar som universitetslärare som du kan få visum på ett jobb som inte är heltid (?). Guh. You're so random Japan!

I dunno, efter år av tecknande har jag inte så mycket emot att börja jobba på ett företag med typ grafisk formgivning och få ta del av det fantastiska fenomenet månatlig lön, men det är slöseri med talang (säger jag generöst om mig själv) och jag tycker bara att det är... konstigt... med detta moment 22 i ett land vars befolkningminskning är dess största problem.

Dock finns det också något som heter Artistvisum, det har jag inte kollat in ännu så jag kan inte uttala mig. Det är möjligt det är en möjlighet.

Jag tror däremot att det går att bli publicerad i Japan (från Sverige) utan att kunna japanska bara man har folk som kan översätta åt en, men det skadar verkligen inte att kunna. Tror det kan vara en enorm fördel, inte bara att ha lite koll på språket men också hur det funkar med hövlighetsgrader man bör använda och hur man kommunicerar. Vad jag har förstått efter att ha pratat med tex den före detta redaktionen till Shojo Stars när den gavs ut i Sverige, var att det var just kommunikationen som brast. Dom kände att dom kämpade och kämpade, men det var jäkligt jobbigt. Jo tack. Efter att ha pluggat japanska vet jag att japaner inte säger nej. Fast dom gör det. Ett 'vi ska göra vårt bästa' eller 'vi ska verkligen överväga det' betyder definitivt 100% NEJ. Men som svensk är det ju inte så man tolkar det, för man vet inte tillräckligt om kulturen, och hur den är uppbyggd på att undvika friktion, varför alla har lärt sig vad som betyder vad.

Med kärlek från Japan,

å

7 comments:

Natalia 3 februari 2013 06:48  

Mycket bra att du skrev detta, nu kan jag länka till denna varje gång jag får ett "jag vill bli mangatecknare i Japan, hur gör jag?"-mail från en naiv och peppad tonåring. Sad but true...

Däremot måste jag säga att jag inte tror att man kan få sig en karriär i Japan som mangatecknare om man inte kan språket, åtminstone behjälpligt (som jag) eller flytande som du. Utan språket blir kommunikationen lidande och det är ju det viktigaste i ett så nära samarbete som den med en redaktör.

Så din tid i Japan har INTE varit förgäves, Åsa! Mitt råd är; återvänd hit, skicka serier dit och när du väl slagit igenom kommer de BETALA dig att komma dit, om så bara på 3 månaders-visiter. Men det är i alla fall ett bättre alternativ än att rusa in i ett giftemål.

Samt... Seriesverige saknar dig... ///>_>///

Daniel,  3 februari 2013 16:06  

Försök med stora västerlänska manga länder typ Canada och Amerika marknaden.
Det kanske är lättare än den japanskamarknaden som du säger är så svår.
Har du försökt med Sydkorea? Kanske är samma problem förresten.

Åsa Ekström 6 februari 2013 04:09  

Haha! Tack Natalia <3 Men rest assure jag kommer inte ta giftasvägen. Däremot står jag inför ett val; att teckna serier och inte vara i japan eller vara i Japan och inte teckna serier. Jag har valt det senare. Ett par år i alla fall. Men SS3 kommer blir en storslagen final.

Daniel: Jag vet inte om sydkorea faktiskt, men det vore jäkligt intressant att kolla in den marknaden på sikt. Jag vet att det görs mycket serier, och det verkar ju vara en lovande början...

Elise Rosberg 8 april 2013 08:50  

Bra att höra all din forskning sammanfattat, Åsa. Jag blev också chockad när du första gången sa till mig att det är visumet som står mellan att vara mangatecknare i Japan. Det är liksom ingen som pratar om det. Det pratas om talang och effort, men det mest grundläggade - visum eller inte - diskuteras nästan aldrig.

Gå på din skola nu och se vad som händer, kanske utvecklingen kommer gå framåt, om än så långsamt. Jag håller tummarna för dig <3

emma,  8 april 2013 09:14  

hade värkligen velat bli manga tecknare men kommer söka serie skola i Sverige och i japan och om jag har tur och kan vara i japan i ett halv år

Anonym,  21 maj 2013 11:38  
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym,  21 maj 2013 11:38  
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

creative advisor: lauren baily Image copyrights: åsa ekström

all text and images: åsa ekström



  © Free Blogger Templates Blogger Theme II by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP